vu ULL adJD SS växten af hans magt — allt ligger klart för en, efter läsningen af denna del af År G:s resa. Reschesl:rilvare kunna liknas vid landskapsmålare: den ene ser på afstind, d. v. s. i massor, och utarbetar icke detaljer, utan ger oss ett allmänt begrepp om hela landskapet; den a ad: re utarbetar partier, ger hvarje löf, hvarje skorsten sorskild uppmärksamhet. Den förre arbetar för den stora mängden, den sednare för professionister, för de konst35 (RV YVL MJ YYM8J2 pA erfarne grauskarne. Båda hafva sim egen stora konst och nytta. lir G, är afförsta slaget; den saknade Carlsund var af det sednare. Det vore önskligt , att någon kunde och ville gifva allmänheten en värdig målning af denne, allt för tidigt bortryckte, anspråkslöse och outtröttelige mannens verksamhet för sitt svåra yrke. Framför allt vore det önskligt, att det monument, som han begynte uppresa öfver sig sjelf, blefve fullbordadt, d. v. s. att hans resa, hvaraf han hann utgifva blott första delen, blefv2 utarbetad och öfverlemnad åt allmänheten, och att de rikhaltiga riaterialier, han för detta behof efterlemnat, må filla i en värdig executors hand. En ging då diariibevis skulle meddelas om handlingars inlemnande till en domstol i ett hafveri-mål, utsattes deruti älven, hvad vind som blåste då skeppsolyckan skeåde. Så sker också i många reseoch andra beskrifningar : man får veta så många detaljer, hufvudsakerne uppblandas med så mycken strunt, att intet, icke ens hufvudsakerne, fastna hos läsaren 3; allt blifver ett grumligt chaos. En af den äkta talangens egenskaper är, att den förstår bedömma, hvad som är vigtigt, hvad läsaren önskar veta, hvad som slår an på honom och fastnar i inbillning och minne. Denna konst besiuer Hr Gosselman. Om han någon gång är vidlyfug, så är det ick2 den vidlyftighet, som bortblandar och förvirrar, utan en hvila, som befordrar smältningen af de mellanhggande facta. Vi vilja icke utbreda o5s om detia ämne; hvarje läsare, som vill och kan lisa Hr. G:s resa, förstår oss. För dem, som gräla om den stora republiken, om dess institutioner och dess invånares karakter, måste den nu ifrågavarande boken vara välkommen, så vida det roar dem att känna den sak, hvarom de tvista. Vi hafva icke nyligen af detta ämne sett en såenkel och latwtfattlig framställning. Opartisk är den; Hr G. kan ingalunda kallas en blind tillbedjare af Amerika; tvertom framskymtar ofia en gnista af den ostyriga skrattlust, som han älskar att öfva på Jonathans olater, hans råa beräkning, hans skryt och otymplighet. Men Hr. G. är icke derföre såsom en af republikens vanlige smädare feller, som han så lämpligen — kallar dem, detraclors); han har icke en gifven fördom, för hyars tillfredsställande han rest, dit; han har icke föresatt sig att finna fel med allt, för det han funnit fel med vissa saker; han har icke farit i något partis ärenden; han har icke ens låut första intrycket hänföra si alt se blott en fårg på allt. — Olaterna har han förklarat ur gifni rhållanden, men icke, såsom de födda och uppfödas. detractors, ansett dem oskiljaktiga från statsformen eller folkstammen. De smädliga sagornas utspridande har icke legat 1 hans plan; ty den ar ögonskenligen ait blott berätta, hvad han vet händt och sant vara; den är hvarken att predika monarkism eller republikavism. Att Amerikanerne ofta gå med hatten på sig, och den stora massan ibland dem icke är så utomordentligt belefvad, icke visar någon krypande vördnad för höga embetsmän, är hka litet i hans ögon en berömelse, som det för honom synes vara ena olycka, ett skäl till fördömelse eller järtecken till förderfy att ingen adel, inga kammarherrar, inga sinekurer fuitias. Han kom icke med kastfördomar eller parti-hat, och had dömer således endast ur allmänna bildningens och vettets principer, och ifrån de lagar, dem man måste erkänna såsom menniska, såsom bildad menniska. Vi äro oense med Hr G. i ett par frågor; och om utryihmet medgifver, skola vi återkomma till hans bok, för att diskwera dem. Emellertid vilja vi hänvisa läsaren till några högst intressanta bitar. Målningen af Amerikanska statsför fattn vingen och de förkndringar, som den, isynnerhet i fråga om valsystemet, undergått ; betfakteiserna om fabrikant-intresset och dess manieanenter i afeeende på tull-tariffen (pag. 169 följ.); kaledes om slafveriet (pag. 249 följ.); Jonathans fantastiska slögtregister !och jemförelse med hans gamle fader John Bull (hvertill vi förut sett någon uppränning hosWashiugton Irwing) — allt detta skall läsas med begärlighet. Hvad den stora frågan om slafveriet angir, torde man ingenstädes hafva sett åen enklare och klarare främst tälld. Besultatet är, att republiken har — gjort allt, hvad möjligt x varit, utan alt ingripa i den enskildes rått. Intet land har gjort mer, med undan 1t2g eöcast af England; ty Franska styrelsens öfverilade Rene