örre, som är en sorts reformer, fast nagot ljum, höll ett kort och obetydligt tacksägelse-tal. Den sednare utvecklade däremot sina genomgripande radikala förslag. Reformen vore ofulländad, så länge icke kyrka, cororationer, magistracy etc. voreroformerade; men framför allt borde Ofverhuset (i fall man skulle behålla denna leksak) beröfvas sin magt att skada, d. v. s. dess veto skulle blott en gång hindra ett beslut af folkets ombud; andra gånsen skulle ett dylikt blifva lag. Styrelsen måste mera komma i folkets egna händer. Folkets försvarare vore ännn en ringa minoritet i underhuset; den reformerande majoriteten ville blott gå så långt, som erfordrades för att få embeten o. d. Hr. Hume gjorde den anmärkningen, som man aldrig wil! besvara, emedan man icke kan: Tories hade spått, att katolikernas emancipation, Testactens uphäfvande, Reformbillen o. d. åtgärder; i fall de ginge igenom, skulle ovillkorligen och genast åtföljas af allmän förstörelse; och likväl hafva de icke förosakat någon olycka, endast nytta. —Lordernas hus ville H. icke uphäfva, men göra ansvarigt och fråntaga det dess ofverdomare-befattDe på förmiddagen ankomne utländska poster medförde tidningar från Paris af den 18, från London af den 20, samt från Hamburg af den 24 November. Spanien. (Underrättelser i franska blad till den 12 November och i engelska till den 15). Journal des Debats för den 18 gör en resume af de sista krigshändelserna och en ganska gynnande målning af pretendentens arm och belägenhet, hvarföre Debats uppmånar och önskar, att det stora skriket om patriotism och ansträngningar måtte realiseras, ty ganska betydliga krafter erfordras, för att omintetgöra pretendentens planer. Tmedlertid berätta andra blad, att denna realisation verkligen är förhanden, och att man väntar att innan årets slut se de 100,000 männen fulltaliga och equiperade. Enligt Debats och andra ministeriella blad skulle Cordova hafva nödgats den 12 gå från Vittoria till Pampluna, med 8000 man, för att hindra carlisternas inträngande i Arragonien. Direkta tidningar från norra Spanien af sednare datum veta dock ingen ting om en dylik marche till Pampluna, hvarföre den tills vi-c dare torde få anses apokryfisk. — Föreningen med Evans synes ändtligen bekräfta sig. Don Carloss General Eguia skall hafva brutit upp mot Bilbao, för att under Engelsmännens frånvaro bemägtiga sig staden... — I Catalonien synas Carlisterne icke vara talrika eller ämna företaga några hufvudsakliga bedrifter. Den Algierska främlinglegionen, under Öfverste Conrad, har gjort dem något afbräck, i det han slagit Ros dEroles vid Puebla och satt 300 af hans folk ur aktivitet. I Catalonien, der tidningarne icke äro, såsom i Madrid, underkastade censur, är man icke just nöjd med Mendizabalska styrelsen och har gjort föreställningar mot den orättvisa tillåtelsen att köpa sig fri från konskription. Drottningens, ordentligen besoldade, arm der i provinsen stiger till 50,000 man. Carlisterne lära sakna anförare, hvarföre de skickat deputerade till pretendenten att begära en. Han skall först hafva tänkt att gå dit sjelf, men sedan ändrat beslut. — Den 12 Nov. skall vid Behobia en liten träffning hafva agt rum, om hvilken man icke har någon annan underrättelse, än att ett par tjog Carlistiska kulor flugit öfver Franska gränsen, så att en Fransk officer blifvit blesserad. Behobias kanoner begynte då spela på Carlisterne, som genast sprungo sin väg. -— 3000 man till fot och 300 tll häst från Andalusien hade inträffat i Valencia och förenat sig med dess truppar. Förmodligen var detta anledningen, att Carhstchefen Serradon, som i Lucena med 2500 man höll 200 Christinska nationalgardister inneslutna, måst förfoga sig bort. Om politik och styrelseåtgärder höres ingenting från Spanien med denna post. Frankrike. Kejsar Nicolai bekanta tal i Warschau fortfar att tillägna sig en ansenlig del af Pariserpressens uppmärksamhet, ehuru andra ämnen af interesse ej felas, såsom den åter upptagna rättegången mot Aprilfångarne, insteuktionen i Fieschis process och förhållanderne till Förenta Staterne. Journal des Dåebats belyser allt-. jemt besagda tal, ungefär i samma stil som den började, och ännu hade ingen af de ministeriella bladen gjort mine af att ge PDebats dementi. Hertigen af Broglie yurar naturligtvis i salongerne och de diplomatiska kretsarne, att regeringen är helt och hållet främmande för Dedats utgjutelser; men Engelska blad tro sig med visshet veta, att denna tidnings recension af det Kejserliga talet flutit ur Hr Thiers penna. Andra åter tillskrifva densamma, Marc Girardin. I alla fall är sjelfva factum högst märkvärdigt, att en tidning, mL sr Tr