I ifvern af sin litterära värma icke behöfva låta det omdöme, som de ville fälla öfver ölet, i brådskan uttalas öfver skriftställeriet, och icke förblanda uppassaren med auktorn, vid de anmärkningar de ämnade den förre. 3:o Lofva mig Theatertidningens läsare, att icke läsa henne under följande omständigheter: icke när frun nyss begärt penningar; icke när de små barnen skrika; icke när en räkning nyss har anländt; icke när de stuckit handen i den tomma fickan; icke när de nyss emottagit ett ofrankeradt bref; icke när de nyss fått ofördelaktiga skol-testimonia; icke när de nyss erhållit en skrapa af sin förman; icke när deras tand blifvit illa atdragen, och icke när de plågas af indigestion. De älskvärda läsarinnorna lofva mig, au icke eller läsa theaterudningen vid följande tillfällen: icke när sömmerskan uteblifvit med den lofvade klädningen; icke när ett the-dansant blifvit kontramanderat; icke när man nyss förut berömt ett annat fruntimmers skönhet ; icke när de just råka tänka derpå, att deras barn nu blifvit fullvaxta; icke när deras mops har melankoliska ögonblick; icke när de nyss funnit sig föranlåtna att gifva pigan några nerfstärkande förmaningar och icke när de förut tagit ett homöopatiskt pulfver. Vid alla sådana tillfällen är mar illa stämd, och illa stämda läsare och läsarinnor hafva ingen, eller åtminstone ingen god stämma. 4:0 Lofva alla läsare mig, att ej berätta för de icke läsande, om någonting af mina artiklar, ty man omtalar blott det ringa goda; det myckna dåliga tiger man med, och således kan en icke lisare ha mera nöje af mina skrifter än en läsare, och sådant stridde ju emot läsarens eget intresse. 3:o Lotva mig de värda läsarena, under 8 års ålder, att de icke skola säga om mina infällen: Det har jag redan hört för 10 år sedan. . 6:o Lofva mig de pretenderade förnäme, som säga: Den tidningen läser jag inte! att de icke stänga in sig och läsa bladet i smyg. 7:0 Lofva mig konstnärer, skådespelare , litteratörer, att de icke alltid säga, när jag berömmer dem: Den snillrike mannen ! och när jag tadlar dem: Den åsnan! utan att de för ombyte skull och för att roa åhörarena, äfven ibland säga tvärtom: Den snillrike mannen ! när jag råkar tadla dem, och: den åsnan! när jag berömt dem. 3:o Lofva mig de kloka och tänkande läsarena, att de på sin höjd någon gång vilja runka på hufvudet öfver mina artiklar, aldrig för högt lofva mig och i synnerhet icke för-lofva sig, ty klokt folk för-lofva sig i allmänhet sällan : At behaga alla, ar ett elakt tecken ; det är nog om man kan göra det med några få. Deremot lofvar jag de respektive läsarena: 1:o Att jag icke skall gifva dem att läsa någon uppsats af mig, som jag icke förut sjelf läst med nöje. 2:o Att jag vid hvarje kritiskt omdöme, som jag ärnar fälla öfver någon, först skall fråga efter hos läsarens grannar, slägtingar, hushållerskor m. m. huruvida de personligen stt i vänskaplig beröring med den berömde sjelf, eller med hans grannar, slägtingar, hushällerskor m. m. och derefter rätta mitt omdöme. 3:o Lofvar jag hvarje läsare, att vid hvar och en humoristisk uppsats, sätta deröfver med stora bokstäfver: humoristiskt, på det hvar och läsare, som icke gerna qväljer sig med sådana sjelfplågor, må kunna gå dem ur vägen. 4:0 Lofvar jag hvar och en läsare, som icke är nöjd med mina artiklar, utan meddelar mig en bättre af honom sjelt, att jag rörd skall falla honom om halsen, vara helt och hållet förkrossad och med glädje införa densamma i theatertidningen. 2:0 Lofvar jag läsaren, att jag aldrig skall bemöda mig om alt vara qvickare än jag verkhgen är, eler snillvikare än det är menniskor möjligt, och 6:o Lofvar jag läsaren, att icke lofva honom mer, och att hålla allt hvad jag lofvat, — —in pettio nemligen. Läsaren behöfver deremot af alla sina löften icke hålla något mer än — theatertidningen. Gifvet och undertecknadt d. 4 Januari 1836. BTERITED