lasvardt och iortjenar hbegrundas; men Arg tornuit ar bekajadt med samma olycka, som Prinsens i sagan, hvilken hade af den goda fcen fått åtskilliga lysande egenskaper, men bredevid hvar och en af hvilka den afundsamma fzen lade en förderflig, som paralyserade nyttan och hedern af de goda. Så är äfven förhållandet i denna artikel. Vi hinna icke uptaga alla de origtiga eller blott halfrigtiga åsigter artiklarne innehålla, och nöja oss derföre med, att anföra endast några : få drag deraf. Argus försäkrar, att under de sedvare 10 åren hafva varor blifvit i hemlighet inpraktiserade till Skåne, som endast draga 3, 4 a 5 proc:s tull. tan att kunna rent af bestrida denna uppgift, torde det likväl tillåtas oss, att till en början betvifla, detinågra sådana varor verkligen varit föremål för en egentlig smyghandlare operation. Trohgen har någon enda obetydlig qvantitet deraf införts i släptåg med andra, som varit högre taxerade, Skulle åter verkligen någon sådan post hafva inkommit, så vore sådant bevis antingen på en ren galenskap hos tullförsnillaren, eller på en sådan depravation och vårdslöshet hos tullembetsmännen, att saken hörer helt :och hållet till undantagen och kan således icke citeras som exempel. Hvad Argus åter talar om, att 10 proc. vore en så-ytterligt hög tull, för Skåne, att den derstädes icke skull. erläggas, torde hålla lika mycket stånd, som sjelfva hans bevis derpå: såsom sådant anför han nemligen, att den, ytterligt låga tullen på kaffe af 3 skill. pr skålp. är för hög, och att det i Skåne kan insmuglas för 2 skill. Nu är likväl 3 skill. skålp. på kaffet, när man dertill lägger tolag, konvoj afgifter, m. m., aldraminst 20 proc:s tull, och de 2 sk. för hvilka det påstås kunna insmuglas, äro 12 eller 13 proc. Om för öfrigt, såsom Argus försäkrar, lurendrejeri och tullförsnillning idkas med 700 landtmannabåtar; om Utlänningar, således personer hvilka, i anseende till sin obekantskap med språket och sederna, måste vara lättare ait röja och följa på spåren än infödingar; om dessa s. k. probenreuter icke blott i städerna, utan äfven i byarne, kunna förbinda sig att mot en obetydlig premie utan risk för köparen, lefverera varorna hemma i hans hus; om verkligen lurendrejeri och tullförsnillningen upmuntrats af tulltjenstemännen sjelfva och bedrifvits i sjelfva packhusen; om en sådan demoralisatton existerar ibland rikets tjensteniän, och landtmannen, i stället för att sköta sitt yrke, lagt sig på ett annat, som under närvarande förhållande är olagligt, mäste drifvas i smyg och verkar förderfligt på sedekänslan och aktningen för lagarna i allmänhet; så förtjenar detta onda i hög grad att behjertas, och botemedel deremot, att i tid påtänkas. Men hvilka medel är det -väl som Argus föreslår? En annan och bättre tulladministration. — Alltför rigtigt. Det är precist detsamma, som att för jordbrukets trefnad, föreslå regn under växttiden och solsken 7 under bergningstiden. Medlet är visserligen ofelbart, men huru åstadkomma det, mer än der det nu står, eller på papperet? I fall folket i hela provinser blifvit så inbyrdt, — om vi så få kalla det — med vanan att lurendreja och tullförsnilla, att dessa lagöfverträdelser i opinionen förlorat all karakter af orätt och skamligt, samt om embetsmannapersonalen, hvarken återhålles af samvete, af den högre pligtkänslan, eller af fruktan för ansvar, — man påminne sig att vi här citera endast Argi suppositioner, — hvem skall då hindra lagöfverträdaren? hvarken de inre hevekelsegrunderna eller det yttre tvånget. Cm man till dessa förhållanden lägger det af landets geografiska belägenhet med en ofantlig kuststräcka, icke blott längre än de aldrastörsta stater i vår verldsdel, utan dertill lättare tillgänglig för smärre båtar och fartyg, hvilka öfverallt inom skärgården finna tillflygtsorter och gömställen, eller, der skärgård icke finnes, i så nära granskap med andra stater, att blott ett par timmar behöfvas, för att flytta de smuglade varorna från den ena till den; andra! Vi tillstå, att vi icke veta något sätt, att, under sådana förhållanden med tvång och bevakningsanstalter skaffa anseende och efierlefnad åt lagar, som, innebärande ett konventionelt tvång till sin grund, derjemte förlorat allt stöd i folkopinionen, och att det är vår öfvertygelse, att så länge 1tullafgifterna hållas höga i ett land med sådana kuster som våra, skola lurendrejarn och tullförsnillaren skratta åt alla öfriga bemödanden, hvilka endast åstadkomma en skillnad af litet mer eller mindre besvär för honom. Man skall ropa på strängare förfottningar och husvisitationer, drygare aflöning åt bevakningspersonalen, m. m. och dervid citera andra länders exempel. Höriill svara vi: skaffe man oss då kuster så aflägsna från främmande riken, som dessa staters, deras täta befolkning, deras svårare landningsställen, ätföljda af en aldrig hvilende kraft och klokhet i agministrationen, som gör förtjensten och skickhigheten aktad och eftersökt, samt derigevom sätter dem i tillfälle, att icke allenast kunna stifta goda författnin sar, utan äfven alt få dem efterlefda — Vivilia icke. fullesl:a II ——T7777ee22e?TTENEesssssnsssnssssn— äå mssamsp1Jausäsamul uewwvemenh.h a mo. so ss ooosuwwu unna aah. tt tt opnnpml IhbhmffAllsil. mt AfLJRBalmnooaczoonnh:Z 0Z20DGälimommnnuunwmp05sxambnmmnrKs r mm o5scfooc ot onccucu7lnoOoomumueOeOe—m— -—— — mmm—— VO ss