Svenska Minerva hade i går med serdeles förnöjelse ridit up på följande ställe i Nyare Aftonbladet N:o 195: Det betydligaste bergverket i Biscaya är det vid Sammoratro; man skattar dess årliga afkastning till 800, 000 centner, och en centner malm lemnar 35 Lispund jern. Härpå följer nära en spalt kalkyl ang. den I oerhörda jernprodukt, som skulle upstå häraf. Beklageligen har Minerva härvid förbisett, att tryckfelet Lpd — icke hela ordet Lispund —i stället för Skålp. var rättadt i Aftonbladet redan dagen efteråt. För öfrigt lemnar sjelfva det långa krystade raisonnementet mer än tydligt, en i högsta grad naiv bekännelse på okunnighet å Minervas sida, i sådana ämnen. Det heter nemligen. Vi bekänna upriktigt, att vi ej vågat tilltro den nuvarande jerngrufvan en sådan rikhaltighet, att 800, 000 centner der bruten malm skulle efter 35 Lispund jern af en centner malm, leverera fem millioner sexhundratusende centner jern, eller som är detsamma, en centner malm; leverera sju centner jern. Hvar och en annan, som har något begrepp om den allmänt kända omständigheten, att jernmalm vanligast håller mellan 30 och 50 procent jern, skulle genast insett tryckfelet, äfven om det ejZävarit rättadt i först påföljande nummer, såsom nu var händelsen. Det förefaller så mycket märkvärdigare att, när rättelsen redan stått i Aftonbladet, kunna uppehålla sig vid en sådan småsak, som Minerva sjelf i samma blad som detta skett måste rätta, ett vida större tryckfel, i ett af hennes egna föregående numror. I sammanhang härmed nodgas vi relevera en ny dikt, hvarmed Minerva i sitt gårdagsnummer söker komma ifrån den erinran hon genom sina utfall emot Öfverste a f Forssell, för dess sista förtjenstfulla skrifter, angående Infant-skolorna i England m. m., hade framtvingat från vår sida, om hennes oförsynta angrepp emot Säll-: skapet för nyttiga kunskapers spridande, och dess tillämnade arbeten, när detta Sällskap först inrättades. Det märkvärdiga prof hon då gaf på sin kärlek till obskurantismen, och artikelns gemena tendens att folket bör hållas i mörker och okunmnighet,är ännu i för friskt minne, att vi behöfva atera ordalagen, hvilket likväl när som helst kan stå till tjenst.! Detta försök väckte som bekant är, en så allmän ovilja, att det hade en alldeles motsatt verkan emot den åsyftade, hvilket redan visade sig uti den framgång som första häftet erhöll. Det kunde också icke undgå Minervas uppmärksamhet hvilken bom hon der hade skjutit, och att det icke vidare gick an att komma med direkta och öppna anfall på företaget. Hon måste derföore söka släcka sin harm med sidohugg och . försök att begrina och håna den person, som var egentliga driffjädern till sällskapets stiftande, nemligen Hr af Forssell. Svårligen hade man likväl kunnat föreställa sig att på en gång fegheten och tron på alla andras glömska af det förflutna skulle gå så långt, som Minervas gårdagsnummer utvisar, deruti hon icke allenast oförskräckt förnekar att ens kunna misstänkas, att hafva hyst någon afvoghet mot ofvannämnde sällskap, utan till och med, för att vända ifrån sig en sådan misstanka, har den obegripeliga naiveteten att söka kasta den på Sftonbladet, som säges hafva såsom orden fallit sig, af en illa dold afund, förplumpat sig i anfall mot ifrågavarande samfund, samt hafva haft förklenande yttranden om detsamma, Och hvarpå syftar detta? Jo, på en artikel i Aftonbladet, som innehöll anmärkningar deröfver att så få häften hittills hade utkommit af sällskapets skrifter. Dessa voro nemligen då ännu endast tvenne, ehuru Sällskapet hade varat tvenne år, hvartill anledningen likväl sedan förklarades. Hade nu Aftonbladets redaktion varit drifven af någon afund till, eller önskan att förhindra framgången: af Sällskapets skrifter, så hade väl ingenting kunnat vara kärkomnare, än att så få häften som möjligt blefvo utgifna. Således är här åter en med låga insinuationer förbunden nödlögn af Minerva, som vid första ögonkastet innebär sin egen vederläggning, äfven om det icke dessutom vore kändt, att vi vid flera tillfällen yttrat oss i de mest fördelaktiga termer om de ! utkomna brochyrernas innehåll. Det hjelper således föga Minervas sak, att hon krupit till korset och söker öfverstryka det fordna begabberiet af styfverslitteraturen detmed, att Sällskapets skrifter nu få heta väl. redigerade ochwackert tryckza. Ett sådant loford, lemnadt nuför första gången sedan Sällskapets skrifter redan varit ute i 3 år och 10 a 15,000 exemplar deraf äre spridda, liknar så påtagligen en aftvungen afbön, att det endast tjenar till att ännu mera belysa? den moraliska halten hos eu och annan af de goda tidningarna. — -— TEATER: De första dagarne åf denna vecka har Kongl. Tea— Tel 7 Oo a on ee TT.