Åndtligen i den inre styrelsen skulle Juliregeringen följt en dynastisk politik, i fall den nya dynastien, misstänksam och rädd för den atsatta Regentfamiljens förbindelser ibland den gamla adeln, hade kurtiserat och cajolerat denna, upphöjt de första N:rne, om viså få säga, på Franska Riddarhuset, Montmorencys, Rohans, la Tremouilles, o. s. Vv., utan afseende på duglighet och förtjenst, till de högsta platserna i administrationen, och vid hofvet i allmänhet vid embetens och tjensters tillsättande, hyllat och befordrat gentilhommeriet, samt tillbakahållit all eminent ofrälse skicklighet, merit och karakterssjelfständighet, på det att ej de upphöjde oduglingarne af fullblodsrace skulle alltför mycket nedsättas och förlora vid jemnförelsen. På detta sätt skulle den ha värfvat sig ett parti ibland adeln och styrt till förmån för detta parti. Men ej mindre dynastisk hade Fransyska styrelsens politik varit, om den sökt stöd hos ett lika exklusift demokratiskt parti; om den förnedrat : sig att smickra och kurtisera den råa okunniga hopens egenkärlek, afundsjuka och passioner; om den affekterat alt anse de obildade; lägre samhallsklasserna såsom det egentliga folket, såsom nationen par preference; och I om börd och rikedom, änskönt förenade med patrio: tism, insigter och öfverlägsen dughghet, varit tillräckliga för att aftägsna innehafvaren ifrån alla offentliga värf och utesluta honom ifrån all utsigt: att i det allmännas tjenst gagna fäderneslandet. Och komplett dynastisk skulle styrelsens inre politik varit, om Konungen och Kronprinsen (Hertigen af Orleans) delat sig emellan rollerna, så att t. ex. Ludvig Filip sjelf gynnat och cajolerat Adeln, omgifvit sig med murkna telningar af fullblods-ätterna och ställt sig sjelf fram i synpunkten af parti-chef för de gamla, stationära, aristokratiska och feodalistika åsigterna och interessena; men Kronprinsen, Hertigen af Orleans, deremot affekterat att hylla demokratien, faufilerat sig med oppositionen och låtit sina kända agenter och gunstlingar uppträda såsom oppositionsmän och föra ett ganska demokratiskt språk, samt på detta sätt bemödat sig att få oppositionens trådar i sina händer och att synas, samt i sjelfva verket bli, ett slags chef för ett exklusift demokratiskt arti. Utaf allt detta har Juli-Regeringen gjort intet, eller raka motsatsen. Dess styrelse har aldrig röjt spår af några dynastiska bevekelsegrunder, utan alltid varit eminent nationell. Oaktadt den nya regeringens oändligt svåra ock brydsamma ställning, både i afseende på yttre och inre förhållanden, under de första åren efter Julirevolutionen, sökte den hvarken med uppoffring af Frankrikes interessen, vare sig politiska eller kommersiella, stöd hos främmande makter, eller tog den sin tillflykt till något parti och förnedrade sig att blifva en partieller faktionsregering; endast på Frankrike ställde den sin förtröstan, blott hos Fransyska nationen sökte den sitt stöd. Den nya styrelsen närmade sig till England, sedan äfven der en ny styrelse trädt i spetsen för ärenderna; den sökte afväpna det gamla nationalhatet och jalousien emellan de båda folken; men för priset af Englands vänskap och allians öfvergaf den hvarken Algier, eller rea!iserade den Engelsmänneus förhoppningar om en handelstraktat, eller gjorde den genom förändrade tariffer och navigationslagar någon uppoffring af Frankrikes sjöfarts-, industrioch bandelsinteressen åt Engelska handelspolitiken. Och hvad Ryssland beträffar, så långt ifrån att på något sätt undrika att rubba heliga alliansen och den öfvermägtiga inflytelse på Europass fasta land, som Ryska politiken grundat på denua alliance, samt i allmänhet att genom någon eftergift af Frankrikes politiska interessen söka Ryska regeringens stöd och bevågenhet för den nya dynastien, har tvertom Juliregeringens i fem år oafbrutet fullföljda politik varit: att upplösa heliga Alliansen; att skilja Ryska regeringen ifrån dess allierade; -att utur deras beroende rycka de makter, som hittills varit af Ryska politiken bundna: att på detta sätt isolera Ryssland och fullkomligt tillintetgöra dess öfvervägande inflytande och supremati på Europas fasta land; samt framför allt att hindrahvarje vidare utvidgning af Ryska väldet. På detta sätt har genom Frankrikes understöd och influence Don Miguel blifvit förjagad ifrån Portugal, Calomardes styre!se störtad i Spanien, samt Pyreneiska halfön ryckt undan Ryska politikens inflytelse. Fransyska diplomatikens kraftfulla bemedling stiftade fred emellan Sultan Mahmud och TIbrahim Pascha, samt gjorde derigenom slut på Ryska occupationen af Konstantinopel och Bosforen, hvilken troligen var. beräknad att icke så snart, om ens någonsin, slutas. Utaf det sönderfallande Turkiska väldets provinser hafva med Fransyska politikens verksamma bistånd och skydd fvenne nya Stater blifvit skapade, den Egyptiska och So Am 1:11. 2 sanka ms I FKA Ok Ala Rå Jan