vu ULL adJD SS
växten af hans magt — allt ligger klart för en, efter läs-
ningen af denna del af År G:s resa.
Reschesl:rilvare kunna liknas vid landskapsmålare: den
ene ser på afstind, d. v. s. i massor, och utarbetar icke
detaljer, utan ger oss ett allmänt begrepp om hela land-
skapet; den a ad: re utarbetar partier, ger hvarje löf, hvarje
skorsten sorskild uppmärksamhet. Den förre arbetar för den
stora mängden, den sednare för professionister, för de konst-
35 (RV YVL MJ YYM8J2 pA
erfarne grauskarne. Båda hafva sim egen stora konst
och nytta. lir G, är afförsta slaget; den saknade Carl-
sund var af det sednare. Det vore önskligt , att någon
kunde och ville gifva allmänheten en värdig målning af
denne, allt för tidigt bortryckte, anspråkslöse och out-
tröttelige mannens verksamhet för sitt svåra yrke. Fram-
för allt vore det önskligt, att det monument, som han
begynte uppresa öfver sig sjelf, blefve fullbordadt, d. v. s.
att hans resa, hvaraf han hann utgifva blott första delen,
blefv2 utarbetad och öfverlemnad åt allmänheten, och
att de rikhaltiga riaterialier, han för detta behof efterlem-
nat, må filla i en värdig executors hand.
En ging då diariibevis skulle meddelas om handlin-
gars inlemnande till en domstol i ett hafveri-mål, ut-
sattes deruti älven, hvad vind som blåste då skepps-
olyckan skeåde. Så sker också i många rese- och an-
dra beskrifningar : man får veta så många detaljer,
hufvudsakerne uppblandas med så mycken strunt, att
intet, icke ens hufvudsakerne, fastna hos läsaren 3; allt
blifver ett grumligt chaos. En af den äkta talangens e-
genskaper är, att den förstår bedömma, hvad som är
vigtigt, hvad läsaren önskar veta, hvad som slår an på
honom och fastnar i inbillning och minne. - Denna
konst besiuer Hr Gosselman. Om han någon gång är
vidlyfug, så är det ick2 den vidlyftighet, som bortblan-
dar och förvirrar, utan en hvila, som befordrar smält-
ningen af de mellanhggande facta. Vi vilja icke utbre-
da o5s om detia ämne; hvarje läsare, som vill och kan
lisa Hr. G:s resa, förstår oss.
För dem, som gräla om den stora republiken, om
dess institutioner och dess invånares karakter, måste
den nu ifrågavarande boken vara välkommen, så vida
det roar dem att känna den sak, hvarom de tvista.
Vi hafva icke nyligen af detta ämne sett en så- enkel
och latwtfattlig framställning. Opartisk är den; Hr G.
kan ingalunda kallas en blind tillbedjare af Amerika;
tvertom framskymtar ofia en gnista af den ostyriga
skrattlust, som han älskar att öfva på Jonathans olater,
hans råa beräkning, hans skryt och otymplighet.
Men Hr. G. är icke derföre såsom en af republikens
vanlige smädare feller, som han så lämpligen — kallar
dem, detraclors); han har icke en gifven fördom, för
hyars tillfredsställande han rest, dit; han har icke före-
satt sig att finna fel med allt, för det han funnit fel
med vissa saker; han har icke farit i något partis ären-
den; han har icke ens låut första intrycket hänföra si
alt se blott en fårg på allt. — Olaterna har han förkla-
rat ur gifni rhållanden, men icke, såsom de födda
och uppfödas. detractors, ansett dem oskiljaktiga från
statsformen eller folkstammen. De smädliga sagornas
utspridande har icke legat 1 hans plan; ty den ar
ögonskenligen ait blott berätta, hvad han vet händt
och sant vara; den är hvarken att predika monar-
kism eller republikavism. Att Amerikanerne ofta gå
med hatten på sig, och den stora massan ibland dem
icke är så utomordentligt belefvad, icke visar någon
krypande vördnad för höga embetsmän, är hka litet i
hans ögon en berömelse, som det för honom synes
vara ena olycka, ett skäl till fördömelse eller järtecken
till förderfy att ingen adel, inga kammarherrar, inga si-
nekurer fuitias. Han kom icke med kastfördomar eller
parti-hat, och had dömer således endast ur allmänna
bildningens och vettets principer, och ifrån de lagar,
dem man måste erkänna såsom menniska, såsom bil-
dad menniska.
Vi äro oense med Hr G. i ett par frågor; och om
utryihmet medgifver, skola vi återkomma till hans bok,
för att diskwera dem. Emellertid vilja vi hänvisa lä-
saren till några högst intressanta bitar. Målningen af
Amerikanska statsför fattn vingen och de förkndringar, som
den, isynnerhet i fråga om val- systemet, undergått ;
betfakteiserna om fabrikant-intresset och dess manie-
anenter i afeeende på tull-tariffen (pag. 169 följ.);
kaledes om slafveriet (pag. 249 följ.); Jonathans fan-
tastiska slögtregister !och jemförelse med hans gamle fa-
der John Bull (hvertill vi förut sett någon uppränning
hosWashiugton Irwing) — allt detta skall läsas med
begärlighet. Hvad den stora frågan om slafveriet an-
gir, torde man ingenstädes hafva sett åen enklare och
klarare främst tälld. Besultatet är, att republiken har —
gjort allt, hvad möjligt x varit, utan alt ingripa i den
enskildes rått. Intet land har gjort mer, med undan -
1t2g eöcast af England; ty Franska styrelsens öfverilade
Rene