Familjolycka. Bland alla de talrika missöden och motgångar, som förefalla i enskildta lifvet, okända af veriden och dess sympathi, torde man sällan hört någonting mera upprörande än följande nyligen inträffade tilldragelse. En aktningsvärd ung och vacker man i Edinburgh gifte. sig för några år sedan med ett fruntimmer från vestra Skottland, och hade sedan med henne trenne barn. Njutande frukterna af,en indrägtig industri, samt omgifyen af talrika vänner, tycktes denna familj vara en af de lyckligaste i verlden. Men lyckan är en byggnad, på sanden. Ett af de trenne barnen sjuknade och dog; den andra sonen blef likaledes plötsligt sjuk, och. innan torfven vissnat på den förres graf, hade han följt sin broder. Dessa smärtande förluster inverkade högst menligt på modrens hälsa, och både för sim egen skull och den enda öfverlefvande sonen, företog hon på läkarens inrådan en resa till Rothesay, i förhoppning att omväxlingen af luft skulle göra dem godt. Men förgäfves; det tredje barnet insjuknade nu äfven i sin ordning och afled, innan den bedröfvade modren kunde åter hinna hem tillbaka eller ens underrätta sin man om faran. Den numera barnlösa fadren skyndade ull orten, och tog, sedan begrafningen försiggått, ett sorghgt farväl af sin hustru, för utförande af någon högst vigtig affär. Men skilsmessan var svår, och då han ändtligen slitit sig från sin maka, var han ändå nära att komma för sent ull. den afgående ångbåten, och måste derför springa så fort för att taga fatt i den, att han blef för häftigt upphettad, hvarigenom ett blodkärl sprängdes. I denna belägenhet återvånde han till Edinburg, der han, oaktådt den ömmaste omsorg och den skickligaste läkarevård sybligen aftog med hvar dag. Hans fru for likaledes tillbaka till Edinburg, och nedkom korrt derpå med ett fjerde barn. Tre dagar derefter önskade hon ifrigt att få se sin man, som, numera för svag att kunna gå, blef buren till henne. Hans lidan