MV VVD DR HB Der
Ef:er talets slut fortfar den Fransyska Tidningen:
Hvad menar kejsaren härmed? Hvad är hans syfte-
mål, hans afsigt? Ar det till Europa, eller är det till
Polen, som han vänder sig? Han kunde icke betvifla,
att hans tal skulle genljuda öfver hela Europa, eme-
dan -han vet och sjelf uttryckligen säger, att man i
Polen underhåller skriftvexling med främmande länder.
Vi söka gissa till afsigten ; vi bemöda oss att utlinna skick-
ligheten: så ogerna föreställe vi oss, att detta tal endast
är ett hugskott af en uppbragdt despot, hvars förifring
drifver honom ända till obetänksamhet. Allt hittills
gjorde vi oss en helt annan föreställning om kejsaren
af Ryssland: vi ansågo honom vara upplyst, klok, för-
dragsam , talangfull; och ehuru vi betraktade honom ,
såsom obenägen det vestra Europa, såsom en hemlig
fiende till Frankrikes och Englands friheter, ha vi dock
med änoje gjort rättvisa åt hans talanger såsom regent.
Vi fästade den allmänna uppmärksamheten på Ryss-
lands ärelystnad, men vi kunde dervid aldrig under-
trycka en hemlig känsla af beundran för detta kejsar-
dömes lycka, och vi tillskrefvo den så gerna dess kej-
sares vishet. Skola vi nu nödgas frångå denna tanka?
Skola vi numera uti kejsar Nikolaus endast se en furste,
mindre stor än sin lycka, som blindt hyllar sitt enskilta
eller sitt folks hat, som delar eller smickrar Ryssarnes
urgamla ovilja emot Polen, och som utbyter sin roll af
monark öfver ett stort rike, sammansatt af olika folk-
slag, emot den af parti- eller stamchef, af slaf under
national-agget 2
: Det finnes verkligen i detta tal någonting som hos
alla ädla sinnen måste väcka förtrytelse, ty med så-
dan skärpa uttryckas här förolämpningarna och hotel-
serna. Det är det gamla Moskovitien, som sticker fram
:-under den klädnad af finhet och, hysning, hvarmed det
:så godt det kunnat sökt styra ut sig. Det är barbariet
från de tider, som föregingo Peter den Store. Efter
ett sådant tal är St. Petersburg för Europeiskt, för
mycket civiliseradt för Czaren ; endast Moskwa och
Kreml, endast Iwan IV:s palats passa nu. Katarinas
slott, ja till och med den hydda, der Peter den Store
bodde, då han uppbyggde St. Petersburg, kunna ej
mera höfvas den furste som lofvar att nedskjuta och
- förstöra städer, och som svär, alt de skola lemnas i
Fina ruiner ! i
Ja man känner en djup förtrytelse, då man erinrar
sig, hvem som är föremålet for dessa förolämpningar,
hvilken ädel nation , hvilka olyckor, hvilka besegrade,
som deraf träffas! Men huru mycket tröstande finnes
dock icko derjemte i desamma; ty huru allvarlig , hu-
ru högtidlig är icke den bekännelse, som vreden af-
tvingar Polens besegrare? — Tappre Polackar ! Det är
då icke endast ett tomt ljud, dessa uttryck i Eder
Folksång : Nej du har icke fallit , älskade Polen!
.Det gifves således annu ett Polen på sjelfva den Pol-
ska jorden! Denna jord, fuktad af det blod, som gjöts
för sjelfständighetens sak, andas således ännu; en gu-
domlig gnista af patriotism genomlågar och lifvar än-
nu denna jord! Med djup smärta trodde vi, att
allt var slut på den Polska jorden, och att det ej me-
ra fanns något Polen , utom detta landsflyktiga, som
irrar kring Europa, såsom ett lefvande bevis af sina
bödlars brott. Vi sade: det återstår då af denna -stora
och hjeltemodiga nation ej mera något annat, än min-
nen och olyckor, och, torhända, deladen JI sjelfve, ädle
flyktingar! - dylika tankar af förtviflan och modlöshet.
När de förhoppningar, J yttrat att en dag få återvända
tull ett älskadt fosterland, endast möttos af ett sorgligt
småleende, trodden J sannolikt, att himlen dömt eder,
att hvar efter annan dö på en främmande jord. Men
skulle vi hafva bedragit oss? Polens förtryckare lemnar
dss sjelf ett oförväntadt vittnesbörd om dess lif; mör-
daren intygar sjelf med harm, att hans offer ännu andas,
och att han ännu ej kunnat döda det !
Vid anblicken af den deputation ifrån Municipalite-
tet i Warschau, som uppvaktat Kejsaren, skulle vi
kunna föreställa oss, att det ibland Polackarne gåfvos
några, som villigt buro det Ryska oket: ehuru vi allt-
förväl veta, hvad dylika, af etiketten föreskrifna, tal
hafva att betyda, skulle dock deras tal hafva kunnat
inleda oss i denna villfarelse. Men Kejsar Nikolaus sä-
ger oss: dessa tal innehålla endast osanning; de tala
em. trohet och tillgifvenhet: osanning! De äro Polac-
kar och vi äro Ryssar! De hata oss, och emellan dem
och oss gifves det ingen annan trohet, inga andra e-
der, än eder af vrede och hämd. Må Europa derföre
ej tro hvarken dessa deputationer, eller dessa tal! .Po-
len. ljuger, då det talar. om sin undergifvenhet: Polen
ljuger, då det talar em sin trohet. Motståndets anda
ligger i djupet af dess hjerta, hvilka ord än dess läp-
par må framstamma. Allt är ännu såsom dagen före
insurrektionen ; allt är ännu, såsom dagen förrän man
öppnade striden för fåderneslandet och friheten. Kejsa-