FRAGMENTER AF EN RESA MELLAN KAMTSCHATKA OCH BARKARBY. Tredje fragmentet. Mitt vistande i det märkvärdiga, men föga kända konungariket Crumbuctu kom att blifva längre, än jag först väntat; det beskedliga folket interesserade mig oändligt. Institutionerne och folkets lynnen voro sådane, att hvarje vältänkande måste se dem med glädjetårar. Crumbucterne hade val föga industri; men de lefde förträffligt af sina minnen. Voro de törstige, så drucko de förfådrens bedrifter; voro de hungrige, så åto de deras visdom.? De visste allt, utom en enda s måsak, eller hvad de behöfde att veta. De begrepo allt, utom hvad alla andra begripa. De hade roligt, så snart någon bevisade dem, att de hade roligt; de hade ledsamt, då ingen änuu hunnit såga dem, hvad de skulle tänka om saken. I de abstracta vettenskarna voro de långt komna; Euclides bevisade de, för korthetens skull, med vittnen. De hafva ännu; icke kunnat rätt komma ifrån den tanken, att ett pund bly ändock är tyngre än ett pund fjäder; om än aldrig så Htet, men något är det väl ändock. De äro icke gräJige: har någon sagt dem, att en bok är god, så läsa debkenne med nöje; har man sagt dem, att en för