tit. Under frihetstiden ansåg styrelsen sig ännu min-
dre befogad att betala de skulder Kronan ådragit sig
i den suveräna tiden. Ändtligen påfann man (de tio
årens prescriptionstd, då det alltså synes vara det säkra-
ste, att ingenting lånaåt staten, eller hos den deponera.
Men om man opåtalt kunnat likna Riksens Ständer vid
en syndabock, har tidsandan velat likna staten vid den
Babyloniska skökan, emedan ingen vill göra någon up-
offring för henne, utan man anser henne tvärtom böra
släppa till både till lands och vatten; och den högsta
patriotismen i vår tid hålles för att vara, det eegennyt-
tiga tänkesättet att ingenting gifva henne, men ej heller
taga. Om man opartiskt vill bedöma saken, var det en
dumhet af Adler Salvius, att för Sverges krona förskju-
ta sextiotusende silfver riksdaler, utan att skaffa sig hy-
pothek af de Tyska domäner, som Westfaliska freden i
öfverflöd beredde; och sådant gjorde visst ej många nu
för tiden; och icke mindre oklokt vore det, om en
Tidningsredaktion i Sverge hos staten nedsatte tolftusen-
de riksd. banko, utan något hypothek, hvartill man
ville föreslå den Bibeltryckstunna , som, sedan bibel-
sällskaperna utvecklat sin verksamhet, synes numera
utan afsaknad kunna indragas, såsom en garanti af sta-
ten, i fall den vidare skulle vilja blanda sig uti boktryc-
keriväsendet. I ofrigt är Ins. af den tanka, att en
rättvis och nationligt sinnad styrelse ofta kan blifva o-
billigt bedömd af pressen; men då har den äfven så
upphöjda tänkesätt, att den vet, atten obillig dom snart
vederlägges af styrelsegrundsatsernas egen utveckling,
ech en sådan styrelse godkänner alltid ordspråkets san-
ning: conscia mens recti, famexe mendacia ridet. När
således en önsklig framställning i tryck och gerning blif-
vit vederlagd, är det allt hvad en vis och ädel styrel-
se bor vidtaga i denna väg. Men om en garanti kan
skaffas för de summor som hos staten deponeras, vill
Ins. medgifva Aftonbladet, att det i sin åsigt har all-
deles rätt.