ULL LUC ova 2ULUIUIML ULL a BM Yv har a 1-9 MILL er
sig, att det slagit Rysslands armder och satt hela dess
valde i fara; det ångre sin ära och sitt hjeltemod! Då
skall det törhända finna nåd inför czarens tron. Men
allt hittills har den nåd, som söfver samvetet, som
förlamar modet, som skapar slafvar och fega, icke ver-
kat på dess hjerta. Polen känner ingen ånger öfver sina
egna handlingar; prisad vare derföre Himlen, och äfven
Kejsaren, som säger och intygar detta.
Vi hade kunnat tro, att Polen, nedslaget af så mån-
ga olyckor, krossadt af så mycken förstörelse, ändtli-
gen skulle hafva öfvergifvit tanken på sitt oberoende,
och att Polens nationalitet endast inom historien nu-
mera skulle hafva någon betydelse; men bedragom oss
icke! Polen har ännu icke glömt, att det är en obe-
roende och fri nation; Polen har ännu icke afsvurit den
religiösa kärleken till sin nationalitet; det hyser ännu
förtroende till sig sjelft! Det är icke endast de lands-
flyktige, som tro på dess återuppståndelse. I sjelfva
Warschau, under det Moskowvitiska oket, midt framför
kanonerna, i åsynen af dödsstraffen, är Polen ännu ett
gudomligt. ett heligt ord, som omfattas med dyrkan;
dess tillbedjare äro så mycket mera nitiska, ju närma-
re de äro att blifva martyrer. Det envisas att förbida
den Messias, som skall bringa frihet och seger. För-
gäfves söker man skräma dessa tillbedjare af fädernes-
landet och äran, med att visa dem ett citadell, hvars
ljungeldar hota att förstöra deras stad, om de icke göra
ett offer deraf på. Rysslands altare; de framhärda uti
sin fromma nationella tro; Polackarne vilja icke vara
Ryssar; kejsaren af Ryssiand sjelf säger och intygar
detta.
Vi hade kunnat tro, att den annars så verksamma
och misstänksamma Ryska polisen utestängde Polen från
all gemenskap med främmande länder; vi hade kunnat
förmoda, att de landsflyktige ej mera kunde brefväxla
med sina slägtingar och vänner; att desse ej kunde
skicka dem skrifter, som förmå lifva deras förhoppnin-
gar och trösta dem i deras olyckor. Detta för hela Po-
len vällande beslag på sanningen måste väcka bedröf-
velse; det var påkostande att tänka, att i detta land,
der orden frihet och ära fordom så lätt genljödo, ej
mera skulle finnas ett dylikt återsvar, och att allt der
var tyst och orörligt. Hvad skall det väl, så tänkte vi,
bhfva af dessa framtida slögten, uppfostrade i okunnig-
het om sina förfåder, om allt hvad de lidit, allt hvad
de velat? Kejsar Nikolaus åtager sig besväret att
lugna Europa i detta hänseende, genom att kungura nå-
gra utdrag utur sina polisrapporter. Man finner deraf,
att Polen ännu brefväxlar med främmande länder; att
den bästa polis i verlden, den Ryska polisen, ej kan
förhindra en sådan hemlig gemenskap, och att Polens
gränser, så beskaffade som de äro, göra gemensam sak
med Polackarnes hjertan,: och till den Ryska polisens
harm, öppna sig för de ljud af hopp och tröst, som
höras ifrån andra länder.
Sådant är då Polens tillstånd, efter hvad Kejsar Ni-
kolaus sjelf sagt; det år icke undergifvet, icke ångerfullt;
det har icke afsvurit sma tankar på oberoende, och, i
trots af den Ryska polisen, brefvexlar det med främ-
maade länder. Uti allt detta se vi ingenting, som nan
förfåra Europa, eller göra de Polska flyktingarna mod-
tällda, och liksom vi uti de f rolämpningar och de ho-
telser, som förekomma i denna bekännelse, ick: an-
träffa någonting lockande, någonting. iförsonande, så se vi
icke heller deruti någonting, som kunde förvärfva Ryssland
vänner inom Polens område. Annu en gång, hvad har
väl Kejsar Nikolaus åsyftat? -
Men hvad helst än denna furstes afsigt må hafva varit,
tro vi likväl, att Polen bör hålla honom räkning för det
högtidliga intyg, han härigenom lemnat det. Vi .tvifla
icke ens på, att de deputerade för staden Warschau,
ifall de med fullkomlig frihet kunnat afgifva ett svar,
ju skulle hafva betygat honom sin tacksamhet, för det
han frikallat dem ifrån att hålla ett tal. De hade kun-
nat säga: vi skulle verkligen hafva ljugit, om vi kallat
eder vår Monark. Ni är det endast i följd af öfver-
makten, och våldet kän upphäfva hvad våldet gjort.
Vi skulle hafva ljugit, om vi kallat oss edra underså-
tare; Vi äro det icke, ty vi äro icke, och vilja ej va-
ra Ryssar. Vi äro Polackar; vi äro en oberoende na-
tion, erkänd ännu i närvarande ögonblick utaf Europa,
i följd af gällande traktater. Tre gånger har man öf-
vermannat oss, tre gånger hafva vi blifvit styckade,
men vi hafva aldrig sjelfve underkastat oss vår olycka,
och vi hafva bevarat medvetandet af vår rätt. Detta
medvetande af vår rätt finnes äfven hos Eders Maj:t,
men i form af samvetsagg, och detta är orsaken hvar-
före man under trettio års tid, än genom freden och
dess ränker, än genom kriget och dess Fåldsamheter,
sökt tillintetgöra vår nation. I dag har ni sagt oss,
att det är en lycka att tillhöra Ryssland, som ensamt
står starkt och orubbadt. Vi känna den lyckan att