QUEEN J Fråga till Vederbörande. Sista Bönedagen i år hörde Insändaren i en kyrka af Jönköpings län och Linköpings stift en Kongl. Förordning uppläsas, daterad 1735, d. v. s. för 100 år sedan. Den bar ock ganska tydliga spår af sin tid. Den innehöll nemligen, bland annat dylikt, huru förhållas bor med den, som hyser satser, stridande mot vår Lutherska lära. Enligt denna förordning, skall en sådan först af presten i församlingen enskildt och vänligen upplysas och förmanas att återgå i den rätttrogna kyrkans sköte. Vidblifver han ändock sina villomeningar, ökas strängheten och offentligheten i varningarne, och förhandlingen mot den halsstarrige slutas med kallelse inför Konsistorium, der han till straff, utom annat, om Insändaren ej alltför mycket missminner sig, uteslutes från församlingens gemenskap, och det, utan att den anklagade genom elakt uppförande, eller försök att utsprida sina satser, väckt förargelse; ty för en sådan stadgar förordningen vida strängare ansvar. Troligen upplästes denna förordning på högvederbörlig befallning i alla Rikets kyrkor, ty annars skulle visserligen ej denna församlingens prest, en ganska hederlig och fordragsam man, hafva gjort det. Nu frågas med skäl: hvarföre låter man denna förordning upplasas, helst sedan Gustaf III:s bekanta förordningar, stadfästade af våra nu gällande grundlagar, åt medlemmar af andra kristna trosbekännelser lemna fri utöfning af deras lära? Meningen måtte väl ej vara, att vilja låta dem verkställas? Så mycket tror insändaren sannerligen ej, att Statssekreteraren för de andeliga ärenderna älskar kräftgången, att han skulle vilja föra oss tillbaka, ej till 1735, uten till 1435; att han skulle vilja lägga band ej blott på pennan och tungan, utan ock på tankan; med ett ord, i hvarje prestmans hand nedlägga en spansk inqvisitors magt, som, redan i sig sjelf ett missbruk, för den kitslige och hämndfulle kunde blifva ett verktyg 4ill den orättvisaste förföljelse. Nej, bort det! en sådan förblindelse är i vårt land en ren omöjlighet. Men, när förordningen således ej kan vara ämnad att verkställas, hvarföre då låta kungöra den? Ar det ej ett uppenbart gäckeri med både folkets och lagens majestät, att låta offentliggöra en förordning, hvars stadganden kanske aldrig blifvit verkställda, och af verkställande makten måste anses så orimliga, att de, oaktadt förekommande anledningar, aldrig kunna komma i fråga att sättas i verket? Eller kanske meningen är, att genom kungörandet lemna folket ett vedermäle af huru man tänkte för 100 år sedan, och huru mycket man, sedan dess stigit i upplysning? Men predikstolen är ej en lärostol för någon Historiarum Professor, och presterna äro redan. så öfverhopade med dessa i kyrkan opassande och andaktsstörande kungörelser, att nästan halfva gudstjensten derigenom är blifven ej en Guds-, utan en verlds-tjenst. Renlärig och frisinnad Lutheran. P. S. Vid samma tid och ställe hörde samme insändare en annan kungörelse uppläsas, utgången från länets befallningshafvande, hvaruti allmogen åtvarnas att besöka förbudna marknader. Det skulle vara roligt att af någon lagklok få underrättelse om, huruvida lag, författningar och Kongliga (ej Landshöfdingarnes) förordningar förbjuda allmogen att, hvar, när och huru den behagar, köpslaga med tillåtna varor, hvartill hästar och boskap väl måtte få räknas! Svensk mans görande och låtande i handel och vandel äro redan af högsta myndighet genom lagar och förordningar så mycket kringgärdade, att de af underordnade verkligen ej tåla någet olagligt hbeplåstrande. ; Den 1 och 2 Oktober inträffade i nordöstra delen af Jönköpings län ett ganska märkvärdigt töcken, som deruti skiljde sig från vanlig dimma, att det ej innehöll någon fuktighet och luktade starkt af torfrök. Det började natten till den 1 och varade oupphörligt och oföränderligt, uppfyllande hela luften och till och med inträngande i rummen, ända till under natten före den 3. Luften var under hela tiden nästan fullkomligt lugn, och fanns deri någon rörelse, så kom den från öster. Det liknade något luftens tillständ under hetaste sommartiden 1834, då solrök, samt rök af mossar, svedjor och skogsAdarn näctan all. 1t.. Ta ln da enrnlon RT. sar HAT