representationens ruttenhet är så odelad i Stockholm, att ingen törs der nämna ett ord för n. v. representation, utan att frukta utpekas på gatorne och torgen, då deremot under Konungens Erikståg genom landet ingen enda röst yttrade sig mot — det sista bålverket, måhända mot den politiska centralisatisnsplanen, hvarigenom Sverge skall blifva en varelse med hufvud af Herkules med k: 223 af Lillepytt. Jag flyttar snart som du vet till Stockhom., uck skall vist bli liberal och deltaga i den allmänna opinionen mot de fyra rikets obestånd, så fort jag hunnit dit. Du ser: häraf, att vi vunnit en pelare, åtminstone en stolpe för våra planer, som ej är att förkasta. Han tiger. nog med hemligheten. Insändaren af detta fragment ber alla landsortsblad, som ej äro i såld hos Stockholmsbladen, vare sig på Glasbruksgatan eller hos Herrar Norstedt Söner, patriotiskt meddela sina läsare i provinserna detta bref, för hvars autentititet ansvaras af en sjelfständig landsortsman. Den gamla skälmpolitiken : divide et impera, har, såsom Läsaren finner, gjort en hoppfull acqvisition i den sjelfständige landsortsmannen, åt hvars vilja att förvränga och sofisticera man måste göra all rättvisa, ehuru han ännu synes vara ansenligt i behof af öfning, såvida det skall kunna lyckas honom attinpudra andra, än menlösa barn och deras vederlikar i sjelfständighet. Han gör dock hvad han förmår, för att tussa p landsorten emot ett såkalladt Stockholmsinteresse, hvilket, i fall någonting af den bepröfvade lycksaliga fyrdelningen inom vår representation rubbades, ofelbart komme att förvandla hela landet till en kropp af Lillepytt. Man inser lätt, att det måste vara ett hufvud af Hercules, hvari en så massif tanka kunnat födas, oeh att hvad det illistiga :Stockholmsinteresset tilltänkt Svenska rikskroppen, således i sjelfva verket redan sitter mellan axlarne på en sjelfständig tandsortsman?. Ehuru vämjeligt det än är att följa en författare af detta slag, der slöheten i tankegång täflar med insinuationernas låghet, skola vi dock bjuda till att reda åtminstone ett par af de gröfsta garnen, han utlagt för att fånga de enfaldige. Att reda alla, dertill sakna vi utrymme; en författare sådan som den sjelfständige landsortsmannen intrasslar på en enda spalt vida mer, än en hel volym förmår åter bringa i ordning. Det är i synnerhet tvenne omständigheter, på hvilka vår man bygger den stora konspirationen af Stockholmsinteresset emot landsortsinteresset: val inom adeln och val af massan. De förra skulle befolka Riddarhuset med idel adelsmän från Stockholm, de senare hafva till följd att alltför få Prester och Borgare uppskickades till riksdagarne. Hvem har sagt den sjelfständige, att vid en represeniationsförändring adeln skulle fortfara att representera såsom stånd, eller att massan skulle välja representanter? Det förra kunde endast komma i fråga vid någon sådan upplappning af det gamla, som, ehuru under en förändrad yta, ginge ut på att lemna direktionen af riksdagmaschineriet i samma vederbörandes händer, som, till så mycken fromma för landet, hittils haft den, och en sådan representationsförändring skulle lika litet gillas af det up plysta allmänna tänkesättet, som tillfredsställa vännerne af en verklig reform i denna väg. De som nitälska för en representationsförändring med landets väl till föremål, utgå från helt andra åsigter är kastval. Hvad val af massan beträffar, så är ju ännu ingen vallag antagen — den sjelfständige synes således kunna lugna sg. Hvar står det skrifvit, att det blir den såkallade massan, som kommer att välja representanter? Tror han väl att detär omöjligare för oss, än för andra folk, att uppställa en förnuftig val-lag, som efter kloka och billiga grunder fördelar valrätten inom samhället? Han kan ej tro det; men hans interesse fordrar att skrika, såsom komme valhätten. i händerne på drängar, torpare och backstuguhjon. Det är sådane författares taktik, som den sjelfständige, att framställa sjelfgjorda hypotheser, ju orimligare ju bättre, saker på hvilka ingen förståndig menniska tänkt, och som aldrig komma i fråga, för att sedermera fålnedskälla hvad som är omöjligt att vederlägga med förnuftskäl i fall man ginge ärligt tvillväga. ITjsanning — den sjelfständige borde i stället för Broder J flytta till Stockholm och associera sig med Svenska Minerva. Vi hade ämnat, då vi fattade pennan, att upptaga till skärskådande ännu några flera af landsortsmannens förvrängningar och sophismer, men tllstå uppriktigt, att vi finna det så vedervärdigt att sysselsätta oss med hans röra, att vi heldre lemna henue sådan hon är. Ingen läsare med omdöme blir dupe deraf. Vi kunna dock icke underlåta att serskildt fästa uppmärksamheten på ett nytt, lika sinnrikt som erundliet bevis för förträffligheten af vår ståndsrepre