tager Argus likväl alldeles ingen notis om den egent-
liga orsaken till de ringare och fattiga klassernas svåra be-
lägenhet i nämnde land, utan slår omkring sig med det fac-
tum att en sådan belägenhet finnes för att få tillfälle att klan-
dra en styrelse som, oaktadt all god vilja, icke på en gång
kunnat afbjelpa missförhållanden, hvilka bildat sig under
ett århundrade, men som ätminstone, olika med hvad
man ser i andra länder, framgår med blicken oafvänut
riktad åt detta mål.
För Argus är det likgiltigt hvad skäl han anför, så-
som, anledningar till Engelska befolkningens nu varan-
de förlägenhet. I England säger han att den uppstått
af Pför stora farmer;i Irland af jordensytterliga klyf-
ning; och fabriksväsendets utsträckning är i hans tan-
ka äfven en ibland hufvudorsakerna. Hvem finner icke
huru löjliga motsägelser redan häri innefattas? I sin
ifver, att söks efter dylika svepskäl, går han till och
med så långt, att han på god Irländska gör en verklig
bull (dumbomiad) och påstår: att när potatesskörden
felslår i Irland, lusende sinom tusende svälta ihjäl,
ehuru de då öfverströmma England och Skottland och
lifnära sig med tillfälligt arbete och tiggeri.
Spanmäålslagarne, som fördyra brödet för folket, för
att skydda de stora arrendeinkomsterna åt Engelska
jord-aristokratien ; Tionden och Presterskapets öfverdrif-
na inkomster, som medtaga en stor del af nationens
financiella tillgångar wutöfver behofvet; räntån på en
statsskuld, som för det mesta uppkommit endast för
Engelska varistokratiens fördelar på nationens bekostnad;
bristerna i ett beskattningssätt, som under många for-
mer kastar bördan på arbetet och på de ringares,
mängdens arbete, vida tyngre än på den verkliga för-
mögenheten ; alla dessa och flera skäl, vill Argus icke
framställa, emedan de alltför mycket skulle yppa verk-
hga förhållandet och visa rättvisan och klokheten hos
det nationella partiets ledare, hvilka icke vilja stanna
vid de ännu otillräckliga garantier Engelska folket er-
hållit för sin framtid. Sådana skäl gälla endast för vanligt
folk; men en politisk hvalfisk måste nödvändigt se sakerna
från någon ny och egen sida. Han uppgör derföre
hellve en stor plan af Engelsmännen, att utskeppa men-
niskor, för att plåga andra nationer med Englands tig-
gare och landsstrykare; och han visar i detta fall till
och med ett hittills från hans sida ohördt medlidande, för
den unga republiken (Förenta Staterna). Han inser ic-
ke, att de frivilliga utflyttningarne från StorBritannien till
Amerika, som kunna ske för 3 a 4 pund, innebära i sig
sjelf alla de vilkor, som behöfvas, för att blifva för-
sökta af en befolkning, som ännu ser sig allt-
för ; olycklig i sitt eget land, till följd af den and-
liga och verlåsliga aristokratiens hersklystnad och gi-
righet: eller, för att ej anklaga personerna, till följd af
dessa onaturliga institutioners ännu fortfarande öfver-
dreifna privilegier. Det är helt naturligt, att de fleste
ttige och arbetslöse personer i England, heldre skra-
pa, tillsammans denna lilla samma, än att först sitta på
brottslingarnes bänk inför domstolarne och sedan i fän-
gelserna; för atv kunna komma tll Botany-Bay; och
det är lika naturligt, att: utflyttningen till Norra Ame-
rika mer lockar dem, än till: hvarje annat land.
Att således gifva detta utseendet afen regeringsplan,
är lika argt som obetänksamt, och Argus kan såkerli-
en icke öfvertyga någon af sina läsare om allvaret af
hvad han i en not låter förstå: att han icke skulle vå-
ra fiende till et revolutionärt mouvement, som t.
ex. skulle kunna i England göra dessa utflyttningar o-
behöfliga. Om Argus verkligen tänker, då han nedskrif-
ver eller afskrifver sina politiska artiklar, bör han väl
kunna inse, att Englands jord, industri och kapitaler
blifva tillräckliga att föda ännu flera millioners större
befolkning, om vilkoret för dessa stora krafters begag-
nande och utveckling voro rättvisa i samhällsinrättnin-
gen samt att hindren derföre just äro de aristokratiska
privilegierpa och de inkråktningar på folkets allmänna
rättigheter, som Argus så gerna förtiger.
För öfrigt bör ett misstag eller en osanning i
Argus serskildt anmärkas, hvilken behändigt nog bhf-.
vit använd för att ännu mer förmörka skuggornå af
den tafla som uppdrages öfver Englands belägenhet och
dess regerings politik ; nemligen ått arbetslonerna i
England i sednare tid blifvit nedsatta. Tvärtom hafva ar-
betslönerna s!git på de sista åren äfvensom efterfrågan af
arbete öfa!s, samt, sannolikt i följd deraf, tiggerierna och
brotten minskats under de sista fyra åren — en, åt-
minstone jemförelsevis, glädjande barometer på samhäl-
lets morahska tillstånd, som det vore rätt val om vi
kunde åberopa i Sverge, i stället för att motsatsen här
visar sig. Till bevis på det försmåmnda lemnade vi
för nägra dagar sedan ett exempel ur Babbages bes
römda arbete om machineriernas verkan på arbetslö-
- ee ee ee - . - re KY