tit. Under frihetstiden ansåg styrelsen sig ännu mindre befogad att betala de skulder Kronan ådragit sig i den suveräna tiden. Ändtligen påfann man (de tio årens prescriptionstd, då det alltså synes vara det säkraste, att ingenting lånaåt staten, eller hos den deponera. Men om man opåtalt kunnat likna Riksens Ständer vid en syndabock, har tidsandan velat likna staten vid den Babyloniska skökan, emedan ingen vill göra någon upoffring för henne, utan man anser henne tvärtom böra släppa till både till lands och vatten; och den högsta patriotismen i vår tid hålles för att vara, det eegennyttiga tänkesättet att ingenting gifva henne, men ej heller taga. Om man opartiskt vill bedöma saken, var det en dumhet af Adler Salvius, att för Sverges krona förskjuta sextiotusende silfver riksdaler, utan att skaffa sig hypothek af de Tyska domäner, som Westfaliska freden i öfverflöd beredde; och sådant gjorde visst ej många nu för tiden; och icke mindre oklokt vore det, om en Tidningsredaktion i Sverge hos staten nedsatte tolftusende riksd. banko, utan något hypothek, hvartill man ville föreslå den Bibeltryckstunna , som, sedan bibelsällskaperna utvecklat sin verksamhet, synes numera utan afsaknad kunna indragas, såsom en garanti af staten, i fall den vidare skulle vilja blanda sig uti boktryckeriväsendet. I ofrigt är Ins. af den tanka, att en rättvis och nationligt sinnad styrelse ofta kan blifva obilligt bedömd af pressen; men då har den äfven så upphöjda tänkesätt, att den vet, atten obillig dom snart vederlägges af styrelsegrundsatsernas egen utveckling, ech en sådan styrelse godkänner alltid ordspråkets sanning: conscia mens recti, famexe mendacia ridet. När således en önsklig framställning i tryck och gerning blifvit vederlagd, är det allt hvad en vis och ädel styrelse bor vidtaga i denna väg. Men om en garanti kan skaffas för de summor som hos staten deponeras, vill Ins. medgifva Aftonbladet, att det i sin åsigt har alldeles rätt.