Åndtligen i den inre styrelsen skulle Juliregeringen
följt en dynastisk politik, i fall den nya dynastien,
misstänksam och rädd för den atsatta Regentfamiljens
förbindelser ibland den gamla adeln, hade kurtiserat
och cajolerat denna, upphöjt de första N:rne, om viså få
säga, på Franska Riddarhuset, Montmorencys, Rohans,
la Tremouilles, o. s. Vv., utan afseende på duglighet
och förtjenst, till de högsta platserna i administrationen,
och vid hofvet i allmänhet vid embetens och tjensters
tillsättande, hyllat och befordrat gentilhommeriet, samt
tillbakahållit all eminent ofrälse skicklighet, merit och
karakterssjelfständighet, på det att ej de upphöjde odug-
lingarne af fullblodsrace skulle alltför mycket ned-
sättas och förlora vid jemnförelsen. På detta sätt skulle
den ha värfvat sig ett parti ibland adeln och styrt till
förmån för detta parti. Men ej mindre dynastisk hade
Fransyska styrelsens politik varit, om den sökt stöd hos
ett lika exklusift demokratiskt parti; om den förnedrat :
sig att smickra och kurtisera den råa okunniga hopens
egenkärlek, afundsjuka och passioner; om den affekterat
alt anse de obildade; lägre samhallsklasserna såsom det
egentliga folket, såsom nationen par preference; och
I
om börd och rikedom, änskönt förenade med patrio- :
tism, insigter och öfverlägsen dughghet, varit tillräck-
liga för att aftägsna innehafvaren ifrån alla offentliga
värf och utesluta honom ifrån all utsigt: att i det all-
männas tjenst gagna fäderneslandet. Och komplett dy-
nastisk skulle styrelsens inre politik varit, om Konun-
gen och Kronprinsen (Hertigen af Orleans) delat sig
emellan rollerna, så att t. ex. Ludvig Filip sjelf gynnat
och cajolerat Adeln, omgifvit sig med murkna telningar
af fullblods-ätterna och ställt sig sjelf fram i synpunk-
ten af parti-chef för de gamla, stationära, aristokratiska
och feodalistika åsigterna och interessena; men Kron-
prinsen, Hertigen af Orleans, deremot affekterat att hyl-
la demokratien, faufilerat sig med oppositionen och låtit
sina kända agenter och gunstlingar uppträda såsom op-
positionsmän och föra ett ganska demokratiskt språk,
samt på detta sätt bemödat sig att få oppositionens
trådar i sina händer och att synas, samt i sjelfva
verket bli, ett slags chef för ett exklusift demokratiskt
arti.
Utaf allt detta har Juli-Regeringen gjort intet, eller
raka motsatsen. Dess styrelse har aldrig röjt spår af
några dynastiska bevekelsegrunder, utan alltid varit e-
minent nationell. Oaktadt den nya regeringens oändligt
svåra ock brydsamma ställning, både i afseende på yt-
tre och inre förhållanden, under de första åren efter Ju-
lirevolutionen, sökte den hvarken med uppoffring af
Frankrikes interessen, vare sig politiska eller kommer-
siella, stöd hos främmande makter, eller tog den sin till-
flykt till något parti och förnedrade sig att blifva en
parti- eller faktionsregering; endast på Frankrike ställde
den sin förtröstan, blott hos Fransyska nationen sökte
den sitt stöd. Den nya styrelsen närmade sig till Eng-
land, sedan äfven der en ny styrelse trädt i spetsen för
ärenderna; den sökte afväpna det gamla nationalhatet och
jalousien emellan de båda folken; men för priset af
Englands vänskap och allians öfvergaf den hvarken Al-
gier, eller rea!iserade den Engelsmänneus förhoppningar
om en handelstraktat, eller gjorde den genom förändra-
de tariffer och navigationslagar någon uppoffring af Frank-
rikes sjöfarts-, industri- och bandelsinteressen åt En-
gelska handelspolitiken. Och hvad Ryssland beträffar,
så långt ifrån att på något sätt undrika att rubba he-
liga alliansen och den öfvermägtiga inflytelse på Euro-
pass fasta land, som Ryska politiken grundat på denua
alliance, samt i allmänhet att genom någon eftergift af
Frankrikes politiska interessen söka Ryska regeringens
stöd och bevågenhet för den nya dynastien, har tvertom
Juliregeringens i fem år oafbrutet fullföljda politik va-
rit: att upplösa heliga Alliansen; att skilja Ryska re-
geringen ifrån dess allierade; -att utur deras be-
roende rycka de makter, som hittills varit af Ryska
politiken bundna: att på detta sätt isolera Ryssland
och fullkomligt tillintetgöra dess öfvervägande in-
flytande och supremati på Europas fasta land; samt
framför allt att hindrahvarje vidare utvidgning af
Ryska väldet. På detta sätt har genom Frankrikes un-
derstöd och influence Don Miguel blifvit förjagad ifrån
Portugal, Calomardes styre!se störtad i Spanien, samt
Pyreneiska halfön ryckt undan Ryska politikens inflytel-
se. Fransyska diplomatikens kraftfulla bemedling stif-
tade fred emellan Sultan Mahmud och TIbrahim Pascha,
samt gjorde derigenom slut på Ryska occupationen af Kon-
stantinopel och Bosforen, hvilken troligen var. beräknad
att icke så snart, om ens någonsin, slutas. Utaf det
sönderfallande Turkiska väldets provinser hafva med
Fransyska politikens verksamma bistånd och skydd
fvenne nya Stater blifvit skapade, den Egyptiska och
So Am 1:11. 2 sanka ms I FKA Ok Ala Rå Jan