vm RO— ee ne nedagarna, Synes aiven 1.detta alseende så forsigtigt och anspråkslöst inrättadt, att det bör lyckas åtnunstone i Christianstad, hvarest stiftaren eller stiftarne uti en redan så utbildad medborgerlig anda äga en mägtig bundsförvandt till sina ädla afsigters uppnående. Prospekten lyder som följer: Förberedande plan till en Borgarskola i Christianstad. För. föräldrar och husfäder är det utan tvifvel en lugnande och många omsorger besparande utsigt, att i samhället hafva en väl ordnad uppfostringsanstalt. Saknas denna eller saknar den tillbörligt förtroende, så blottstälJes familjen för en mängd bekymmer, som hon ofta saknar både förmåga och nog erfarenhet, att på ett tillfredsställande : sätt afbjelpa. Hvad skole vi lära våra barn? Hvilka äro de väsentliga elementerna för, mensklg och medborgerlig bildning? Hvilken är bästa: methoden för dessa elementers inöfning? Huru skall barnet behandlas, så att dess bättre anlag icke vånvårdas eller missbildas, utan utvecklas och stärkas? och hvar finna vi en lärare, som en gång för alla åtager sig barnets ledning och ick2 blott med enenskild, utan med sitt medborgerliga förtroende ansvarar för undervisningens fortgång efter godkänd plan och erdning? allt frågor, som fadershjertat hvarken kan afvisa, eller sjelf, och utan biträde af en offentlig. läroanstalt, på ett tillfredsställande sätt besvara. — Sitt samvete frdar man illa dermed, att man låtit barnet lära någöt, hvad och huru som hälst, och att man på dess uppfostran användt någon större omkostnad. , Hvad första barnundervisningen; angår, så vågar jag med ful! tillförsigt uttala den; öfvertygelsen, att. Christi-: anstads samhälle har dessa maktpåliggande frågor i möjligaste fullständighet besvarade genom sm nya barnskola. De def föreskritna läroämnen, äro grunderne för all mensklig och medborgerhg bildning. Methoden är. sådån den utbildat sig vid fäderneslandets bättre folkskolor. Disciplihen inom skolan bar direktionen föreskrifvit i enlighet med allmänt erkända grundsatser. För plan och ordning i undervisningens fortgång skall direktionen och läraren ansvara. Arliga afgiften (den lindriga inskrifningsafgiften oberäknad) är 4 R:dr b:ko. Fördelen af denna inrättning ligger alltså i öppen dag; och jag skulle brista i granlagenhet mot stadens innevånare, om jag trodde mig behöfva göra dem uppmärksatmma derpå. Men med denna Läroinrättning kan: äfven en annan förenas, utan minsta intrång i Barnskolans verksamhet, och sålunda ännu en betydlig brist i vårt samhälle afhjelpas. När barnet lemnar, skolan och ingår vid näringarne har det ännu icke uppnått den ålder och mognad, att det kan utbilda sina kunskaper på egen hand. Utan ledning och understöd skulle alltså frukten af barnets forsta uppfostran förfalla. Väl bör det förutsättas, att ingen näringsidkare så vårdslöst, eller samvetslöst behandlar sitt arbetsfolk, att han anser sig frikallad från omsörgen om deras framtid. Det bör således, för mensk i lighetens skull, förutsättas, att han, jämte deras upfostran i religion och sedlighet, äfven vårdar, deras bildning för samhällslifvet; ty det är endast nder en sådan behandling, som lärlingen finner sitt tillstånd bättre än slafvens och med tiden får håg och sinne för sitt yrke. Men för en sådan behandling saknar näringsidkaren sjelf merendels både tid och nodig erfarenhet. Lärlingen ofverlemtas således alltför ofta åt sig sjelf. Utan själsodling, utan väckelse till eftertanka, utan ledning af religiösa och sedkiga begrepp, följef han sin naturliga böjelse och blottställes lätt för stadslifvets förförelser och utsväfningar. Jag Hemställer till hvarje erfaren borgare ätt betänka, huru: många af dem, som utgå från verkstäder och handelsbodar, gå förlorade för samhället. OlägenHeten är allmänt både wmsedd och öfverklagad. I åtskilliga städer har man sökt afhjelpa den genom. såkallade Söndagsskolor; men dessa inrättningar äro otillräckhge och uppfylla icke sitt ändamål. Två timmar på morgonstunden vore af söndagen den .enda tid, som kunde och borde tagas i beräkning 2 neml. för religionsunderyishing. . Det öfriga af dagen tillhör offentliga Gudstjensten och enskild andakt; detta är åtminstone Sabathens mening, som af ingen nensklig inrättning får ändras, Det må vara medgifvet att söndagsaftnärne kunde bättre användas, än vanligen sker; men till skoltimma för arbetande lärlingar kunna de icke utan tvång anvisas, och tvånget är för all undervisning: motbjudande. För öfrigt Vore det, som på en så inskränkt tid kunde läras och genom repetitioner, efter den långa arbetsyeckan , underhållas, alltför ringa. 5 öndagsskolan är och blir endast ett ofullkomligt nödmedel och saknar dessutom den väsendtliga gaste fördelen af en Skolinrättning. Eleven är nemligen endast under lästimman bunden vid skolan, och denna utöfyar på hans: öfriga lefnad allsintet moraliskt inflytande. Det välgörande bandet af hederskänslan, som alltid utv ecklår sigiett