af blot måttlighet i bruket af brännvinet. Det såg ut,
som om en hvar hade med glädje emottagit uppmanin-
gen. och insett nödvändigheten, att återföra nykterhet
och måittlighet; men som de ansågo sig sjelfve frie från
sjelfva fylleri-lasten, tykte de sig icke hafva att göra
med saken. Den patriotiska känsla, som i början tyck-
tes taga en för ändamålet gynsam vändning, visade sig
snart endast vara af det ljumma slag, som gerna gillar
- patriotismen hos andra, blott man sjelf kan befrias från
dess offer och bevär.
Oaktadt nykterhetens framsteg i Sverge således äro
mycket 1ångsamma, har onekligen föregått en stor förän-
dring 1 allmänna tänkesättet angående denna sak; och
ifrån att förut man ansåg det, om ej alldeles nödvän-
digt dock åtminstone hederligt, att en god värd söp si-
na gäster samtligen fulla, är sådant numera ej bruk-
ligt. Enhvar dricker så mycket han behagar; men det
öfverlastade tillståndet blir allt mer ansett med afsky.
Flere studerande vid universiteten och många ynglin-
gar af goda familjer, smaka icke nu bränvin ; och man
bör hoppas, att medelst ståndaktighet, förtröstan på
religionen och en bättre uppfostran, många menniskor
som eljest skulle varit förlorade, eller blifvit elåndiga
innevånare af fängelser och korrektions anstalter, nu
bhfva frälste för sig sjelf och Guds rike — —
Ofvanstående berättelse om nykterhetens ringa fram-
gång i Sverge, slutar, i den Engelska brochyren med
anförandet af följande anekdot, som ej torde vara all-
mänt känd i det land der händelsen passerat: i
En Bonde sou. bodde omkring 6 fjerdingsväg från
Stockholm hade sistlidne Jul imest till staden, för att
sälja litet hö. Julaftonen är i Sverge den största hög-
tid under h la året. Bonden hade hustru och tre barn
samt sin gamla moder hemma hos sig och var i tem-
hgt goda vilkor. På helgdags aftonen då det blef
mörkt, väntade den eljest lyckliga familjen ängsligt på
sin fader och husbonde, men han syntes ej, De gin-
go ut, att fråga grannarne efter honom och flera sade
sig hafva seft honom stadd på hemvägen. Tredje da-
gen efter den första sorgliga aftonen funno de honom
liggande död i slädan och hästen nästan alldeles utsvul-
ten. Händel3en var, att bonden som varit älskare af
starka drycker, hade: under hemresan varit inne på en
krog, — sådana finnas på hvarje fjerdedels mil i
Sverge — och hade tagit för mycket till bästa. Då
han sedan kom ut i kölden, somnade han i slädan ;
och hästen, som nu var alldeles lemnad åt sig sjelf, tog
af hemåt en genväg i skogen, hvarvid han råkade
komma in emellan några trär, som fallit ner öfver vä-
gen... Som snön var djup och hästen icke- kunde emel-
lan träden vända slädan, fastnade han der. Bonden
hade sannolikt under natten dödt af köld. Hästen
som i tre dagar uthållit i denna belagenhet, hade lif-
närt sig af barken på de träd han kunde åtkom-
ma.
—