1 Guds och menskug lag grundade — Ootverlagsenhet.
Med en sorts klok mildhet, och ett nedlåtande sätt kun-
de möjligen något mera utträttas. - Om man t. ex. ar-
gumenti causa, låtsade antaga, att kättarne äro menni-
skor, och att man trodde dem kunna handla af öfver-
tygelse, fastän man rätt väl vet att de icke äro bättre
än stråtröfvare och mordbrännare, och att deras moti-
ver i sjelfva verket blott äro afund mot de rika, mäg-
tige och lärde, att behaga packet och omstörta allt an-
nat, så kunde möjligen en eller annan bevekas och åter-
gå uti sig sjelfvan. Det torde vara så mycket mera
nödigt, som de ibland sig icke sakna personer af verk-
lig bildning och öfverlagsenhet, hvilka det vore för-
träffligt om man kunde tubba ifrån deras nuvarande för-
derfliga rigtning. Man kunde ju en gång försöka med
att vilja förstå deras ord så, som de menat och icke
prässa gift ur hvarje deras uttryck.
Jag hade visst fortfarit längre i mina hemställningar,
men blef afbruten på ett sätt, som jag aldrig glömmer.
Den trånande blicken hade potentierat upp sig till en
sorts lambsens -yrede; runda och utspända stodo mån -
skens-ögonen af förvåning, och det dröjde en stund in-
nan mannen kunde gifva sig luft i ord. Jag tror san-
nerligen, så upphof han sin mun, att Ni sjelf är en för-
klädd kättare, som kommit hit att spionera och håna
mig. Begär ni, att, det packet skall behandlas som an-
dra menniskor? Skulle det vara oss, innehafvarne af all
vishet och all känsla för det sköna, anständigt att
ge någon relief åt våra motståndare? De håna ju Ko-
nungar, Adel, Prester och Oss! Och om detta icke
ännu skett, så måste man åtminstone låta påskina, att
det är deras enda ändamål, och vända sig mot perso-
ner; ty hvem kan ge sig mödan att hålla verkliga dis-
putationer med deras satser? Begriper Ni icke, att vi
därigenom satte oss på en viss jemnlikhetsfot med dem
och förlorade hela vår höga ståndpunkt? Och begriper
Ni icke, att denna höga ståndpunkt är vårt allt och vi in-
tet utan den? Skulle vi underkasta oss allmanna opinionen,
då kunde åtminstone icke jag vidare tjäna i tros-hären.
Skulle mina principaler gå in på vissa medfodda menskliga
rättigheter, gemensamma för alla folk, så skulle packet
snart drifva oss undan. Nej vi måste, om vi vilje up-
pehålla oss sjelfve, icke släppa packet för långt genom
medgifvandet af några moderna läror; vi måste söka
afleda mängdens nyfikna uppmärksamhet från det när-
varande, genom framhållande framförallt af våra fordna
minnen, dem man måste på ett förnuftigt vis framdraga
så, att ingenting kommer fram, som kan Jägga motstån-
darne vapen i händerna. Frihet måste vara vår lösen;
men icke får friheten bestå uti att vara fri. Demokrati.
må vi bekänna; men vår demokrati i dess vackraste be-
märkelse är den, då folket icke får deltaga i landets
styrelse. Med ett ord: skulle vi ge oss in i det slags
käbbel, som gäller satser och deras bevisande med så-
dana skäl, som hopen begår; skulle vi nedlåta oss att
disputera, och att motivera domen, innan vi afkunna den;
skulle icke vi utmärkta personligheter få börja striden
med att antaga, det vi hafva rätt, skulle man icke tro våra
ord. Nej, nej, min vän, ni misstager:er fullkomligt, om
Ni tror det gå an för oss att behandla de liberale så-
som gelikar och menniskor, värdige att få sina satser
diskuterade, sina afsigter ansedda för goda, donec pro-
betur contrarium. Att många dåliga personer suttit
vid rådsbord eller på throner, bevisar icke att alla bö-
ra vara sådane, och ännu mindre att rådsherrar eller
furstar icke böra finnas, det måste våra motståndare
erkänna, det måste de medgifva oss; men vi äre icke
derföre skyldige att medgifva dem, att samma förhål-
lande är med demokrater och frihetskämpar. De må-
ste vara solidariskt ansvarige för hvad hvarenda af de-
ras trosbekännelse begått: om också wi icke vilja haf-
va Bågon dylik ansvarighet. Iakttaga vi icke alltid
och allestädes dessa privilegier och immuniteter med
sträng samvetsgranhet, då är vårt rike snart till ända.
I ett annat afseende vill jag också säga er mina grund-
satser : vi skola visst icke neka all liberalism, utan
tvärtom erkänna värdet deraf; det är endast den fal-
ska liberalismen, om vi bekämpa. :Imedlertid har
det ännu icke händt oss aut träffa, och hemligheten
är, att vi icke skola träffa någon annan, så länge jag
får råda. Här får jag presentera Er min nyaste, med
specielt beröm ventilerade disputation: De liberalismo
prudenter impugnando, der alla dessa reglor äro a
priori deducerade och på rent vetenskapliga grunder
konstruerade.
Jag bugade mig, lika förvånad som förtjust öfver
denna djupa vishet, och antecknade de gyllena reglor-
na till framtida bruk, för det fall att jag skulle än yt-
terligare komma i färd med den falska liberalismen.
Sedan jag lemnat den stora: ivannen, förfogade jag mig
hem, för att taga disputationen, i närmare ögonsigte.
Den var tryckt och utgifven i Göttingen, och, ehuru