då Hr Assessoren vidhöll sitt anspråk, åberopande
Kongl. Kommerce-Kollegii kungörelse den 18 Nov. 1831
och Kongl. Kungörelsen den 22 Dec. 1832, af hvilka
den förra väl tillåter, att utländska guldarbeten af lägre
halt än 15-karats finhet må i riket införas, och säljas, lik-
väl med villkor att de vid införandet på rföreskrifvet sätt
anmälas och af kontrollverket förses med en särskilt
stämpel, utmärkande att arbetet icke vore fullhaltigt, och
endast sådane smärre utländska nipperarbeten undanta-
gas, som, i händelse de blifvit inom nket tillverkade, ic-
ke varit stämpling underkastade; men alla arbeten, som o-
stamplade höllos till-saiu, voro förverkade och ullföllo
angifvaren; och Kongl. kungörelsen den 22 Dec. 1832
förbjöd, att andra utländska guld- och silfverarbeten, än
som voro af sammia halt med den för Svenska arbeten
i allmänhet fastställda, eller derutöfver, finge i ri-
ket införas. Dessutom hade Hr Assessoren låtit å kon-
troilverket undersöka ringarnes halt, och styrkte, genom :
det deröfver meddelte protokolls-utdraget, att desamma
endast innehöllo nio karat och elfva gräns guld-
halt? Bokhandlaren Ahlberg ville likväl icke medgifva
Herr Assessoren, att så knapphändigt, och utan att haf-
va tagit en enda Lott; åtkomma tjugufem niter, samt
uppgaf-att varulotteriets hufvudkommissionär, Bokhand-
laren Bruzehus för någon tid sedan lemnat ringarna åt
Ahlberg, för att åt lottinnehafvarne utdelas. I öfrigt för-
klarade han, i anledning af domstolens fråga, att han icke:
kände om ringarna voro utländske, hvilket Han dock för-
modade och i hvilken omständighet han ville med för-
sta post skaffa sig upplysning från Bruzelius; och för
införväntande af upplysning härom uppskjöts Dile till
nästa Måndag den 21 i denna månad. Emedlertid få
ringarna qvarstå i beslag, så att det ser mörkt ut för de
lycalige vinnande, att dermed få till julhelgen pryda
sina fingrar.
Vi förmoda likväl, att, utgången af detta mål må blif-
va huru som hi lst, tillställarne af lotterier icke nndan-
draga sig att tillhandahålla vederbörande lottägare de -
utlofvade ersättningsringarna. I allt fall kan man icke
underlåta, att anmärka det origtiga och nästan bedrägliga
förhållandet, atti lotteriets plan utlofva guldringar, och
i stället utlemna ringar af endast 9 karat 11 gräns guld-
halt. En kömpositionsmetall af sådan beskaffenhet kom-
mer aldrig att göra anspråk på benämning af guld, ty
nära nog 3 delar af dess materia består ju af andra säm-
re och oädla metaller, och aldraminst i vårt land, der
18 karats guldhalt är bestämd såsom minimum i arbe-
ten, hvilka såsom guldarbeten få till salu hållas. Dessutom
hafva nästan alla utländska guldarbeten, hvilka såsom sådana
benämnas, sällan lägre guldhalt än 15 å 17 karat, och
det är således troligt, att hvarje lottågare föreställt sig,
att de utlofvade ringarne skolat vara åtminstone af
denna beskaffenhet.
Den säkraste vinsten af denna rättegång törde tillfal-
la allmänheten, uti en liten varning emot de utländska
lotterierna af alla slag, hvilka, om man blow litet stu-
derar deras plan, befinnas erbjuda de uslaste chancer af
alla slags spel, och icke kunna annat, när man be-
tänker de oerhörda åfbränningar och omkostnader för
lotteribolagen, som måste vara förenade med lotternas
vidsträckta utprånglande.
Filipstad. MIbland vackra drag af sjelfuppoffring
och menniskokärlek må med skäl anföras följande : ;
Den 7 sistl. November roade sig en mängd små gos-
sar med att åka skridskor påren vik af sjön Daglö-
sen; men som isen var tunn, bräcktes den sönder; då
en 15:årig son af Dagkarlen Petter Pihlgren hade den
oförsigtigheten att våga sig för långt ut, der isen ännu
var! svagare, så att han kom i öppna sjön. Organisten
Hr C. G. Hamberg, som vid jammerropen tillstädes-
kommit, hastade genast utan betänklighet till den i
lifsfora sväfvande gossen, men som isen var7för svag,
brast den äfven för honom, så att han, fullklädd med
rock, lifpels och jernskodda galocher, ig öppna sjön:
försöket att kasta sig upp var omöjligt, ty. isen var
ömsom för stark och ömsom för svag. Hr Hamberg
måste då slå sönder isen för att bana sig väg Som drog
ut på tiden, hvilket arbete dock slutligen lyckades och
gossen frälstes. . (Carlstads Titln.)
(Vi hafve redan en gång tillförene uti Aftonbladet
vid början af år 1833 haft tillfälle omnaåmna ett
dylikt bevis på Hr Bambergs menniskokärlek och mod,
att våga lifvet för att rädda en af sina likar).
Uddevalla den 141 Deöember. Efter att första hälf-
ten af November här i orten varit temligen stark barfrost,
dock utan att Byfjorden tillfrusit, hafva vi sedan den ti-
den ända till natten. mellan Lördagen den 5 och 5ön-
dagen den 7 dennes haft oupphörligt regn. Sistnämnde
natt klarnade ändteligen den målnhöljda himlen och frost
med nrnacaot snö har intröffat