1 Guds och menskug lag grundade — Ootverlagsenhet. Med en sorts klok mildhet, och ett nedlåtande sätt kunde möjligen något mera utträttas. Om man t. ex. argumenti causa, låtsade antaga, att kättarne äro menniskor, och att man trodde dem kunna handla af öfvertygelse, fastän man rätt väl vet att de icke äro bättre än stråtröfvare och mordbrännare, och att deras motiver i sjelfva verket blott äro afund mot de rika, mägtige och lärde, att behaga packet och omstörta allt annat, så kunde möjligen en eller annan bevekas och återgå uti sig sjelfvan. Det torde vara så mycket mera nödigt, som de ibland sig icke sakna personer af verklig bildning och öfverlagsenhet, hvilka det vore förträffligt om man kunde tubba ifrån deras nuvarande förderfliga rigtning. Man kunde ju en gång försöka med att vilja förstå deras ord så, som de menat och icke prässa gift ur hvarje deras uttryck. Jag hade visst fortfarit längre i mina hemställningar, men blef afbruten på ett sätt, som jag aldrig glömmer. Den trånande blicken hade potentierat upp sig till en sorts lambsens -yrede; runda och utspända stodo mån skens-ögonen af förvåning, och det dröjde en stund innan mannen kunde gifva sig luft i ord. Jag tror sannerligen, så upphof han sin mun, att Ni sjelf är en förklädd kättare, som kommit hit att spionera och håna mig. Begär ni, att, det packet skall behandlas som andra menniskor? Skulle det vara oss, innehafvarne af all vishet och all känsla för det sköna, anständigt att ge någon relief åt våra motståndare? De håna ju Konungar, Adel, Prester och Oss! Och om detta icke ännu skett, så måste man åtminstone låta påskina, att det är deras enda ändamål, och vända sig mot personer; ty hvem kan ge sig mödan att hålla verkliga disputationer med deras satser? Begriper Ni icke, att vi därigenom satte oss på en viss jemnlikhetsfot med dem och förlorade hela vår höga ståndpunkt? Och begriper Ni icke, att denna höga ståndpunkt är vårt allt och vi intet utan den? Skulle vi underkasta oss allmanna opinionen, då kunde åtminstone icke jag vidare tjäna i tros-hären. Skulle mina principaler gå in på vissa medfodda menskliga rättigheter, gemensamma för alla folk, så skulle packet snart drifva oss undan. Nej vi måste, om vi vilje uppehålla oss sjelfve, icke släppa packet för långt genom medgifvandet af några moderna läror; vi måste söka afleda mängdens nyfikna uppmärksamhet från det närvarande, genom framhållande framförallt af våra fordna minnen, dem man måste på ett förnuftigt vis framdraga så, att ingenting kommer fram, som kan Jägga motståndarne vapen i händerna. Frihet måste vara vår lösen; men icke får friheten bestå uti att vara fri. Demokrati. må vi bekänna; men vår demokrati i dess vackraste bemärkelse är den, då folket icke får deltaga i landets styrelse. Med ett ord: skulle vi ge oss in i det slags käbbel, som gäller satser och deras bevisande med sådana skäl, som hopen begår; skulle vi nedlåta oss att disputera, och att motivera domen, innan vi afkunna den; skulle icke vi utmärkta personligheter få börja striden med att antaga, det vi hafva rätt, skulle man icke tro våra ord. Nej, nej, min vän, ni misstager:er fullkomligt, om Ni tror det gå an för oss att behandla de liberale såsom gelikar och menniskor, värdige att få sina satser diskuterade, sina afsigter ansedda för goda, donec probetur contrarium. Att många dåliga personer suttit vid rådsbord eller på throner, bevisar icke att alla böra vara sådane, och ännu mindre att rådsherrar eller furstar icke böra finnas, det måste våra motståndare erkänna, det måste de medgifva oss; men vi äre icke derföre skyldige att medgifva dem, att samma förhållande är med demokrater och frihetskämpar. De måste vara solidariskt ansvarige för hvad hvarenda af deras trosbekännelse begått: om också wi icke vilja hafva Bågon dylik ansvarighet. Iakttaga vi icke alltid och allestädes dessa privilegier och immuniteter med sträng samvetsgranhet, då är vårt rike snart till ända. I ett annat afseende vill jag också säga er mina grundsatser : vi skola visst icke neka all liberalism, utan tvärtom erkänna värdet deraf; det är endast den falska liberalismen, om vi bekämpa. :Imedlertid har det ännu icke händt oss aut träffa, och hemligheten är, att vi icke skola träffa någon annan, så länge jag får råda. Här får jag presentera Er min nyaste, med specielt beröm ventilerade disputation: De liberalismo prudenter impugnando, der alla dessa reglor äro a priori deducerade och på rent vetenskapliga grunder konstruerade. Jag bugade mig, lika förvånad som förtjust öfver denna djupa vishet, och antecknade de gyllena reglorna till framtida bruk, för det fall att jag skulle än ytterligare komma i färd med den falska liberalismen. Sedan jag lemnat den stora: ivannen, förfogade jag mig hem, för att taga disputationen, i närmare ögonsigte. Den var tryckt och utgifven i Göttingen, och, ehuru