ningarne upphört med sitt oanständiga språk mot E ng-
land. i
Den för sin radikalism namnkunnige Sir Francis Bur-
dett har förlorat sin popularitet genom sitt förfarande
mot O Connell. Sir Francis hade skrifvit ett bref till
denh s. k. Brookes klubb, med påstående att Daniel
skulle uteslutas från klubben. Westminsters valmän,
Burdetts kommitenter, hafva haft en sammankomst, der
det enhälligt beslutat yttra ett högtidligt ogillande af
.den välb. Baroneltens oförsigtiga och opåkallade bref,
som måste mottaga; med enhälligt och högt ogillande
af alla Westminsters liberala valmän, då det är ett oför-
tjent anfall mot en af de verksammaste och skickligaste
folkrepresentanter, äfvensom emot närvarande styrelse,
som han så högsint understödt. The Sun säger, att
detta var ganska väl förtjent; Burdett hade genom an-
fallet icke blott nedsatt sitt anseende såsom en klok po-
htikus, utan gått Toriess ärender — samma människors,
mot hvilka han alltid bekännt en lika stor afsky och
brukat ett lika häftigt språk, som någonsin O Connell
användt mot Hertigarna af Cumberland eller Wellington.
Tories vilja stifta split emellan Whigs och radikaler och
såmedelst smyga sig in i tjenst än en gång; och just i
det ögonblicket, då de hålla på att genomdrifva sitt fa-
voritförslag, kommer Burdett med sitt illa betänkta bref.
Huru kan detta förklaras? Jo, att B. passar på tillfället,
för att öfvergifva sina gamh trosförvandter — ty hvem
var, under bättre delen af sitt lif, en genomdrifnare ra-
dikal än den välborne Baronetten, — och kasta sig i
den konservatives armar. Om detta icke är meningen
med brefvet, så veta vi sannerligen icke, hvilken den
är.? Publicisten påminner om alla de radikala sammau-
träden, der Sir Francis fört ordet, och fört eller hört
det grofsta språk, samt om hans långa statsmanna-erfa-
renhet, sam hade bordt lära honom att icke låta skrä-
ma sig af ett hastigt ord. Ett af de två: antingen hål-
ler han på att gå öfver till Tories, eller ock jollrar han
af ålderdom.
rr ar ge er ar a a rann dr a a RR da a RR ann