fattare skrifvit om astronomien, så läsa de bara stjernor
deri, om än författaren skrifvit om fårafvel. Såsom of-
fentlig botgörings-anstalt hafva de en teater. Stora
företag äro hos dem sådana, hvilkas ändamål och ända-
lyckt vanliga menniskor aldrig kunde uträkna; och till
dem hafva de alltid krafter. Till smärre saker deremot
felas dem vanligen tillgångar. För att påminna sig sin
ungdom och än en gång njuta dess nöjen, hafva de
stiftat en hop sällskaper, der de aflägga sina skrynklor
och agera barn. :
Hos detta älskvärda folk dröjde jag då en längre tid
och bemöttes med en gästfrihet, som endast en främling I
har rätt att fordra. Jag hade också ett lyckligt tillfälle
att visa min tacksamhet genom lösande af en ganska
Svår knut, som länge plågat en del hjernor i landet.
Anhängarne af det gamla goda hade råkat i en allmän
konsternation, i anlednirg af de svårigheter, hvarmed
en hop tidningsutgifvare hotades, att förtvina af brist
på deltagande från allmänhetens sida. Man hade sam-
lats, för att öfverlägga om sättet att förekomma det on-
da, samt främst för att utröna, hvad det egentligen
kunde vara. Jag begriper icke sade den ene, huru
det kommer sig, att rörelsen icke vill gå, jag skrifver
och berömmer så godt jag kan på alla kanter.
Och jag håller tidsandan vid marginalen , men
ingen frågar derefter? sade den andra. Och jag in-
föll den tredje, gör efter som de föregående herrarna,
men med lika påfoljd. — Miue Hrr, sade jag, ödet
har tillskyndat mig mycken erfarenhet 1 verldsliga
ting; och jag anar orsaken till er klagan: säkert är er
rörelse besvärad af några böuvhasar, några olagliga ut-
växter, hvilket gör att J ej fån skrifva hvad J viljen?
med ett ord: Ne-ej, ja a, på sätt och vis. Visserli-
gen hafva några fribytare innästlat sig; men bönhasar
är det väl svårt att kalla dem, ty de hafva, enligt la-
gens bokstaf, samma rättigheter som vi; d. v. s. vi
hafva ingendera någon rättighet, åtminstone ingen ute-
slutande, Gudi klagadt. Det är således icke deröfver
vi hafva att besvåra oss, att de utöfva vårt yrke; men
vi beklaga oss öfver allmänheten, som håller sig till
vem, men icke till oss. — Jag förstår ! de affische-
ra på knutarna, de nedsvärta Er, och hindra allmänhe-
ten att komma till Er. — Ja visst; men vi hafva
försökt samma medel mot dem.? — Jag förstår ! de
hafva med våld hindrat edra . kontraförsök. — Det
kunna de vål icke. — Sade vi det, så ljöge vi. —
Auktoriteterne gynna dem väl, på er bekostnad? —
Nej bevars, det är just oss de vilja väl; de hafva till
och med sökt hjelpa oss, men förgäfves har allt varit.
— Då förstod jag saken och sade: Mine Herrar!
Nu är det allt klart för mig. Det är den puraste,
klaraste despotism som de utöfva, nemligen tidnings-
despotismen. De understå sig, att sticka ut Er med
försvarande af grundsatser, som äro mera gillade af all-
mänheten. Detta är i sanning det ramaste tyranni som
kan finnas.? — Ja, skallade det nu från alla hörn,
tyranni, despotism är det, och det af gröfsta slaget.
Det skola vi icke glömma. Lefve uppfinnaren ! —
Och så blef jag smekad och buren på händerna; och
då jag aflägsnade mig, skallade ännu på afstånd ropet
af tyranai och despotism, blandadt med hurrarop, för
mig, som hittat på den stora hemligheten.
Den nvcc aflidna Ermrancvcke målaren GCrae?c efterlem-