MV VVD DR HB Der Ef:er talets slut fortfar den Fransyska Tidningen: Hvad menar kejsaren härmed? Hvad är hans syftemål, hans afsigt? Ar det till Europa, eller är det till Polen, som han vänder sig? Han kunde icke betvifla, att hans tal skulle genljuda öfver hela Europa, emedan -han vet och sjelf uttryckligen säger, att man i Polen underhåller skriftvexling med främmande länder. Vi söka gissa till afsigten ; vi bemöda oss att utlinna skickligheten: så ogerna föreställe vi oss, att detta tal endast är ett hugskott af en uppbragdt despot, hvars förifring drifver honom ända till obetänksamhet. Allt hittills gjorde vi oss en helt annan föreställning om kejsaren af Ryssland: vi ansågo honom vara upplyst, klok, fördragsam , talangfull; och ehuru vi betraktade honom , såsom obenägen det vestra Europa, såsom en hemlig fiende till Frankrikes och Englands friheter, ha vi dock med änoje gjort rättvisa åt hans talanger såsom regent. Vi fästade den allmänna uppmärksamheten på Rysslands ärelystnad, men vi kunde dervid aldrig undertrycka en hemlig känsla af beundran för detta kejsardömes lycka, och vi tillskrefvo den så gerna dess kejsares vishet. Skola vi nu nödgas frångå denna tanka? Skola vi numera uti kejsar Nikolaus endast se en furste, mindre stor än sin lycka, som blindt hyllar sitt enskilta eller sitt folks hat, som delar eller smickrar Ryssarnes urgamla ovilja emot Polen, och som utbyter sin roll af monark öfver ett stort rike, sammansatt af olika folkslag, emot den af partieller stamchef, af slaf under national-agget 2 : Det finnes verkligen i detta tal någonting som hos alla ädla sinnen måste väcka förtrytelse, ty med sådan skärpa uttryckas här förolämpningarna och hotelserna. Det är det gamla Moskovitien, som sticker fram :-under den klädnad af finhet och, hysning, hvarmed det :så godt det kunnat sökt styra ut sig. Det är barbariet från de tider, som föregingo Peter den Store. Efter ett sådant tal är St. Petersburg för Europeiskt, för mycket civiliseradt för Czaren ; endast Moskwa och Kreml, endast Iwan IV:s palats passa nu. Katarinas slott, ja till och med den hydda, der Peter den Store bodde, då han uppbyggde St. Petersburg, kunna ej mera höfvas den furste som lofvar att nedskjuta och förstöra städer, och som svär, alt de skola lemnas i Fina ruiner ! i Ja man känner en djup förtrytelse, då man erinrar sig, hvem som är föremålet for dessa förolämpningar, hvilken ädel nation , hvilka olyckor, hvilka besegrade, som deraf träffas! Men huru mycket tröstande finnes dock icko derjemte i desamma; ty huru allvarlig , huru högtidlig är icke den bekännelse, som vreden aftvingar Polens besegrare? — Tappre Polackar ! Det är då icke endast ett tomt ljud, dessa uttryck i Eder Folksång : Nej du har icke fallit , älskade Polen! .Det gifves således annu ett Polen på sjelfva den Polska jorden! Denna jord, fuktad af det blod, som gjöts för sjelfständighetens sak, andas således ännu; en gudomlig gnista af patriotism genomlågar och lifvar ännu denna jord! Med djup smärta trodde vi, att allt var slut på den Polska jorden, och att det ej mera fanns något Polen , utom detta landsflyktiga, som irrar kring Europa, såsom ett lefvande bevis af sina bödlars brott. Vi sade: det återstår då af denna -stora och hjeltemodiga nation ej mera något annat, än minnen och olyckor, och, torhända, deladen JI sjelfve, ädle flyktingar! dylika tankar af förtviflan och modlöshet. När de förhoppningar, J yttrat att en dag få återvända tull ett älskadt fosterland, endast möttos af ett sorgligt småleende, trodden J sannolikt, att himlen dömt eder, att hvar efter annan dö på en främmande jord. Men skulle vi hafva bedragit oss? Polens förtryckare lemnar dss sjelf ett oförväntadt vittnesbörd om dess lif; mördaren intygar sjelf med harm, att hans offer ännu andas, och att han ännu ej kunnat döda det ! Vid anblicken af den deputation ifrån Municipalitetet i Warschau, som uppvaktat Kejsaren, skulle vi kunna föreställa oss, att det ibland Polackarne gåfvos några, som villigt buro det Ryska oket: ehuru vi alltförväl veta, hvad dylika, af etiketten föreskrifna, tal hafva att betyda, skulle dock deras tal hafva kunnat inleda oss i denna villfarelse. Men Kejsar Nikolaus säger oss: dessa tal innehålla endast osanning; de tala em. trohet och tillgifvenhet: osanning! De äro Polackar och vi äro Ryssar! De hata oss, och emellan dem och oss gifves det ingen annan trohet, inga andra eder, än eder af vrede och hämd. Må Europa derföre ej tro hvarken dessa deputationer, eller dessa tal! .Polen. ljuger, då det talar. om sin undergifvenhet: Polen ljuger, då det talar em sin trohet. Motståndets anda ligger i djupet af dess hjerta, hvilka ord än dess läppar må framstamma. Allt är ännu såsom dagen före insurrektionen ; allt är ännu, såsom dagen förrän man öppnade striden för fåderneslandet och friheten. Kejsa