2 — — an — — —
Honom handlar jag aldrig med ord, skrift eller ger-
mng. Hvad åter förmågan eller hväd jag kan he-
träffar, så är den ganska problematisk om ej något
ännu sämre. Tit: vet så väl som jag och otaliga an-
dra, att jag sällan haft den lyckan att behaga Riksens
Ständer. TI närvarande fall skulle det desutom fordras,
för att handla med eftertryck för det liberala i finan-
cerna, att vara hvad man kallar penningekarl, det jag
aldrig kan blifva; och detförutan blir man ansedd såsom
partisk och derigenom vanmäktig för allmän frälsning.
I Stockholm står ett Jude- och procentare förbund i
gevär mot landtmannens trefnad och näringarnes fram-
gång, och detta förbund är mägtigare och djerfvare än
kanske någon vet. Skapa först ytterlig förlägenhet och
allmänt missnöje, så: går det öfriga. af sig sjelf. Jag
vill minnas att vi sett något sådäånt i Historien. Den
treflige och sysselsatte medborgaren är en lugn varelse :
och håtar som han bör all förändring. RSS SE
I såmmanhang härmed och vid,början af den Riks-
dag då man ville hafva honom frani, skref han nyss
efter A:r.ders Danielssons hälsningstal om skatternas ned- -:
sättning till mig,. som då vistades vid Riksdagen:
, Om jag vore i Stockholm och kände Anders Dani-
elsson skulle jag, under förutsättning att han år en
redlig, för Sverge i det hela nitälskande man, fråga
honom enkelt och ända fram om han verkhgen tror
71:o Att en äfven klok, billig och väl afpassad nedsät- :
ning i skatterna ! svarar i värde mot en liflig. produk-
tiv näringsrörelse med förlag, afsättning och gränslöst
utrymme; en sådan nemligen, som skulle gifva Sverge
tredubblad förmåga att bära nödvändiga af behof-
pet påkallade skauer? 2:o Ått en stat, som ligger e-
mellan Ryssland och Danmark, bör minska det reella
7i! sitt försvar, som i min tanka kunde och borde
öfördubblas, ull förkofran och utan tyngd för inne-
yånarne? Vid denna sista fråga tänker jag på Sverge
7i det hela och på Sverges allmoge enskilt, likasom
jag åren 1808 och 1809 tänkte på Finland, och hvars :
ullstånd grämer mig än i dag. Riksförsvarets : kost-
Pnad bör bestämmas till högsta fullständighet; en
balft eller. mindre försvarad — nation — ( Bedröfligt
att vara medlem af en sådan!) ; är värd intet
annat, än myndig utländsk wmflytelse; våldföring, in-
kräktning. Den borde utesluta ordet sjelfständighet ur
sitt språk. Skatternas nedsättning är en liten ange-
lägenhet, jemförd med den största, att genom närin-
garnes tillväxt gifva nationen förmåga, att bära mång-
dubblade bördor, för wvigtiga, sanna ändamål. Se
?der min trosbekännelse.?
Beträffande den smädande Insandarens anmärkning öfver
Adlers sparres emottagande af Blåa handet, Exellencetiteln
m. m. såsom icke motsvarande det yttrade föraktet för
ståt, flärd och skrytsam glans, så vore derpå åtskilligt
att Svara; men man låter äfven här hans egna ord tala
i bref, dateradt den 18 Juni 1823. — — —
Ett bref säger att Landtmarskalken i rappet blir
PEcxelens och ärdet väl zsåledes redan. Det är som
.det bör vara, då deremot en seigneurial fattigdom är
nästan det löjligaste jag känner. En halfförmögen tor-
pare är en vida sällare och aktningsvärdare varelse.
Jag yttrade, denna öfvertygelse tull höger. och vänster
när mitt Blåa band var i antågande, och Gustaf La-.
?gerbjelke kan intyga huru ofta och i hvilka termer jag
Vundatibad mig det Gula 1809. De öfriga härligheter-
na kommo mig oförmodadt på, halsen genom ömma
Pyerksamma vänners åtgärd. 2lvar och en har sitt öde.
) D )
Häraf synes att. Grefve Adiersparres yttrande om
ståt, färd och skrytsäm glans, egöntligen) hade afstende
på sådane förhållarden, hvilka bero af menniskan sjelf
alt bestämma, icke i vägrandet af inom landet antagna
utmärkelser för förtjenst emot fäderneslandet; men såg
lan Adlersparre Mid: sina enkla måltider, dag man ho-
nom i sin lilla kammare på -Gustafsvik, i becksömsstöflor
och lappad surtout, så vittnade detta hvardagslif, som
utgjorde hans. högsta sällhet (så vida : något yttre kan
vittna om .menniskans inre värde) att han bar dept
förakt. för ståt, flärd och skrytsam glans.
i Insändaren klandrar äfven sått) Adlersparre efter intå--
get i Stockholm 1809 tog logis vid ett torg, med!
högvakt!ioch kanoner med ! brinnabde lunta? Detta
gjorde! han;; för att: hålla Gustafvianerna i ordning, och
det var måhändå, af detta skäl, som röken ; et: luntan
svärat insändaren. L sola soj då
Jäg;malkas ni:det!- ömtåligaste. af hela; detta änine
trefve Adlersparres föreskrift, att Prins: Carl Au?