M— mm MH MO Mm MMM UU UR MM MMMM RER RENEE RR rt snatta TESTAT MÖNSTER FÖR EN PRENUMERATIONSANMÄLAN. Då den tid nu är inne, att alla tidningar anmäla sina prenumerationer, torde det roa en och annan att läsa en sådan anmälan af eget slag, af den bekanta humoristen Saphir, för nästa årgång af Wienska teatertidningen. Quic khetsoch snille-kontrakt emellan läsarena och redaktionen: Det är en stor olycka, att det icke kan finnas några läsare utan skriftställare, och inga skriftställare utan lä sare. I och för sig sjelft kunde det väl finnas skriftställare utan läsare, sådana vi hafva många, hvilka, om också af andra skäl, ej hafva några läsare. Läsarena äro såsom fruntimren; hvar för sig äro de flesta älskvärda och intressanta; men om minga äro tillsammans, bli de ofta odrägliga. De Holländska tulpanerna äro icke af så många slag som läsare. Hvar och en särskilt läsare har sin egen själs-lök. Jag skulle önska hksom Caligula, att alla mina läsare hade blott ett enda hufvud, eller mitt, eller alls intet, hvilket slutligen kommer på ett ut. Ja, hvad skall hvar och en läsare med sitt eget hufvud? sådant är 1 sanning en lyx. Läsa då verkligen de flesta läsarena med hufvudet? Nej, bevars! in del läsa med magen, en annan med lefvern, en tredje med gallan, den fjerde med abdominal-systemet, den femte med sin gikt, den sjette med sin asth ma, o. 5. v., och alla dessa olägenheter och sjukdomar läsa de in i det lästa och åter ut derifrån, och önska sedan att auktorn hade dem på halsen. Med läsarena kunde det väl ändå gå an, men de stafvande och hopliggande, dem borde hin ta. En sådan stafvare läser sålunda i tre timmar på en sida; såsom en sengångare kryper han omkring på bladet; när han är vid slutet, glömmer han hvad han läser i början, och derefter dömmer han om det hela; emellertid har grannen som väntade på bladet, förlorat tålamodet, och svär i förargelsen och siger: den dumma tidningen, emedan han icke vill säga: den dumma karlen! Hopliggarena tro sig förstå allting bäure; de lägga pekfingret på hvarje stat tvelse, och finna genast en mening, d. v. s. en omening, deri. Dessa äro de läsande plusgörarena, hvilka så länge studera sig in i ett ord, till dess de studerat ut något-derur. Som verlden emellertid icke kan hesta utan skriftställare, och skriftställarena icke utan läsare, så har jag stadgat följande. vilkor emellan mig och läsarena, och föreligger dem här till ratifikation. Emellan de respektive läsarena, stafvarena och hopläggarena å ena, och den icke mindre respektiva skriftställaren, jag, å andra sidan, är följande öfverenskomse träffad: 1. Läsaren betalar för teater-tidningen 29 floriner K. M. iuligen, d. Vv. s. för hvarje nummer, modko stymerna och andra plancher inberäknade, 4 Kreutzer. Läsaren bör således icke i hvarje nummer begära för 12 floriner gvickhet, eller for 10 kreuizer lärdom, och lika mycket humor. 2. Lefva mig de läsare af teater-tidningen, som läsa henne, på kaffehus och vårdshus, att de icke skola -.