2 Ses Re hörnet be FAR JE OT TERR FJ TU MODTERR
sig med en föte på Grandvaux hos en Mr. Vigier,
hvarest det efter berättelse skall gått så tygellöst till-
väga, att det väckt en stor skandal i Paris, i synner-
het som ett par af ministrarna dervid varit närvarande.
Hvad som egentligen vid detta tillfälle förefallit, har
väl i de Parisiska tidningarne varit höljdt i en raystisk
skymning; men Allgemeine Zeitung med sista posten
innehåller icke mindre än tre bref ifrån serskilda kor-
respondenter i Paris, som yttra sig öfver förhållandet.
Vi meddela här ett utdrag ur hvardera.
Man sysselsätter sig här mycket med orgierne på
Grandvaux, och jag måste, med min kända opartisk-
het, säga eder, att det ty värr är alltför sannt, att des-
sa smutsiga Luperkaher ägt rum, så mycken möda man
än gjort sig att bestrida uppgifterna derom, och att
Hrr Thiers och Duchatel bivistat dem. Delta är en
stor olycka; ty pressen, som har så mycket att bekla-
ga sig öfver ministeren, bemåaktigar sig denna händel-
se, och underlåter ej att utlägga den med sin kända
öfverdrift. Derigenom förstöres det moraliska inflytan-
de, som regeringen kunde utöfva, och som är för hen-
ne så nödvändigt hos medelklassen, hvilken i allmän-
het lefver så anständigt och ordentligt i Frankrike, och
icke gerna ser en så uppenbar öfverträdelse af all mo-
ral-lag. Och hvilket ögonblick väljer man väl för så-
dane utsväfningar? Just ett sådant, då regeringen sträf-
var att återföra samhället till mera ordning och sedlig-
het (?). Detta är, enligt min åsigt, en af de bedröfli-
gaste händelser, som nu på ett år träffat regeringen.
Jag har icke talat om banketten på Grandvaux, e-
medan jag icke ansåg denna privata lustbarhet ägnad
att omnämnas i ett politiskt blad. Men då till och
med de mera alfvarsamma af härvarande journaler sys-
selsätta sig dermed, och söka att af denna händelse
göra en statssak, så kan jag icke längre för-
bigå densamma. Hrr - Broglie och Guizot vo-
ro icke närvarande vid tilllfället, icke heller Hr Per-
sil, utan blott de båda yngste Fministrarne, Hrr Thiers
och Duchatel. Gästerne på Grandvaux betedde sig, så-
som man hörer, verkligen sem druckna studenter. Hvad
tidningarna berätta om härmandet af Dupin, om chari-
vari och andra upptåg, är till största delen grundadt.
Den fromma Quotidienne har icke kunnat underlåta,
att för sina gamla läsarinnor förräda, hurusom Hrr depu-
terade och funktionärer förgingo sig ända derhän, att
bete sig outsägligen otillbörligt mot Hr Duchatels stöfvel,
och saken äger också sin rigtighet; genom tillförlitliga
vittnesbörd är det dock utrönt, att stöfveln icke var
Duchatels, utan telegrafdirektörens, jag tror han heter
Allard. Det kan icke nekas, att det är en ledsam sak
för en inrikesminister, som börjar att tala med salfvelse
från tribunen, att anropa försynen, och att försvara si-
na censur- och theaterlagar med moraliska grunder.
Corsaire först, och sedermera Quotidienne hafva
omtalat ett gästabud, som Hr Vigier, en deputerad till-
hörande centrum, gifvit åt några ministrar och högre
embetsmän från hufvudstaden. Båda tidningarne be-
rätta om grofva osedligheter och plumpa student-
ja, verkliga pojk-upptåg, som förefallit vid denna fest.
Det är möjhgt att de öfverdnifvit saken till det burleska
och smutsiga. De beteckna det hela såsom en icke just
särdeles qvick mystifikation, som de Deputerade af cen-
tern spelat tvenne ministrar, Hrr Thiers och Duchatel.
Enligt tidningarnes uppgifter skall general Jacqueminot,
och några af hans ministerielle kolleger, velat sätta des-
sa ministrars mod på prof. Thiers väcktes ur sin sömn,
midt 1 natten, af ett charivari, men lät sig icke bekom-
ma, utan visade charivaristerne icke egentligen silt ansigte;
Duchatel deremot var icke så sadelfast, utan då han
såg petader svärma omkring sig, trodde han en samman-
svärjning var å färde, och blef icke litet förskräckt.
Dessa båda omständigheter är det isynnerhet, som läg-
gas vederbörande till last. Som man ser, finnes deri
ingenting så förfärligt, men deremot någonting platt, och
det lönar icke mödan att vidare forska efter, hvad som
kan vara sannt eller ej af hela historien. Men att
saken är oåndligen välkommen för oppositionstidnin-
garne, kan man lätt föreställa sig. Man har origtigt
dragit justitieministern Persil med in i detta lag, och lika
origtigt påstått, att Jacqueminot velat spela komedi med
Fieschis helvetesmaschin. Sens moral af alltsammans
blir, att då man är en officiell person, måste man no-
ga vaka öfver att iakttaga decorum, fastän våra mini-
strar skulle kunna anföra exemplen af Pitt, Fox och
andra berömda män, som ofta om nätterna måste slä-
pas fulla och sanslösa till sina sängar. Sådana ytterlig-
heter hafva då ej förefallit hos Hr Vigier, men upptå-
gen synas ej hafva varit qvicka, och hafva kastat en
temlig dosis löjlighet på justemilieu.