henne något biträde, och gifvit henne i utbyte mot hatten och klädningen de karlklader, som hon ibland brukade bära. Härtill skulle hela hennes medverkan till den unga damens försvinnande hafva inskränkt sig, ty hon hade ingen kännedom om ort och ställe, dit Isabella tagit flykten. Marie Stapletons advokat påstod, att den anklagade under sådana förhållanden icke kunde anses brottslig, utan borde frigifvas. Flera vittnen intygade, att Miss Maria ofta brukade förkläda sig till karl, och såsom sådan besöka offentliga ställen, samt att hon visst icke kunde gifva annat än dåliga råd till en så ung person som Miss Isabella. Andra vittnen anförde emot Honey åtskilliga mindre behagliga scener, dem Isabella dagligen skulle utstått i sina föräldrars hus. Domstolen uppskjöt målet tll följande dag. Denna andra audiens tycktes först icke lemna mera gyn: ande resultat än den första; men en pantomim mellan Miss Maria och hennes advokat Wontener gjorde åskådarne uppmärksam på vigten af hvad som stundade. M:s Wontener hviskade sin klient helt sagta i örat; Maria svarade med mycket bestämda nekande åtbörder, men slutade emedlertid med ett tecken till bifall och några artikulerade ljud, dem hkväl hvarken rätten eller åhörarne kunde förstå. Man såg M:r Wontener genast gifva marmsellen ett betydande ögonkast, skynda ut ur salen, kasta sig i en kabriolett och försvinna. Mr Minshull, ordföranden, tycktes icke alldeles fråmmande för hvad som nu passerade; han företog andra mål, och Maria Stapleton stannade qvar under bevakning af en gensdarm. Efter en tre qvarts timma återkom Wontener; han var ensam. M:r Minshull. Har Maria Stapleton eller hennes försvarare några vittnen att framkalla? M:r fVontener. Jag är underrättad om, att ett högst väsendtligt vittne väntar utanför salen; det är Miss Isabella Honey. (Markerad nyfikenhet hos auditoriet.) Det var nu tydligt att Wonteser fått af sin klient veta hvar Isabella uppenöll sig, och att det varit för att hemta henne, som han begifvit sig bort i sim kabriolett. Miss Isabella, hvars skönhet man ej hade beskrifvit med öfverdrift, företrädde blygsamt, med en lätt rodnad på kinderne; tillsagd att aflägga eden, drog hon sin handske af, och framlade på den öppna bibeln en liten den skönaste hand i verlden; härefter vittnade hon i följande ordalag: Såsom barn insattes jag i en pension, der jag sedan kunnat qvarstanna såsom underlärarinna; men mina föräldrar ville icke detta, de oönskade heldre, att jag skulle stå i boden, och jag återkom till dem i Augusti månad sistfirlidne år. Miss Stapleton hade något att köpa hos oss, och vi upplifvade då den gamla bekaniskapen; jag förtrodde henne, hvilka motgångar jag rönt i min slägt, och att jag ifrigt önskade en plats i någon pension i provinserna. Jag bör nämna, att Miss Stapleton ej gillade detta förslag, och sade att hon visste af erfarenheten, huru törnbesådt lärarekallat vore; hon hade sjelf varit tvungen att frångå ett dylikt stånd. I min ställning kunde sådana föreställningar ej verka på mig, och jag sade henne, att jag antingen skulle fullfölja min föresats utan hennes biträde eller taga något annat parti. (Här stadnade den vackra Missen ett önblick för att aftorka en tår. Mr Minshull. Hvilka skäl hade Ni att lemna fadershuset? Isabella. Jag var icke lycklig; se der allt hvad jag kan säga derom . . Mr Minshull: Emedlertid vore det bra att få veta era motiver. Isabella: jag skall säga dem enskildt åt Hr Ordföranden om så behagas; men icke på annat sätt. Honey, faaren: Jag bör underrätta Hr Domaren, att det står en lång ung karl bakom min dotter, som tyckes hviska henne till hvad hon skall svara. Alla åhörarnes blickar vände sig nu mot en vacker blond yngling,iom ett par och tjugu år, som verkligen stod nära bakom flickan, och som hade varit närvarande vid hela debatten. Jsabella: Jag svär, min Far, att ingen menniska har dikierat några svar at mig. Honey: Kanhända den der unga herim har haft någon del i din rymning? Isabella: Nej visst icke, jag känner honom ej. (Den unge mannen förblef under allt detta så orörlig och lugn, som om frågan icke varit om honom, utan någon annan. Mr Minshull: Visste edra föraldrar af Maria Stapletons besök hos Er? Ta .Z JIa. Tas tror icke du aha haocilen icke cllad