stadt af Parlamentet. I följd häraf hade borgerskapet i
London uppdragit Hr Salomons en Sheriffs hederstjenst,
och densamme smickrar sig med, att H. K. H., hvil-
ken i så många år utmärkt sig genom sina ädla be-
mödanden att förskaffa Brittiska Kronans undersåtare li-
ka rättigheter utan afseende på trosbekännelsen, skall
med den höga sanctionen afsin närvaro hedra installations-
middagen, hvilken denna gång af religiösa grunder och
till befordrande af liberalare åsigter blifvit föranstaltad,
icke endast som en vanl:g högtidlighet, utan äfven till
firande af den harmoniska öfverensstämmelsen mel-
lan lagstiftningen, stadens korporation och folket, i af-
seende på afskaffandet af religiöst tvång. MHärpå gaf
H. K. H följande, af Morning-Herald meddelade svar,
dateradt Kensington-palats, d. 23 sistl. månad : Mine
Herrar! Jag har erhållit de nyvalde Sheriffernes för
London och Middlesex invitations-kort till eder instal-
lations-middag d. 30 Sept. Med uppriktig saknad kän-
ner jag mig tvungen, att icke kanna efterkomma ett så
ärofullt bevis af eder aktnivg för min person. Den
olyckliga sjukdom, af hvilken min syn för närvaran-
de lider, sätter mig alldeles ur stånd att bevista en of-
fentlig högtidlighet. De nyvalde Sherifferne behagade
derföre inse, att ingen annan omständighet, än kropps-
ligt illamående. hade kunnat förhindra mig att iakttaga
tillfället, som eder godhet erbjudit mig, för att särskilt
uttrycka de känslor af bifall, med hvilka jag har läst
eder förträffliga skrifvelse. Det skulle hafva varit min
största tillfredsställe att kunna deltaga i firandet af en
tilldragelse, hvilken, genom sin speciella tendens, är äm-
nad att stärka och föröka hvarje individs välvillig
kesätt för vårt gemensamma fädernesland, att befordra
Statens bästa interessen. Mina äsigter beträffande den
stora fråga, hvilken de 30 sista veckorna på olika sidor
tagit lagstiftningens uppmärksamhet i anspråk, äro väl
bekante. De äro icke öfvyerilningens verk, utan resul-
tatet af mogen öfverläggning, och jag har derföre anta-
git dem, emedan de efter min öfvertygelse samman-
stämma med de grundsatser, på hvilka brittiska konsti-.
tutionen hvilar: en konstitution, som jag längesedan
lärde vörda såsom förträfflig i theorien, och om hvil-
ken jag kände mig öfvertygad, att den med mot-
svarande symetri låter använda sig i praktiken: När
17:de århundradets statsmän tilläto vissa strafflagar och
inskränkte samvetsfriheten i detta land, handlade de
ostridigt efter sin åsigt visligen, och kun de-möjligt-
vis rättfärdigas genom den tidens utomorde ntliga omstän-
digheter... Men borde man antaga, att en inskränknings-
lag ännu skulle äga kraft, sedan nödvändigheten, hvilken
ga tän-
infört densamma, icke längre existerar? Detta var ty
värr händelsen, och det fanns, som jag med smärta får
tillstå, män, hvilka, trotsande det liberalare och mera
förbättrade tänkesätt, som mer och mer utbreder sig i
landet, egde tillräcklig makt att upprätthålla och styrka
längesedan försvunna -tiders trånghjertåde åsigter och
gamla fördomar. Lyckligtvis har det bli:vit oss förun-
nadt att upplefva upphörandet af de fleste af dessa an-
tisociala, och jag tör med rätta tillägga, antikristliga
begrepp: jag säger deras upphörande, så vida detta sto-
ra lands regering har del deri. I afseende på yttrandet
af edra åsigter öfver dessa vigtiga punkter har jag ut-
talat mitt bifall. Jagär likväl icke känslolös för det
gynnande sätt, hvarpå ni omnämnt mitt offentliga förfa-
rande. Näst sitt eget samvetes vittnesbörd måste med-
borgares bifall för hvar och en vara det mest glädjande.
Varen derföre öfvertygade, att jag djupt känner värdet
af den mig visade artighet. Jag kan icke sluta mitt bref,
utan att be er framföra, i synnerhet för Hr Sheriff Salo-
mons, min varmaste lyckönskan till uppnåendet af den
höga borgerliga -hedersplats, hvilket varit föremålet för
hans rättvisa bemoödaände. Att han måtte fullgöra sitt
Sheriff-embetes pligter till sin egen tillfredsställese, är
min hjertligaste och upprigtigaste önskan. Under det
jag å nyo beklagar, att vid detta högst interessanta till-
fälle icke kumna vara personligen närvarande och ett
vittne till den religiösa: och borgerliga frihetens triumf,
förblifver jag, mina Hrr, Eder c. Augustus.
Ett bref från New-York. af den 14 Sevntembher. lem-