Sida — och det är häri, man upptäcker det stora för-
slagets svaga sida: att nemligen för framtiden bereda
konsumenternas träldom -under produktions-intressena
och under konstlade näringars förvärfvade privilegier
födde och underhållne under förbuds-systemets skydd.
Preussen — åtager sig uppbörden och fördelningen at
alla tullinkomsterna: Det är troligt, att denna makt i
derigenom åsyftat, att med sina tulltjenstemän omrin-
ga hela förbundets gränsor. Detta är början till ett
militäriskt besättande af gränsorna och mmnebär ett in-
trång på de smärre staternas sjelfständighet, som bor-
de förskräckt dem, om icke de redan ingått på de
stora ofler som riksdagen i Frankfurt pålagt dem.
Preussiska tulltariffen bhr hela förbundets. Denna
tariff, införd år 1819, fastän den förkastar det totala
förbudssystemet och affekterar ett slags moderation af
tullafgifterna efter varuvärdena, som icke få öfvergå
10 procent, är emedlertid alltför hög för de import-
artiklar, hvilka taxeras efter vigt.
De Engelska tidningarna förutse redan, att detta sy-
stem kommer att minska Englands export på Tysk-
land, och beräkna denna minskning till omkring 13 mill.
pund sterling. Detta är en löjlig häpenhet, ty kon-
sumtionen för 25 millioner menniskor låter ej styra
sig, som om man ordnade för ett hushåll. För öfrigt
torde England nog hafva anledningar att försvara sina
intressen, fastän vi just ej för det närvarande inse,
hvad den ännu kan göra emot detta. förbunds grund-
läggning.
Då England hade i sin sold de af henne mot Frank-
rike och revolutionen uppviglade Konungarne, var hon
i allt en absolut herre, i politik, industri, handel; hon
betalte regeringarne och regeringarne sålde folken.
Nu — äro räkningarne svårare att uppgöra. England
har blifvit återfördt till vilkoren för det goda köpet,
allmän täflan; men hon har imedlertid en stor fördel —
af sina rika resurser och sina framsteg, för att ännu
i lång tid draga största fördelen af denna ställning,
som är gemensam för alla nationer, hvilka ega ett
öfverflöd af produkter.
De mått och steg som Preussen, medelst förbundets
bestånd, kan i tullväg taga emot England; äro dess-
utom endast repressalier — Redan i 25 år har England
belagt med ofantliga afgifter, allt byggnadsvirke från
Ostersjön. Dessa afgifter hafva först uppkommit för att
gynna Canada, och emedan de tycktes vara mindre svå-
ora, då kriget och kontinental-systemet plågade Nordens
bräd- och timmer-handel. Sedan hafva de bibehållits
såsom en inkomstkälla, och ännu bibehållas de för ait
ej påskynda Canadas afsöndring, hvilket land numera en-
dast vidhänger moderlandet medelst svaga band. Des-
sa afgifter hafva varit så tunga, att man till och med
sett fartyg från Memel anlöpa Canada, för att få der
ombyta naturen af sin last, och sedan till England :n-
föra Nordens träd, såsom en Engelsk kolonial-produkt.
En annan, icke mindre vigtig, konsideration har vållat,
att Englands spannmålslagar hindrat utländsk spann-
målsinförsel.
Det är likväl på förändringar i dessa förhållanden,
som vilkoren måste grundas för en öfverenskommelse
emellan England och det Tyska handelsförbundet.
) Genom denna vigtberäkning, som är hufvudsakliga
grunden för Preusiska tulltaxan, uppgå i sjefva verket
tullafgifterna på en mängd varor till 25 proc. af värdet.
Men hvad är väl detta emot den Svenska tulltaxan,
der, utom de talrika förbuden, flere vigtiga artiklar
bland dem, som äro tillåtne och som tillhöra till och
med serskilda handelsgrenar , kufina uppgå till 100
och ända till 200 procent af varans värde i tullafgift.
ee mA