(Införes på begäran). Arvika köpings innevånare se med förtrytelse, att en, den der behagar kalla sig Arvikabo, under anonymens täckelse uppträdt som anmärkare, och derigenom på det högsta satiriseradt köpingens Ordningsman; ty något annat än satir och deraf alstradt löje kunde väl icke åsyftas med den, ut N:o 152 af nyare Aftonbladet införde artikel, så vida det icke var författarens mening att täga saken på. den alfvarsamma sidan och sålunda ställa Ordningsmannen bredvid Prosten Lindberg, att paradera som klockare. Att Prosten Lindberg, på befallning gjorde bön vid Hennes Maj:t Drottningens afresa härifrån, måtte väl icke bortskymma Ördningsmannens förtjenst, om han har någon. För oss är det icke fattligt under hvad rubrik Ordningsmannen skulle omnämnas uti den officiela berättelsen, om icke såsom den Stundslöse hos Hollberg. Under det Choleran härjade uti åtskillige delar af Riket, var Arvika bland de lyckliga orter som icke hemsöktes af denna farsot: blott 2:ne misstänkta dödsfall timade här, och således var det visserligen icke tillfälle för någon att utmärka sig; äfven kunde Ordningsmannen visst icke då, mesa än vid alla andra tillfällen, vara själen och lifvet uti allt; uti. dessa ord tillerkännes Ordningsmannen af den fingerade Arvikabon en förmåga, den Ordningsmannen säkert icke sjelf tilltror sig äga, och som oss veterligt, ännu icke blifvit någon dödligs lott. Hvad den sig så kallande Arvikabon eller den förutnämnde artikelförfattaren beträffar, är det troligen en kringvandrande riddare, en Bachi vän och dyrkare, som för en perla af den med skäl bortskymda förtjensten, låtit locka sig att fabricera den lika dumma som obehöriga anmärkningen. Att snart blifva qvitt denna objudna gäst, är hvad köpingens bättre innevånare på det högsta önska; oeh åtvarnas han härmed allvarligt, att icke vidare under lånadt nama framträda såsom förtjenstens lofsjungare, utan så fort ske kan lemna vårt samhälle. Endast på detta vilkor vill man förlåta honom, att han denna gång ropat hurra på begäran. — OR — ALL