lasvardt och iortjenar hbegrundas; men Arg tornuit ar
bekajadt med samma olycka, som Prinsens i sagan, hvil-
ken hade af den goda fcen fått åtskilliga lysande egen-
skaper, men bredevid hvar och en af hvilka den afund-
samma fzen lade en förderflig, som paralyserade nyttan
och hedern af de goda. Så är äfven förhållandet i den-
na artikel. Vi hinna icke uptaga alla de origtiga eller
blott halfrigtiga åsigter artiklarne innehålla, och nöja oss
derföre med, att anföra endast några : få drag deraf.
Argus försäkrar, att under de sedvare 10 åren hafva
varor blifvit i hemlighet inpraktiserade till Skåne, som
endast draga 3, 4 a 5 proc:s tull. tan att kunna
rent af bestrida denna uppgift, torde det likväl tillåtas
oss, att till en början betvifla, detinågra sådana varor
verkligen varit föremål för en egentlig smyghandlare o-
peration. Trohgen har någon enda obetydlig qvantitet
deraf införts i släptåg med andra, som varit högre taxe-
rade, Skulle åter verkligen någon sådan post hafva in-
kommit, så vore sådant bevis antingen på en ren ga-
lenskap hos tullförsnillaren, eller på en sådan deprava-
tion och vårdslöshet hos tullembetsmännen, att saken
hörer helt :och hållet till undantagen och kan således
icke citeras som exempel. Hvad Argus åter talar om,
att 10 proc. vore en så-ytterligt hög tull, för Skåne,
att den derstädes icke skull. erläggas, torde hålla lika
mycket stånd, som sjelfva hans bevis derpå: såsom så-
dant anför han nemligen, att den, ytterligt låga tullen
på kaffe af 3 skill. pr skålp. är för hög, och att det i
Skåne kan insmuglas för 2 skill. Nu är likväl 3 skill.
skålp. på kaffet, när man dertill lägger tolag, konvoj
afgifter, m. m., aldraminst 20 proc:s tull, och de 2 sk.
för hvilka det påstås kunna insmuglas, äro 12 eller 13
proc. Om för öfrigt, såsom Argus försäkrar, lurendreje-
ri och tullförsnillning idkas med 700 landtmannabåtar;
om Utlänningar, således personer hvilka, i anseende till
sin obekantskap med språket och sederna, måste vara
lättare ait röja och följa på spåren än infödingar; om
dessa s. k. probenreuter icke blott i städerna, utan äfven
i byarne, kunna förbinda sig att mot en obetydlig
premie utan risk för köparen, lefverera varorna hemma
i hans hus; om verkligen lurendrejeri och tullförsnill-
ningen upmuntrats af tulltjenstemännen sjelfva och be-
drifvits i sjelfva packhusen; om en sådan demoralisatton
existerar ibland rikets tjensteniän, och landtmannen, i
stället för att sköta sitt yrke, lagt sig på ett annat, som
under närvarande förhållande är olagligt, mäste drifvas i
smyg och verkar förderfligt på sedekänslan och aktnin-
gen för lagarna i allmänhet; så förtjenar detta onda i
hög grad att behjertas, och botemedel deremot, att i tid
påtänkas. Men hvilka medel är det -väl som Argus fö-
reslår? En annan och bättre tulladministration. — Alltför
rigtigt. Det är precist detsamma, som att för jordbrukets
trefnad, föreslå regn under växttiden och solsken 7 un-
der bergningstiden. Medlet är visserligen ofelbart, men
huru åstadkomma det, mer än der det nu står, eller på
papperet? I fall folket i hela provinser blifvit så inbyrdt,
— om vi så få kalla det — med vanan att lurendreja
och tullförsnilla, att dessa lagöfverträdelser i opinionen
förlorat all karakter af orätt och skamligt, samt om
embetsmannapersonalen, hvarken återhålles af samvete,
af den högre pligtkänslan, eller af fruktan för ansvar,
— man påminne sig att vi här citera endast Argi sup-
positioner, — hvem skall då hindra lagöfverträdaren? hvar-
ken de inre hevekelsegrunderna eller det yttre tvånget.
Cm man till dessa förhållanden lägger det af landets ge-
ografiska belägenhet med en ofantlig kuststräcka, icke
blott längre än de aldrastörsta stater i vår verldsdel,
utan dertill lättare tillgänglig för smärre båtar och far-
tyg, hvilka öfverallt inom skärgården finna tillflygtsorter
och gömställen, eller, der skärgård icke finnes, i så nära
granskap med andra stater, att blott ett par timmar be-
höfvas, för att flytta de smuglade varorna från den ena
till den; andra! Vi tillstå, att vi icke veta något sätt, att,
under sådana förhållanden med tvång och bevaknings-
anstalter skaffa anseende och efierlefnad åt lagar, som,
innebärande ett konventionelt tvång till sin grund, der-
jemte förlorat allt stöd i folkopinionen, och att det är
vår öfvertygelse, att så länge 1tullafgifterna hållas höga i
ett land med sådana kuster som våra, skola lurendrejarn
och tullförsnillaren skratta åt alla öfriga bemödanden,
hvilka endast åstadkomma en skillnad af litet mer eller
mindre besvär för honom. Man skall ropa på strän-
gare förfottningar och husvisitationer, drygare aflöning
åt bevakningspersonalen, m. m. och dervid citera andra
länders exempel. Höriill svara vi: skaffe man oss då
kuster så aflägsna från främmande riken, som dessa sta-
ters, deras täta befolkning, deras svårare landningsstäl-
len, ätföljda af en aldrig hvilende kraft och klokhet i
agministrationen, som gör förtjensten och skickhigheten
aktad och eftersökt, samt derigevom sätter dem i till-
fälle, att icke allenast kunna stifta goda författnin sar,
utan äfven alt få dem efterlefda — Vivilia icke. fullesl:a
II ——T7777ee22e?TTENEesssssnsssnssssn— äå mssamsp1Jausäsamul uewwvemenh.h a mo. so ss ooosuwwu unna aah. tt tt opnnpml IhbhmffAllsil. mt AfLJRBalmnooaczoonnh:Z 0Z20DGälimommnnuunwmp05sxambnmmnrKs r mm o5scfooc ot onccucu7lnoOoomumueOeOe—m— -—— — mmm—— VO ss