fattare skrifvit om astronomien, så läsa de bara stjernor deri, om än författaren skrifvit om fårafvel. Såsom of fentlig botgörings-anstalt hafva de en teater. Stora företag äro hos dem sådana, hvilkas ändamål och ändalyckt vanliga menniskor aldrig kunde uträkna; och till dem hafva de alltid krafter. Till smärre saker deremot felas dem vanligen tillgångar. För att påminna sig sin ungdom och än en gång njuta dess nöjen, hafva de stiftat en hop sällskaper, der de aflägga sina skrynklor och agera barn. : Hos detta älskvärda folk dröjde jag då en längre tid och bemöttes med en gästfrihet, som endast en främling I har rätt att fordra. Jag hade också ett lyckligt tillfälle att visa min tacksamhet genom lösande af en ganska Svår knut, som länge plågat en del hjernor i landet. Anhängarne af det gamla goda hade råkat i en allmän konsternation, i anlednirg af de svårigheter, hvarmed en hop tidningsutgifvare hotades, att förtvina af brist på deltagande från allmänhetens sida. Man hade samlats, för att öfverlägga om sättet att förekomma det onda, samt främst för att utröna, hvad det egentligen kunde vara. Jag begriper icke sade den ene, huru det kommer sig, att rörelsen icke vill gå, jag skrifver och berömmer så godt jag kan på alla kanter. Och jag håller tidsandan vid marginalen , men ingen frågar derefter? sade den andra. Och jag inföll den tredje, gör efter som de föregående herrarna, men med lika påfoljd. — Miue Hrr, sade jag, ödet har tillskyndat mig mycken erfarenhet 1 verldsliga ting; och jag anar orsaken till er klagan: säkert är er rörelse besvärad af några böuvhasar, några olagliga utväxter, hvilket gör att J ej fån skrifva hvad J viljen? med ett ord: Ne-ej, ja a, på sätt och vis. Visserligen hafva några fribytare innästlat sig; men bönhasar är det väl svårt att kalla dem, ty de hafva, enligt lagens bokstaf, samma rättigheter som vi; d. v. s. vi hafva ingendera någon rättighet, åtminstone ingen uteslutande, Gudi klagadt. Det är således icke deröfver vi hafva att besvåra oss, att de utöfva vårt yrke; men vi beklaga oss öfver allmänheten, som håller sig till vem, men icke till oss. — Jag förstår ! de affischera på knutarna, de nedsvärta Er, och hindra allmänheten att komma till Er. — Ja visst; men vi hafva försökt samma medel mot dem.? — Jag förstår ! de hafva med våld hindrat edra . kontraförsök. — Det kunna de vål icke. — Sade vi det, så ljöge vi. — Auktoriteterne gynna dem väl, på er bekostnad? — Nej bevars, det är just oss de vilja väl; de hafva till och med sökt hjelpa oss, men förgäfves har allt varit. — Då förstod jag saken och sade: Mine Herrar! Nu är det allt klart för mig. Det är den puraste, klaraste despotism som de utöfva, nemligen tidningsdespotismen. De understå sig, att sticka ut Er med försvarande af grundsatser, som äro mera gillade af allmänheten. Detta är i sanning det ramaste tyranni som kan finnas.? — Ja, skallade det nu från alla hörn, tyranni, despotism är det, och det af gröfsta slaget. Det skola vi icke glömma. Lefve uppfinnaren ! — Och så blef jag smekad och buren på händerna; och då jag aflägsnade mig, skallade ännu på afstånd ropet af tyranai och despotism, blandadt med hurrarop, för mig, som hittat på den stora hemligheten. Den nvcc aflidna Ermrancvcke målaren GCrae?c efterlem