bristerna icke utgöra Schiller; man anmärker dem för att kunna fråga: då Schillers Vilhelm Tell, Jungfrun af Orleans och Dom Carlos ännu icke vistats på scenen, hvarföre inbjuda publiken att lära känna endast hans svagaste produkter 2 Mången åskådare som hört Schillers namn, men icke sett det på några andra stycken, än på Kabal och Kärlek, BRöfvarbandet och Fiesto, kan derigenom lätt föras antingen på den tankan, att Schiller endast skrifvit pjeser, beräknade, att sönderslita och uppröra den stora hopens känslor, eller att det är genom arbeten af sådan art, som man uppfyller skådeplatsens ändamål, och vinner ett odödligt namn. Han stärkes ännu mer i denna förmodan då, genom ett besynnerhgt öde, äfven IV allenstein och Maria Stuart sällan synts på scenen under den nuvarande Direktionens tid, och han således icke af teaterns representationer de senare åren kunnat få anledning att rätta sin irriga föreställning. Fiesco är ett geniahskt arbete, men icke ett fulländadt dramatiskt verk. Författaren hyste, då han skref det, samma begrepp om skådeplatsen, som mången har det annu, att man kan förblanda henne med historien, att man der kan söka göra denna senare lefvande, icke i sina hufvudmomenter, i dessa stora och utmärkande: drag, som karakterisera henne, utan i hvar och en af dess enskildtheter. Man finner sålunda här ett öfverhopande med händelser, hvilka jagande aflösa hvarandra, och hvarest historien icke gifvit ämnen, der ,har författarens fruktbara inbillning ersatt hennes ofullständighet, eller rättare öfverlastat hennes rikedom. Man hinner icke sansa sig, icke bereda sig på ett skakande uppträde, förr än det står färdigt, och genast : följes af ert annat. En Lucretia, som likväl icke dör, en Collatinus, som likväl blir lycklig och belåten med sin förorättade maka, en Brutus, både den äldre och den yngre, äro här endast bipersoner, vid hvilka man ej får tid att fästa uppmärksamheten. Likaledes en förförare, som afvisas och en hämnare af den förfördelade äkta troheten, hvilka båda två sedermera bli den äkta mannens vänner och bundsförvandter ; en bandit, som drifves, än af adelmod, än af rå vinningslystnad och likgiltighet för godt och ondt, för lif och död; en kokett, som förfelar sitt mål. och rättvisligen straffas för sina snaror; en gammal vördnadsvärd hjelte, furste, som ger ett lika stort bevis på statsklokhet som sinneshöghet, med många flera, som vi icke hinne uppräkna. -Dertill spelas här en mängd episoder, som skulle göra en stor effekt, om de voro hufvudämnen, men au försvinna i händelsernas -hvirfvel, och som man knappt blir varse eller reflekterar på. Sådan är t. ex. Fiescos makas lidande och försoning, hennes deltagande i striden och hennes död för sin mans hand m. m. Schiller hade ånnu icke lärt, hvad som sedan utgjorde en väsendtlig del! af hans mästerskap, att det icke är nog alt framställe katastrofen på scenen , att den äfven måste förberedas, att man måste småningom väcka åskådarens deltagande för personen, införa honom i handlingen, göra honom bekant med karaktererna, och sålunda grundlägga i hans sinne den slutliga utvecklinen. Han låter icke öfverraska sig på scenen, och om det sker, håller han sällan förf. räkning derför. Detta bevisar sig bäst af detta styckes representation, der de många vigtiga händelserna väckte nästan intet deltagande och der ridån gick ner, utan att en hand rördes. Sådant var icke förhållandet när Maria Stuart gafs, och skulle säkert icke bli det med något annat af Schillers sednare stycken. i Äfven språket, ehuru blomsterprydt, lider af förmycken rikedom på prydnader och bilder; det saknar naturlighet och enkelhet; det saknar med ett ord den ägta Schillerska klassiciteten. Uppsättningen var sådan, som man af theaterns nu varande tillstånd kau vänta sig. I personalen har man icke något tilfälle till val. Ett styke, sådant som det närvarande, är på en gång svårare och lättare än något annat. Schiller hade icke haft tid att teckna några karakterer. Personerna uppträda och handla utan någon förberedelse, utan annat skäl, an att förf. velat så hafva; det är blott handingens yttre form man ser; motiverna, den invertes menniskan, får icke tillfalle att visa sig. . De äro peniritningar. utkastade af snillets hand, men likväl icke annat än konturer utan den blandning af daägrar i a 5. och skuggor, som gör dem till. lefvande gestalter. Det skulle fordrats en utomordentlig skarp uppfattning, för att sant och öfvertygande återgifva sådana karakterer; de skulle visa sig i ansigtets uttryck, i det mimiska spelet, i omärkliga nyancer af rösten, allt sådant, som blott är några få ovanliga konstnärer förbehållet. Då våra skådespelare i allmänhet icke äro några ovanliga konstnärer, och vår publik icke eller är borskämd med sådanes åskådände och studerande, bliv det icke så svårt, att göra hvad som behöfs, för att uppfylla dess måttliga