Vi afsky detta: ogonblickliga vädjande till vapnen, som
karakteriserar invånarne i Paris, och vi tro, att ehuru
det framkallades genom polisens misstänksamma sträng-
het, det i alla fall på hvad grund som helst icke kun-
de rättfärdigas. Men vi kunna icke utan smärta och
förtrytelse tänka på de hämnande mått och steg som
styrelsen vid tillfället tog. När vi besinne den blodi-
ga segern, det rysliga sorgespelet i St. Mery, der två-
hundra unga män från skolorna i Paris förskansat sig i
ett hus, mot hvilket veteranen Soult, kommenderande i
egep person, rigtade ea korsad artillerield från tvenne
gator; när vi ihågkomme deras förtviflade motstånd,
deras rop af frihet eller döden! då de satte sig till
motvärn mot de inträngande trupperna eller i tanklös
förtviflan kastade sig ut genom fönstren på skogen af
bajonetter der nedanföre, när vi tänke på, huru myc-
ket gick för deras fädernesland förloradt i denna frukt-
lösa kamp, när vår inbillning skådar deras familjer
och hem, hvilka olyckan nu för alltid drabbade, deras
mödrars tårar, de gråa hufvuden, som i sorg lutat sig
ned mot grafven, och när vi derpå erinre oss hvem
som var upphofsman : till detta blodiga drama, kunna
vi icke underlåta att känna en viss sympathi för de la
Mennais anklagelser.
Följderna af segren i St. Mery voro, införandet af
krigslagar i hufvudstaden, hela massors bortsläpande i
fängelserna för att, i hela månader ohörda, derstädes
förtyna, ransakningar utan tal, upphäfvande af skolor,
den bästa delen af nationalgardet upplöst, och en de-
spotisk polis, genomtågande staden, brytande sig in i
tryckerierna, och kränkande husfreden. Despotismen
hade aldrig till sin tjenst ett mera driftigt verktyg, än
det Ludvig Filip fann i sin polisprefekt Gisquet. Full
af bedrägerier, fegbjertad, hämndgirig, var han klippt
och skuren att förfölja de öfvervunna, att göra deras
fängelse så ohyggligt som möjligt, att trampa folket allt
djupare i stoftet. Er man är en af dessa uslingar
som jag skall utrota! var hans svar till en stackars
hafvande hustru, som infunnit sig i poliskammaren, för
att fråga efter sin man, hvilken med den öfriga hopen
blifvit på höft invräkt uti ett fängelse.
Sålunda var nu styrelsens magt försäkrad. Flera
månader gingo förbi, innan några alfvarsamma orolig-
heter åter egde rum i Paris, — och dessa blef-
vo, liksom de förnyade resningarnai Lyon, suart häm-
made. Hertiginnans af Berry gripande i Vendee gjor-
de slut på kriget i denna provins, och de omständig-
heter som föreföllo under . hennes färgelsetid, kastade
en så löjlig dager på henne sjelf och hela partiet, att
de sedan den tiden aldrig vidare verkat något allvarsam-
mare störande af freden i landet: Oppositionen har i
allmänhet gått. utföre. De sista valen till kamrarna
gafvo en öfvervägande majoritet till styrelsens fördel, och
de få patrioter, som ännu voro samlade kring Franska
frihetens standar, lemnades att i tysthet sörja öfver sina
fallna förhoppningar, eller ljuda ett onyttigt motstånd
mot den godtyckliga magtens ingrepp.
(Forts. följer.)