tidsdagen ingenting ovanligt, om icke det, att Akadevucn var mer än vanligt fattig på antagliga tåflingsskrifter. I vältaligheten hade blott en enda inkommit, hvilken dock ej kunnat belönas, och i skaldekonsten hade Akademiev väl fått emottaga fjorton, men af hvilka blott en enda, nemligen Brölloppet på Gullcräscn, blifvit hugnad med andra guldpenningen. Den var författad af Slotts-predikanten i Westerås , Hr Wabhlin, men tiden tillät icke dess uppläsande. Till.en ersattning för åhbörarena upplästes 8:de sången af ett skaldestycke, k kalladt Pirfing , författadt at en Akademiens ledamot, Hr Ling, 1 samma dithyrambiska meter, och af samma bildrika och originella innehåll, som denne författares öfriga arbeten. Den vanliga minnespenningen var präglad öfver den såsom skald och statsman namnkunnige grefve Creutz, hvars biografi, författad af Franzen , upplästes af H. Ex. Hr Gr. Lagerbjelke. A. kademiens Direktör, Hr Biskop Wallin, öppnade sam mankomsten med ett tal, innehållande de brukliga lo yala försäkringarne, denna gång förstärkta af en serskilt anledning. H. M. Konungen hade nemligen, efter hvad äfven Statstidningen för i Lördags ger tillkänna, behagat af egna medel sätta Akademien i tillfälle, att bvarje år tilldela någon förtjent författare inom eller utom Akademien, en belöning af 300 R:dr Banko, samt dessutom särskilt för nästa år bestämma ett pris af 100 dukater för ett äreminne, i bunden eller obun den stil, öfver Sverges båda hjeltekonungar: Gustaf A dolf den store och Carl X Gustaf. Också hade aldrig någon kunnat i lifligare färger göra rättvisa åt denna konungsliga frikostighet, än Hr Biskop Wallin. Hela den sällsynta förmåga denne talare och skald äger ötver Svenska språket, hade olifvit begagnad, för att med en verkligt orientalisk prakt och yppighet tolka känslorna och tacksamheten hos Akademiens ledamöter , samt den hö ge gifvarens hugstorhet. En vacker anspelning på bran den af Riddarholms kyrkans torn och H. M. Konungens resa, såsom märkliga händelser, passerade under ärloppet, förhöjde äfven verkan af detta tal. Skada för effekten af Hr Lings poem var, att Hr HofMarskalken v. Beskow vid dess uppläsande gaf åt sin, annars vackra och sonora, ståmma en nästan iner än Akademisk släpighet. Detta må väl anses tillhöra värdigheten hos en af de aderton, men hade den effekten, att en del bland åhörarne blefvo mycket sömniga. RE