a VV VA TT ARE RR delade om rättegången mot Stallmästaren eller den s. k. I kaptenen Bruce, vid en Engelsk domstol, och om den i dom som ötfvergatt honom, såsom ansedd brottslig till j ivegifte, fastän han etter Svensk lag var lagligen skild ; vid sin förra hustru, har djupt upprört Svenska Minerva. Dock är det icke sjelfva saken, som gripit hennes nerver, utan alt vi refererat den. Väl är saI ken en af de märkvärdigaste man på länge hört omtalas, både såsom juridisk kasus och för de ovanliga omständigheterna 1 sjelfva händelsen; väl måste den i högsta grad yntressera Svenska publiken, derföre att den angick en Svensk, som förut gjort sig celeber för flera äfventyr i samma väg, och väl var berättelsen redan förut spridd genom alla Engelska tidningar öfver större delen af den civiliserade verlden, hvartill kom, att dej Engelska ticningar hvarur vi öfversatte den, voro ett par postdagar gamla, då den här meddelades. Men för den känslofulla Minerva hjelper allt detta icke — derföre att Hr Bruce äger flera akiningsvärda anhöriga i fäderneslandet; och att man icke skonat föraldrars och syskons känslor från den moraliska tortyr, att såsom skåderätt se i en avisa uppdukad en nära anhörigs olycka, hvilken måhända var för dem okänd, till dess de fingo läsa den i en inhemsk tidning. Nu är det temligen allmänt bekant, att den sig så kallande kapten Bruce redan före detta sista missöde hade varit invecklad i så många och så romaneska händelser under sina färder till sjös och lands, så väl i Amerika som Europa, och att sjelfva hans afresa härifrån och de närmast föregående händelserna hade en så stark anstrykning af ett irrande riddarlif, att hans anhöriga utan tvifvel varit skäligen beredda på allt hvad som helst kunde hända honom, För öfrigt är det tydligt, att, enligt Minervas sogik skulle en tidning aldrig få gifva publicitet åt några märkligare brottmålsransakningar, eller omtala olyckor af skeppsbrott eller andra vådliga handelser, dervid någon omkommit eller råkat i nöd, eller ens en allmänt känd persons dödsfall, sålänge det är en nyhet; emedan den åflidne, eller den skeppsbrutne, eller den brottslige ju kan äga aktningsvärda anhöriga, för hvilka det kunde blifva en moralisk tortyr att få veta det genom tidningarna, i stället för på hvad annat sätt som helst. Hvem finner icke, att detta raisonnement är lika enfaldigt, antingen man betraktar det i allmänhet, eller med tillämpning till nu ifrågavarande händelse? Härtill kommer ännu, att vi uttryckligen förklarade vår tanka att domen var orättvis; och att således ingenting å vår sida var gjordt att förtynga, utan snarare att förmildra intrycket deraf. Det är ock så mycket mera besynnerligt att nu på en gång finna Minervas redaktör behäftad med öma känslor, som man aldrig tillförene märkt några symptomer af sådan art, men väl motsatsen. Specielt erimra vi oss t. ex., apropos af frågan om anhöriga, hurusom Minervas redaktör för några år sedan gjorde en insamling för anhöriga till de soldater som drunknade vid Lilla Edet; men att den ganska betydliga summa, som härigenom inbragtes, aldrig kom desse anhöriga tillhanda, förr än många månader efteråt en formlig uppmaning derom i något allvarsamma ordalag gjordes af en insändare i tidningen Argus. Nu hemställa vi om icke Minervas redaktör genom ett sådant handlingssätt, hvartill orsaken sedermera aldrig blifvit förklarad, förmodligen emedan den ej kunnat det, underkastade de olycklige drunknades anhöriga ett annat slags tortyr, af något värre beskaffenhet än berättelsen om Bruce kunde åstadkomma, nemligen den att nödgas svälta under den långa väntan på de bidrag välgörandet bade gifvit till lindring i deras nödställda belägemahet. : Och om tortyren aer icke träffade föräldrar och syskon, så träflade den i stället makar och barn, hvilket icke var en hårsmån bättre. Vi bedja derföre Minerva, vänligen, att icke alltför mycket kokettera med sin hjertnjupenhet. Må redaktionen gerna hålla tal, enskildt eller i sällskaper, om den onda tiden; men må hon åtminstone skona den läsande allmänheten ifrån styggelsen af en skrymtande känslofullbet, som illa öfverenstämmer med redaktionens eget föregående handlingssätt. Vi anmoda henne äfven besinna, att vi, oaktadt hennes ouppHörliga infama och lögnaktiga utfall emot oss, hittills skonat vissa ömtåliga sidor hos henne sjelf, som likväl ingalunda mer än den nyssnämda ligga utom pu. blicitetens område; dels emedan vi icke drifvas af personligt agg, dels i följd af den, hos Minerva bristande, rannlagenhbeten, au icke vilja trötta allmänheten med idel käbbel. Håll sig derföre vackert i skinnet, kära mormor, och tvinga oss icke till vidare belysningar emedan hen innan kori kan komma att ånora dat