Det har derföre här på orten väckt någon förundran, att en aldeles dylik sak, som uppträdet i Ystad mot Douaniererna, hvilken här passerade för några år sedan, hvarom undersökningen bedrefs med lika ifver, och deri den kanske minst brottslige, men Juridiskt mest öfverbeviste personen måst utstå, ej blott ett långt fängsligt lidande, utan äfven ett års arbete på Christianstads fästning, under det man ej kan veta, om icke de egentliga förbrytarne ännu gå ogenerade och i mjugg skratta åt sådana bagateller; det har — säger Ins. — väckt någon förundtan, att detta mål kommit att hvila nära ett par år i Högsta Domstolen. Men! om än denna hvila kan vara nödig, för att hinna moget bereda och öfvertänka en sak, som angreps med så mycken ifver i början, och man icke skulle anse, att fyra år är nog lång tid för att få ett brottmål afdömdt genom trenne instanser, så har man likväl mera förundrat sig öfver, hvad som kan vara orsaken, att Kongl. Maj:ts Nådiga Dom af den 14:de Augusti 1833 i våldsdelen af samma mål, nu fått ligga på 3:dje året, utan att hvad i den nådiga domen finnes ålagdt, sättes i verkställighet. Måhända kunde det interessera Hr Justitie-kansleren att på hemvägen göra en liten krok hitåt trakten. Åvnål den 17:de November 1835.