allignet att allena Hestluta Iorandringar al dylka Io0ol-
attningar, utan att rikets ständer deröfver måtte höras.
) Dessa författningar, (angående försvarslösa personer)
stadga, att en dylik person ej må lösgifvas med min-
dre än att laga näringsfång för honom yppas, eller
ock att årstjenst erbjudes honom hos välkänd och be-
hörig husbonde, som då bör antingen aflemna skriftlig
förbindelse, att låta sig vårda om den uttagnes uppfö-
rande, att låta honom hos sig skattskrifvas och att
med honom förfara, i afseende på uppsägning och
afflyttning, såsom om tjenstehjon i allmänhet stadgadt
är, eller ock ställa borgen för böter och ersättning,
hvilka möjligen kunna komma att den uttagne perso-
nen ådömas, i följd af olofligt tillgrepp, eller an-
nan allmänna säkerheten störande förbrytelse, under
ett år derefter, och till ett belopp af 50 R:dr B:ko.
Intet enda af dessa vilkor kan en inom Korrektions-
inrättningarna innesluten person sjelf uppfylla, äfven
om han skickade sig på bästa sätt. Laga mnärings-
fång kan ej yppas för en korrektionist, så framt ej
arf händelsevis tillfaller honom och han derigenom
blir i tillfälle att förvärfva jord, hvarpå han är besu-
ten. Art erhålla årstjenst, beror alldeles icke på ho-
nom sjelf, det beror helt och hållet på en annans
vilja att antaga honom; och för att förmå någon der-
till, fordras många starka och bevekande skäl, särdeles
då hvarje god husbonde kan få en väl känd tjenare,
utan de många omgångar och det äfventyr, som er-
fordras för en korrektionists uttagande. Kommer åter
en sådan till en elak husbonde, som blott kan på
detta sätt skaffa sig tjenstehjon, så sker detta uttagande
endast under: vilkor af förknappad eller ingen lön,
hvarigenom . tjenaren måste på annat sätt fylla sina
behof, eller ock tillåter en dylik husbonde sig en
strängare behandling af tjenare, som ej äger annat val,
än att antingen qvarblifva i sin tjenst, eller ock åter-
gå i fängelse; och på detta sätt torde lätteligen kunna
förklaras, hvarföre lösgifna korrektionister, hvilka, un-
der sitt vistande på stället, skickat sig oklanderligt,
sedermera blifvit med förnyade brott beträdde. I alla
fall beror en dylik persons frigifvande på andras för-
barmande, och om detta motarbetas an af den all-
männa opinionen, än möjligen af tjenstemän, som
förmoda att genom dylika personers vistande inom de
orter, hvarest de hafva sin befattning, ökade besvär
kunna dem stillskyndas, än åter af församlingar,
som företagit sig i dylika ämnen att besluta; så åter-
står för den inneslutne ingen annan utsigt, än att till-
bringa sitt lif inom fängelset, dervid sämre lottad än
på en viss tid dömd förbrytare, emedan denne äger.
hopp, att efter fängelsetidens förlopp, återfå sin fri-
het. Också saknas ej exempel hvarken derpå, att för-
svarslöse personer, ännu på 10:de, ja 12:te året i
fängelse qvarhållas, i brist af försvar, och att brott
blifvit begångna, i ändamål att på sådant sätt åstad-
komma ombyten i defnadsförhållanden. Och blifver
slutligen häraf en gifven följd,;! att om andra mått och
steg ej vidtagas, och lösdrifveri och försvarslöshet be-
läggas med ansvar på bestämd tid, komma många af nu
inom Korrektionsinrättningarna förvarade personer, att
der tillbringa sina återstående dagar, och inrättningarna
sjelfva, att sålunda i en framtid derjemte blifva un-
derhållsanstalter för utlefvade och bräckliga personer,
af båda könen.