m enniska. I sin äktaste betydelse är en sådan tvif-
elsutan ett sällsynt fenomen, och det var detta, som
Diogenes, då han med lykta sökte henne midt i dags-
ljuset, ville antyda. Också är visserligen, med all vår
dagsklara upplysning föga bevändt, utan ett annat ljus
— det ljus, som har sin lykta i den frommes hjerta.
Läsaren träffar här en enkel uppränning med mäster-
ligt tecknade och fullförde karakterer, jemte mången
stor idd, nedlagd- i, dialogerna bland bildade och bil-
dande män. Allt utmärker boken fördelaktigt framför
dessa nu gängse romaner, hvilka genom för mycket ho-
pande af händelser, scener och karakterer, ej gifva sig
tid att utveckla något rigtigt, och hvilkas dialoger an-
tingen utgöras af konv ersations-pladdrets hvar afton öf-
ver hela Europa omsagda fraser, eller af de paradoxa-
ste, de för sedlighet och ett sundt förstånd vämjeliga-
ste sofismer. Han larmar ej, liksom dagens lillepytter,
om tidsåndan ; denna jätte, som oupphörligt fram-
vandrar, obekymrad om alla pysslingars myggläte, men
i långt annan rigtning , an de bland dessa pysslingar
förmoda, som inbilla sig äga hans närmaste förtroende.
Författaren uppskattar denna anda enligt dess sanna
värde, och visar huru den bör rätt förstås.