den ; och detta handlingssatt har mer an något annat bidragit att upplösa Heliga Alliansen och att ifrån Ryssland skilja Österrike, Preussen och de andra Tyska staterna, hvilka ej gerna kunna önska att åter se det Ryska iaflytandet så öfvermäktigt, och deras: beroende deraf så tungt, som emellan 1813 och 1830; och i synnerhet måste de två förstnämnda regeringarne, uti deras omedelbara gränsberöring med Ryssland, finna, att den Ryska makten, med dess af sjelfva sakens natur föreskrifoa utvidguingspolitik, i framtiden hotar dem med vida större faror än de, för hvilka Frankrike kan blottställa dem.? Uti den inre styrelsen har ock Juliregeringens politik varit lika litet dynastisk. Huron svårt det än i början efter Julirevolut onen var att föra styrelsen utan att söka stöd hos ett parti, men med detsamma ock göra styrelsen till parzistyrelse ; så har dock den nya regeringen troget följt Napoleons ädla och stora pohtik: att Regeringen måste vara upphöjd öfver alla partier, att dess statskonst måste vara Fransysk och Nationell samt ständigt ha det helas väl i sigte, och icke dikteras af ensidiga parti-intressen cotteri-influencer, Vare sig ifrån ena sidan eller ifrån den andra. Faktionerna, som väpnat sig för att med våld omstörta sakernas nya ordning, har den med lagens arm nödgat att respektera detta samhällsskick och afväpnat partierna, som på den parlamentariska vägen sökte bemäktiga sig styrelsen, för att föra denna i en exklusiv och ensidig partisyftning till förmån för vissa klasser, har den icke dragit i betänkande att bryta med, samt att afvisa deras anspråk, med hvilken populär benämning som helst de än sökte pryda sig. En regering, som nödgas kämpa med partier och faktioner, kan sjelf icke undgå att i apparencerna synas och förefalla såsom ett parti, men Fransyska regeringens parti har varit Frankrikes, och till detta parti har den oafbrutet sträfvat att återföra alla andra. Ingen Fransman, utom dem som sjelfve ställde sig utom lagarne och förklarade krig emot Kartan samt det utur Julirevolutionen utgångna sambhällsskicket, har den velat anse och behandla som fiende ; resultaterna och fördelarne af denna stora händelse ville den skulle tillkomma alla Fransmån och ej exploiteras af ett parti. De stridiga opinionerna, som hatade hvarandra och brunno af begär att få komma i handgemäng, har den nödgat att lefva i fred och afhälla sig ifrån ömsesidiga förföljelser; till alla har den sträckt lagarnes och rättvisans skydd. All ära, all duglighet, all eminent förtjenst, vare sig utaf den gamla Adeln, af den nya eller bland de ofrälse, vare sig ifrån revolutionen, kejsardömet eller restaurationen, har varit saker att hyllas af regeringen och att finna sin plats, när den franchement anslöt sig till sakernas nya ordning, och ville verka för Frankrike och ej för småaktiga och mesqvina partisyften. Namnen Talleyrand, Broglie, Choiseul ochS:t Aulaire, lysa vid sidan af Soult, Gerard, Maison och Sebastiani, Cas, Perier, Lows, Guizot, Thiers, Villemain och Cousin, uti den styrelse, som dirigerat Frankrikes politik sedan Juhrevolutionen. Om nu Argus i den ofvanstående artikeln onekligen har rätt i de allmänna reflexionerna öfver hvad en ReI gering bör göra och låta, och i afseende på de grundsatser den bör följa i sin styrelse, så har han deremot icke lika rätt i tillämpningen på Ludvig Filips politik, och ännu mindre i det beröm, han egnar henne för I vägrandet, att afsluta en handelstraktat med England. Detta vidrör en sträng af Argi iddger, som ännu är all, deles ostämd, eller måhända rättare för högt uppskrufvad, och som derfåre oupphörl gt missljuder, så snart den anslås, hvilket numera sker hvarje Onsdag och Lördag. Hvad vill ett friare handelssystem och liberala grundsatser säga, som i en handelstraktat mellan två nationer yttrar sig till förmån för blott den enas handel, industri och sjöfart? Om Engelska regeringen varit nog oförståndig, att begära ullåtelse endast för Engelska fartyg att besöka Franska hamnar och för införseln dit endast af Engelska varor o. s. v., så borde en dylik begäran rättvisligen afslås, och det lika mycket till Englands nytta, som till Frankrikes egen. Hvad skulle det bli af en handel, der afnämarena saknade medel att köpa för, hvilket nödvändigt skulle hända, om man för dem tillstängde förvärfskällorna? Men så oklok är välicke Engelska ministören. Den vet troligen, att vilkoret för alla slöjders och all handels blomstring är afsättningen ; att sådan icke är möjlig, om köparen icke har något att köpa för, att han ej får medel dertill, om han icke förskaffar sig dem genom de enda utvägar, hvarigenom de erhållas, genom varors producerande och föryttrande; att ju mer en person tillverkar och försäljer, destomer kan: och behöfver han köpa; att förhållandet är alldeles lika med nationerna, 2 RA få