utskrika och oupphörligen omskrika för allmänheten huru vi sökt nedsätta Tegner såsom snille och skald, samt allt annat som nationen i detta fall ägde och värderade dyrbarast, och med hvilken feghet alla hönsen, med Minerva i spetsen, sökt krypa bakom nationens älskling , Cedern på Libanon o. s. v., på det han med sin kräkla måtte hålla Aftonbladet ifrån dem. Ar det väl möjligt att. denna feghet kan på en gång väcka annat än en blandning af åtlöje. och medömkan, när man besinnar att Redaktören af denna Svenska Minerva är samma Broder Askelöf, som före dekrotteringen haft om just de samma personer på hvilkas skuldror han nu genom sitt skrymtande smicker söker att kräla sig upp till betydenhet, yttranden och omdömen, emot hvilka allt hvad i sednare tider blifvit sagdt i Dagbladen vare sig om en eller annan, är verkliga småsaker: och detta i ett språk, till hvilket man nu förgäfves skulle uppsöka något motstycke, utom ibland sällskapets egna. produkter. När vi t. ex. uti tidningen Polyfem, som Minervas nuvarande Redaktör fordom utgifvit, finne honom föreslå att genomslinga Leopods etterblåsa, eller :huru han låter upphänga Voltaire och Pope i fötterna, hvarvid en tjock och drös materia rinner ur dem, eller huru han låter sätta män sådana som WALLIN och VALERIUS i burar och föradem omkring gatorna såsom underliga djur, till förlustelse för pöbeln; när man sedan jemför detta med det nuvarande sykofantiska kryperiet församma personer, huru måste icke sådant kunna väcka de odödligas löje, såsom Minerva yttrat. Hvilket förskräckligt väsen skulle icke uppstå, om Aftonbladet endast skulle hafva föreslagit att sätta Broder Askelöf och redaktören af Götheborgs Dagblad, i burar, och föra dem såsom Mandrniller kring gatorna? och hvilket omätligt afstånd är det likväl emellan en Askelöf och en sådan man som Biskop Wal-hn, ifrån hvilken synpunkt man än jemför dem, eller emellan Götheborgs Dagblads redaktör och Kanslirådet Valerius? Men ännu mera: sjelfva Tegner, nationens ätskling, Cedern på Libanon — —: Har man . väl ännu glömt, huru det kotteri, uti hvilket Minervas nuvarande redaktör: hade rollen af : sockenstämmotalare och geheimeråd, uti den bekanta brochyren: Markalls sömnlösa nätter, yttrade sig om honom sålunda: Nu framvinkades du, Esaras, ock kallad Profeten, Mer ,vältaligt, än sant, emedan ditt mål du ej fattat, Tungt du dig vältade fram, nyss ryckt ur ett frodande gästbud, Käckt du förde din lans, den från Adam i Leire Du snattat. RR (RR SR Ditt harnesk var skuggadt Ståtligt af busken som bundits ihop af de skönaste fjädrar, Pleckade ut än här, än der från från främmande svanor, Stödd på din sköld der ej mer ditt namn rätt läsa man kunde, Sen du det infall fick att du vore den Jason, som tidens Gyllene skinn tillhör, men bekom dock i stället ett ormskinn. NR DNR van attshumla istysthet, Din hjelmbuske vittnar derom! — Att Aftonbladets anmärkningar i anledning af Tegners yttranden emot tidsandan, icke innefaita någonting som kan liknas vid insinuationerna i dessa verser, behöfver icke nämnas. : Hvilken besynnerlig skickelse är dev icke att ett kotteri, hvari MinervaRedaktören anses hafva varit Ledamot, gör till föremål för en anmårknipg om Tegner, att han vältar sig fram ur ett frodande gästbud? Det nu citerade år icke en hundradedel af det rika förråd på materialier, som genom Polyfems försorg, när som helst finnas att tillgå till den nuvarande MinervaRedaktörens belysande. Vi hafva endast velat litet lyfta. på ett hörn af det glömskans täckelse; som höljer det framfarna, för att visa tillämpligheten på denna Minerva, af hennes. eget yttrande i N:o 138: att det är en vanlig företeelse, att de som på ett eller annat sätt fört en utsväfvande lefnad, när deras synders vågskål sjunker till sitt Nadir, förfalla till bigotteri eller skenhelighet.? ; Når man nu härtill tager i betraktande, att denna Redaktions, politiska grundsatser oaflåtligen utgjort en sammanfattning af allt som är motsatsen af nationens sympathier ; att den i fråga om konstitutionel styrelseform söker bortsofisticera all -ansvarighet hos de Styrande; avser hufvudsumman af det representativa samhällsskicket bestå i votering för uniformen och hånar de bemödanden enskilde medborgare göra for spridande af kunskaper bland de arbetande klasserna, så måtte det väl icke innefatta för stora anspråk på kännedom om allmänna tänkesättet, om -vi icke anse så qvalificerade motståndares försök att krafla sig upp i opinionen på andras bekostnad, behöfva väcka det min -: sta bekymmer. 7