a VV VA TT ARE RR
delade om rättegången mot Stallmästaren eller den s. k.
I kaptenen Bruce, vid en Engelsk domstol, och om den
i dom som ötfvergatt honom, såsom ansedd brottslig till
j ivegifte, fastän han etter Svensk lag var lagligen skild
; vid sin förra hustru, har djupt upprört Svenska Miner-
va. Dock är det icke sjelfva saken, som gripit hen-
nes nerver, utan alt vi refererat den. Väl är sa-
I ken en af de märkvärdigaste man på länge hört om-
talas, både såsom juridisk kasus och för de ovanliga
omständigheterna 1 sjelfva händelsen; väl måste den i
högsta grad yntressera Svenska publiken, derföre att den
angick en Svensk, som förut gjort sig celeber för flera
äfventyr i samma väg, och väl var berättelsen redan
förut spridd genom alla Engelska tidningar öfver
större delen af den civiliserade verlden, hvartill kom,
att dej Engelska ticningar hvarur vi öfversatte den, vo-
ro ett par postdagar gamla, då den här meddelades.
Men för den känslofulla Minerva hjelper allt det-
ta icke — derföre att Hr Bruce äger flera akinings-
värda anhöriga i fäderneslandet; och att man icke
skonat föraldrars och syskons känslor från den mora-
liska tortyr, att såsom skåderätt se i en avisa uppdu-
kad en nära anhörigs olycka, hvilken måhända var
för dem okänd, till dess de fingo läsa den i en in-
hemsk tidning.
Nu är det temligen allmänt bekant, att den sig så kal-
lande kapten Bruce redan före detta sista missöde hade
varit invecklad i så många och så romaneska händelser
under sina färder till sjös och lands, så väl i Amerika
som Europa, och att sjelfva hans afresa härifrån och
de närmast föregående händelserna hade en så stark
anstrykning af ett irrande riddarlif, att hans anhöriga
utan tvifvel varit skäligen beredda på allt hvad som
helst kunde hända honom, För öfrigt är det tydligt,
att, enligt Minervas sogik skulle en tidning aldrig få
gifva publicitet åt några märkligare brottmålsransaknin-
gar, eller omtala olyckor af skeppsbrott eller andra
vådliga handelser, dervid någon omkommit eller råkat
i nöd, eller ens en allmänt känd persons dödsfall, så-
länge det är en nyhet; emedan den åflidne, eller
den skeppsbrutne, eller den brottslige ju kan äga akt-
ningsvärda anhöriga, för hvilka det kunde blifva en
moralisk tortyr att få veta det genom tidningarna, i
stället för på hvad annat sätt som helst. Hvem fin-
ner icke, att detta raisonnement är lika enfaldigt, an-
tingen man betraktar det i allmänhet, eller med
tillämpning till nu ifrågavarande händelse?
Härtill kommer ännu, att vi uttryckligen förklarade vår
tanka att domen var orättvis; och att således ingenting å
vår sida var gjordt att förtynga, utan snarare att förmildra
intrycket deraf.
Det är ock så mycket mera besynnerligt att nu på
en gång finna Minervas redaktör behäftad med öma
känslor, som man aldrig tillförene märkt några symp-
tomer af sådan art, men väl motsatsen. Specielt erim-
ra vi oss t. ex., apropos af frågan om anhöriga,
hurusom Minervas redaktör för några år sedan gjorde
en insamling för anhöriga till de soldater som drunk-
nade vid Lilla Edet; men att den ganska betydliga sum-
ma, som härigenom inbragtes, aldrig kom desse anhöri-
ga tillhanda, förr än många månader efteråt en formlig
uppmaning derom i något allvarsamma ordalag gjordes
af en insändare i tidningen Argus. Nu hemställa vi
om icke Minervas redaktör genom ett sådant handlings-
sätt, hvartill orsaken sedermera aldrig blifvit förklarad,
förmodligen emedan den ej kunnat det, underkastade de
olycklige drunknades anhöriga ett annat slags tortyr,
af något värre beskaffenhet än berättelsen om Bruce
kunde åstadkomma, nemligen den att nödgas svälta under
den långa väntan på de bidrag välgörandet bade gifvit
till lindring i deras nödställda belägemahet. : Och om
tortyren aer icke träffade föräldrar och syskon, så
träflade den i stället makar och barn, hvilket icke var
en hårsmån bättre.
Vi bedja derföre Minerva, vänligen, att icke alltför
mycket kokettera med sin hjertnjupenhet. Må redak-
tionen gerna hålla tal, enskildt eller i sällskaper, om
den onda tiden; men må hon åtminstone skona den
läsande allmänheten ifrån styggelsen af en skrymtande
känslofullbet, som illa öfverenstämmer med redaktio-
nens eget föregående handlingssätt.
Vi anmoda henne äfven besinna, att vi, oaktadt hen-
nes ouppHörliga infama och lögnaktiga utfall emot oss,
hittills skonat vissa ömtåliga sidor hos henne sjelf, som
likväl ingalunda mer än den nyssnämda ligga utom pu-
. blicitetens område; dels emedan vi icke drifvas af per-
sonligt agg, dels i följd af den, hos Minerva bristande,
rannlagenhbeten, au icke vilja trötta allmänheten med i-
del käbbel. Håll sig derföre vackert i skinnet, kära
mormor, och tvinga oss icke till vidare belysningar
emedan hen innan kori kan komma att ånora dat