använda hyrlakejer. (Så benämde Gvrefve Adlersparre
sina bespottare i dess försvarsskrift inför Kämnersrätten.)
Hvilken.sannän skulle väl neka den sanning, att så vida!
det ämlnågon lycka att Sverige bebos af Svenske; frie ;
män, icke af slafvar, så har det, derfore endast Adler-
sparrevalt tacka Revolutionsföretaget var, verkstaldt
I
I
I
SdKdlldU AFTUdldlvyldily GCIIUTP OB fi Moody IE UME
i
honom förutan. sägerfinsändaren. Hvilken framställning
till allmänhetens förvillande! Det var vid underrättelsen :
om den förfelade ofverenskomna arresteringen vid Beckers ;
värdshus, som Adlersparre gaf sine trogne tecken till;
uppbrott; Det var efier detta uppbrott och stödjande ;
sig dervid som Adlercreutz. verkställde arresteringen (se .
Adlerereutzs bref till Adlersparre, His:. handl. 3:dje Del. :
sid. 151). Var det Adlersparre förutan som revolutions- I
företaget. verkställdes?
Vidare yttrar Insändaren: Aftonbladet hade af aktning
för sanningen icke bordt göra tillagget att den jaflidne ;
hyste förakt för yttre utmärkelse.? Detta tillägg är ;
alldeles icke synligt i Aftonbladet N:o 166, som upp-
tager ifrågavarande artikel rörande Adlersparres sista
vilja. Således är detta såkallade tillägg ett tillägg af
Insändaren sjelf. Att Adlersparre, såsom det höfves en
Chef, hvilken kan befalla, intågade i Stockholm i spet-
sen för armen, var en handling som med högljudda
bifallsrop och hviftande näsdukar från alla fönster, gil-
lades- af Stockholms hela folkmängd. Såsom ett bevis,
huru litet hans fåfänga dårades af dessa hurrarop och
huru mycket han behöll fattningen på den maktägande
lats; han sig då befann, må anföras det yttrande han
fälde i till mig, en SubalternAdjutant,? vid det: tillfälle,
då trupperne uppsvängde, på Skeppsbron, för att emot-
faga Carl XIII:s. hälsning: Kom ihog mina ord,:; att
den hop som nu hurrar för oss, är inom några veckor
färdig. alt stena oss. Så hade han läst Historien, så
kände rhan- folklynnet, och visserligen var det. den:der-
af alstrade :;skarpsinnigheten, som gjorde, att han endast
arbetade på revolutionens lugnande, för att ,hindra dess
eller ;reaktionens , skräckvälde., Den Argusiske insän-
daren fördrar icke som åtskilliga andra: före honom
gjordt, att Adlersparre skolat stadna inom (den admir :
nistration som han sjelf tillskapat. — Häremot må dock
invändads, att Adlersparre aldeles icke tillskapade den
nya -administrationen, sedan. , 5verge redan : hade ;en
kung; vid hvars sida Adlercreutz hade lika mycket om
ej snart nog mera att säga än Adlersparre. Dessutom
är det. en möjlighet, att. Adlersparre icke kände sig
äga de fakulteter som fordras, för att som reformernas
chef föra till ett sannt nyttigt mål alla de på en gång
önskade vigtiga förändringar. - Han handlade då kloka-
re och. ädlare: att! aflägsna sig, an att, lik mängden af
hans-. föregångare, söka :ärelystnadens höjder, för. att
svindlande nedfalla och draga itt, fosterland i; olyc-
kan. . )
Adlersparres lynne kunde dessutom aldrig uthärda, par-
tistridernas tummelplats,. Då han antog kallelsen till
1827 års Revision, yttrade han sig deröfver i ett af
ofvannämnde bref den 10:de Augusti samma år: — —
— —————
me HR lj I a
Den stora inportancen af mitt ja till kallelsen, upp-
letendet af en gömd och glömd person, då i Sverige
visserligen icke är någon tryckande brist på Gvrefvar,
afsagelser af personer, hvilka hafva väl råd att, vistas
några månader i Stockholm, eller ock i alla fall bo där,
allt detta äro: gåtor, som jag ej förmår upplösa. Visst
är,satt denna operation generar mig oerhördti flera. än:
ett afseende, och ej mindre säkert, att mitt ogillande
af de föregångne afsägelserna är: grunden för mitt ja.
PBesultatet blir nu som. alltid, då jag befunnit mig inom
partistridernas område, från och med Norrköping, att jag
får klander och ovilja från begge sidorna, då jag ej för-
mår följa med något parti i biafsigter, ensidighet; hetta
ock öfverdrift, Lika säkert är, att jag ej hänger mig afgrä-
melse öfver denna förestående ovilja. Jag har tidigt
lärtsmig förakta den; och ännu en ganska isäker-sak
är,catt jag har endast min: egen öfvertygelse till ;led-
Psvän. Den nationalrättvisa, som sista brefvet för-
mäler och Tit. vänskapliga öga ser, har ännu ej för
mig blifvit synlig, blir det icke eller; och jag finner
mig icke illa dervid: jag har läst historien. Jag har,
vet Gud, inga stora anspråk på mina landsmäns min-
ne, Jag kan dock aldrig glömma att jag har, ett
fädetnesland, och minst skall jag göra det om någon
fara visar sig, då så många eljest rakna, krokna och
Pkrypa.? — — —
Grefve Adlerspare hade handlat klokare , mot sig
sjelf och mahntda sfven mot det allmänna, öm han
athållit sig från denna revision, likasom då ban aflägs-
nade. sig ifran : regerings- årenderna. — Jngen. offemilig
man kunde vara mera skiljd från ärelystnad och begär
att styra, än Adlersparre, ehuru väl han förstod, att
göra sig lydd, då han var satt eller hade satt,sig sjelf