RV BRELTLL CeTAaARYVA UVIVLA VIIEER drev AVE BREES AII UT IAR Lå
och på det J måtten veta hvad J hafven att rätta eder ef-
ter, emedan det är första gången efter oroligheterne, som jag
ser eder och talar med eder. Jag vill hafva handlingar, mi-
na Herrar! och icke blotta ord; ångren måste komma
från hjertat. Jag talar utan passion till eder; J sen
ju att jag är helt kall; jag hyser intet agg, och skall
göra eder godt, till och med emot eder vilja. Marskal-
ken (Paskewitsch), som J sen här framför eder, upp-
fyller mina afsigter, understödjer mig i mina planer,
och är likaledes betänkt på edert bästa. (Vid dessa
ord bugade sig deputationen for Furst Paskewitsch.)
Men säg mig — fortfor Kejsaren — hvad denna bug-
ning har att betyda? Framför allt borden J uppfylla
edra pligter, och uppföra eder som hederligt folk. JF
-hafven att välja mina Herrar! huruvida J viljen fortfara
i edra drömmar om ett oafhängigt Polen, eller lefva i
stillhet och ro såsom trogna undersåtare under min re-
gering. Om J hårdnackadt stån fast vid edra illusioner om
en egen nationalitet, om ett sjelfständigt Polen, och alla
de andra hjernspökena, så kommen J att göra eder gan-
ska olyckliga. Jag har låtit här uppbygga ett citadell,
och förklarar eder härmedelst, att vid minsta upp-
lopp skall jag låta skjuta ned staden och förstöra
MWarschau. Och J kunnen lita på, att jag icke skall
låta åter uppbygga staden. Det är pinsamt för mig,
alt jag måste på detta sätt tilltala eder; det måste va-
ra pinsamt för en monark, att nödsakas på detta sätt
behandla sina undersåtare; men jag gör det för edert
eget bästa. Det beror-på eder, mina Herrar! att gö-
ra eder värdiga förlåtelse för det förflutna; endast ge-
nom edert uppförande och genom eder tillgifvenhet för
min regering kunnen J vinna den. Jag vet att än-
nu underhålles korrespondens med främmande länder,
att man inpraktiserar dåliga skrifter, och söker att för-
leda sinnena. Sådana hemliga förbindelser förmår ej
den bästa polis i verlden att förekomma, vid gränser
sådana som edra. I måsten derföre sjelfve draga för-
sorg om handhafvandet af en sådan polis, om upphö-
randet af slika orättrådigheter. Viljen .J vandra på den
rätta vägen, så måsten J uppfostra edra barn väl, och
inplanta hos dem religiösa grundsatser och trohet mot
deras monark. I sen ju huru, midt under alla de oro-
ligheter som skakat Europa, och alla de irrläror som
gnaga samfundsbyggnaden, Ryssland ensamt står starkt
och orubbligt. Tron mig, det är en hög lycka att
tillhöra detta land, och att kunna fJägna sig åt
dess protektion. Om J uppfören eder väl, om J upp-
fyllen alla edra pligter, så skall min faderliga huldhet
äfven sträcka sig till eder, och min regering skall, oaktadt
det förflutna, äfven draga försorg for eder välgång.
Betänk noga atlt hvad jag nu sagt eder!
Såsom en pendant till dev tal af H. M. Kejsaren at
Ryssland, hvilket här ofvan meddelats, synes det icke
otjenligt att införa en artikel, hvilken stått i Börsen-
Halle, öfversatt ur ett Engelskt blad, hvilket åter hem-
tat den ifrån en tidning med namnet Tygodnick, som
utkommer i S:t Petersburg på Polska språket, och som
ger en förklaring öfver anledningen till det stora lägrets-
sammandragande i Kalisch. Ehuru icke officiel, adra-
ger den sig likväl utån tvifvel en sjelfmant uppmärk-
samhet:
T närvarande tider försvinna och utplånas icke alle-
nast efterhand erinringarna om förbigångna händelser.
utan nya tilldragelser tölja hvarandra med den skynd-
samhet, att de, genom sin myckenhet, nästan fördunkla.
hvarandra. Af denna anledning fattade H. M. Kejsar
Nikolaus det stora beslut, att icke allenast i Kalisch
församla. en stor del af sin här, utan för att göra denna
anblick ännu mera imponerande, inbjöd han tvenne an-
dra Magter, att förena. sina härar med hans, för att
deltaga i dessa militäriska evolutioner. Denna tanka
var i hvarje afseende stor och hög. Kännetecknen
till en annalkande upplösning af alla s--mhällsband voro
mer än mycket tydliga. Menskligheten, erinrande sic
sin linga kedja af hdanden, bäfvade tillbaka vid denna
fruktansvärda utsigt. -Förbigångna tiders lärdomar Syntes
ha kommit i förgätenhet; ett gränslöst vansinne hade
bemäktigat sig dem, hvilka ägde en utmärkt talegåfva
och de syntes ha beslutat att använda den till Omstör..
tande af den samhällsordning, hvi ken förut genom år-
hundradens helgd varit stadgad, ochi dess ställe införa
ett annat förhållande, grundadt på teorier, hvilka aldrig kun-
na uthärda erfarenhetens pröfning. Och när talförmågans
krafter för dem felslogo att: uppnå sitt syftemål, vare
sig genom smicker e ler hotelser, så blef fanatismen kal-
lad till hjelp, för att, med biträde af dolken, verka till
det önskade målet; och det var dem likgiltigt huru.
många offer genom så afskyvärda medel skulle falla.
Midt under detta fruktansvärda skådespel af sam-
hälls-ordningens uUpplösnino m;jdt under denna ocdoleon