QUEEN J
Fråga till Vederbörande.
Sista Bönedagen i år hörde Insändaren i en kyrka
af Jönköpings län och Linköpings stift en Kongl. För-
ordning uppläsas, daterad 1735, d. v. s. för 100 år
sedan. Den bar ock ganska tydliga spår af sin tid.
Den innehöll nemligen, bland annat dylikt, huru förhållas
bor med den, som hyser satser, stridande mot vår
Lutherska lära. Enligt denna förordning, skall en så-
dan först af presten i församlingen enskildt och vänligen
upplysas och förmanas att återgå i den rätttrogna kyr-
kans sköte. Vidblifver han ändock sina villomeningar,
ökas strängheten och offentligheten i varningarne, och
förhandlingen mot den halsstarrige slutas med kallelse
inför Konsistorium, der han till straff, utom annat, om
Insändaren ej alltför mycket missminner sig, uteslutes
från församlingens gemenskap, och det, utan att den
anklagade genom elakt uppförande, eller försök att ut-
sprida sina satser, väckt förargelse; ty för en sådan stad-
gar förordningen vida strängare ansvar. Troligen upp-
lästes denna förordning på högvederbörlig befallning i
alla Rikets kyrkor, ty annars skulle visserligen ej denna
församlingens prest, en ganska hederlig och fordragsam
man, hafva gjort det. Nu frågas med skäl: hvarföre
låter man denna förordning upplasas, helst sedan Gu-
staf III:s bekanta förordningar, stadfästade af våra nu
gällande grundlagar, åt medlemmar af andra kristna
trosbekännelser lemna fri utöfning af deras lära? Me-
ningen måtte väl ej vara, att vilja låta dem verkställas?
Så mycket tror insändaren sannerligen ej, att Stats-
sekreteraren för de andeliga ärenderna älskar kräftgån-
gen, att han skulle vilja föra oss tillbaka, ej till 1735,
uten till 1435; att han skulle vilja lägga band ej blott
på pennan och tungan, utan ock på tankan; med ett
ord, i hvarje prestmans hand nedlägga en spansk in-
qvisitors magt, som, redan i sig sjelf ett missbruk, för
den kitslige och hämndfulle kunde blifva ett verktyg
4ill den orättvisaste förföljelse. Nej, bort det! en sådan
förblindelse är i vårt land en ren omöjlighet. Men,
när förordningen således ej kan vara ämnad att verkstäl-
las, hvarföre då låta kungöra den? Ar det ej ett up-
penbart gäckeri med både folkets och lagens majestät,
att låta offentliggöra en förordning, hvars stadganden
kanske aldrig blifvit verkställda, och af verkställande
makten måste anses så orimliga, att de, oaktadt före-
kommande anledningar, aldrig kunna komma i fråga
att sättas i verket? Eller kanske meningen är, att ge-
nom kungörandet lemna folket ett vedermäle af huru
man tänkte för 100 år sedan, och huru mycket man,
sedan dess stigit i upplysning? Men predikstolen är ej
en lärostol för någon Historiarum Professor, och prester-
na äro redan. så öfverhopade med dessa i kyrkan opas-
sande och andaktsstörande kungörelser, att nästan half-
va gudstjensten derigenom är blifven ej en Guds-, utan
en verlds-tjenst.
Renlärig och frisinnad Lutheran.
P. S. Vid samma tid och ställe hörde samme in-
sändare en annan kungörelse uppläsas, utgången från lä-
nets befallningshafvande, hvaruti allmogen åtvarnas att
besöka förbudna marknader. Det skulle vara roligt att af
någon lagklok få underrättelse om, huruvida lag, författ-
ningar och Kongliga (ej Landshöfdingarnes) förordnin-
gar förbjuda allmogen att, hvar, när och huru den be-
hagar, köpslaga med tillåtna varor, hvartill hästar och
boskap väl måtte få räknas! Svensk mans görande och
låtande i handel och vandel äro redan af högsta myn-
dighet genom lagar och förordningar så mycket kring-
gärdade, att de af underordnade verkligen ej tåla någet
olagligt hbeplåstrande. ;
Den 1 och 2 Oktober inträffade i nordöstra delen af
Jönköpings län ett ganska märkvärdigt töcken, som der-
uti skiljde sig från vanlig dimma, att det ej innehöll
någon fuktighet och luktade starkt af torfrök. Det bör-
jade natten till den 1 och varade oupphörligt och oför-
änderligt, uppfyllande hela luften och till och med in-
trängande i rummen, ända till under natten före den 3.
Luften var under hela tiden nästan fullkomligt lugn, och
fanns deri någon rörelse, så kom den från öster. Det
liknade något luftens tillständ under hetaste sommartiden
1834, då solrök, samt rök af mossar, svedjor och skogs-
Adarn näctan all. 1t.. Ta ln da enrnlon RT. sar HAT