Uti Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 5 December förekommer under rubriken Insändet, en artikel angående nyttan af tidningspressen, hvars Författare -haft den vänskapen för Aftonbladet, att med några fördelaktiga omdömen taga dess parti emot det skrän, som ett litet kotteri af s. k. mycket goda tidningar under Svenska Minervas anförande, men i synnerhet Minerva sjelf, under loppet af detta år oupphörligen upphäft mot den liberala pressen, och serdeles. emot 5ftonbladet, emedan dettä blad icke blott är det mest spridda i landet, utan äfven måhända det, som med närmaste uppmärksamhet följt kontroyverserne för dagen, samt derföre den motståndare hvilken de för närvarande mest frukta. —Med förklarande af vår fullkomliga erkänsla för denna välvilja hos den insända artikelns Författare, tillåta vi oss likväl derjemte den onskan,: att det må öfverlemnas till de salarierade bladens och deras konsorters uteslutande bruk, såsom för dem vida mera behöfligt, att rekommendera hvarandra till förestående prenumeration. Vi tillstå uppriktigt att vi äre så förmätne, att oljudet af allt det gläfs och tjutande, som åtföljt det dresserade kopplets jemna försök att rusa oss i hälarna, eller med andra ord, Minervaföljets missljudande chorus mot Aftonbladet, långt Urån att väcka ett ögonblicks bekymmer, snarare förekommit Oss såsom nödrop af sällskapets egen förtviflan öfver en förlorad sak; hvarföre vi också blott då och då skänkt dem någon uppmärksamhet, medelst vederläggning af rent hopdiktade Tfacta. Vi våga verkligen tro, att den rätta halten af skränet måste förekomma de fleste precist på samma sätt, när man afser dess innehåll och sällskapets taktik, att i stället för försök till diskussion om satser och facta, endast i allmänna och ständigt upprepade termer, stundom varierade i dåliga rimslut, vrida och anfäkta sig likt vansinniga, emot Aftonbladet, likasom hade vi till vårt förnämsta ögnamärke, at anfalla konung, regering, embetsmän, institutioner, auktoriteter, snillen, eller med ett ord allt som samhället äger älskadt eller upphöj dt. i hvad riktning Son hälsty; och detta allt, utan att de kunna framdraga ett enda factum till stod för de om upphörliga förnyelserna af sina missljudande jemmerrop. Och af hvilka år det väl, som denna chorus utgöres? Vi skola blott framdraga ett par exempel i förbigående för att visa, huru litt det varit oss att när helst vi velat, med några få ord tysta den framsta och mest ilskna af sällskapet just i den punkten, der ropen varit högljuddast. Hvem minnes icke huru begärligt de anmärkningar som i detta blad gjordes emot Biskop Tegner för hans anathemer emot tidsandan i ett :helsningstali Svenska