en blandning af sanna och falska uppgifter forekom-
ma om den Preussiska statsekonomien, ger oss anled-
ning att utbedja oss läsarens uppmärksamhet för en
framställning i detta ämne; grundad på tillförlitliga
upplysningar, hemtade från ett utländskt blad, och hvar-
vid vi tilhka begagna tillfället att framställa de åsig-
ter, under hvilka man i vår tankarätteligen bör be-
trakta Englands merkantila förhållande till kontinenten.
DET PREUSSISKA TULLFORBUNDET.
Det Preussiska handelsförbundet innefattar :
Preussen med en befolkning af 13,250,000. personer.
Bayern : - . -4,300,000. —---
Wärtemberg - - -1,700,000. — —
Saxen . . . 1,600,000. — —
Hertigdömet Bayern . . . 700,000. ——
Storhertigdömet Baden . -. 1,300,000. — —
Hertigdömet Nassau . . . 375,000. — —
Hessen-Cassel . . . . -. -700,000. — —
Hessen Darmstadt . . . - 770,000. — —
Frankfurt vid Mayn . . -. 535,000. — —
Åtskilliga mindre Stater . -. -600,000. — —
Tillsammans 25,350,000. —
på en yta af 8,200 Tyska qvadratmil.
Det synes nästan omöjligt, att Mechlenburg och
Brunsvik, hvilka ända hittils afhållit sig från deltagan-
de i detta förbund, kunna länge bibehålla sig deraf o-
beroende. De osäkra vinsterna af en lurendrejerihan-
del kunna icke ersätta dessa staters befolkningar alla de
olägenheter, som åtfölja en sådan afsöndring och det
torde derjemte tå anses såsom säkert, att det blott for-
dras att Preussen allvarsamt vill saken, för att de må-
ste underkasta sig denna makts handelssuzerainetet.
Hanover kan ej gerna stöta sig med Preussen för att
behaga England, ;så vida denna magt vill förblifva tro-
gen den polikik som den hittils följt. Det finnes. des-
utom ingenting i verlden mindre Engelskt, än just Ha-
nover. Detta land är ett arf, som Englands tyska Ko-
nungar administrera utan kontroll och hvarigenom de
hålla sig skadeslösa för allt det bråk, som de i öfrigt
måste utstå, af de parlamenter, de ministrar och de
partier, hvilka i England strida om dispositionen af
konungamakten. Konungen af England styr i Hanover
han regerar i England; och Hertigen af Cambridge,
vice konung i Hanover, kan likasåväl ingå uti handels-
förbundet, som han förut biträdt tyska Riksdagens i
Frankfurt åtgärder, utan ringaste afseende på Engelska
parlamentets betänkligheter.
Sedan denna väldiga fförening en gång väl kommit
till stånd, hoppas man att kunna låta Holland, Belgien
och Sweitz biträda densamma. Den förstnämnda sta-
ten har efter skilsmässan från Belgien skaffat sig nya
handelsrelationer med Tyskland; den lutar redan genom
sina politiska interessen till Preussen och det nya han-
delsförbundet kan erbjuda åt dess betydliga kapitaler en
fördelaktig verksamhet i de industriella företag som
detta förbund bör kunna framkalla. Det lofvar tilli-
ka åt Hollands handel talrika saluplatser för koionialva-
rorna. .
Hvad Belgien angår, är, det tydligt att denna stat,
skiljd från Frånkrike och konstituerad till ett särskildt
rike, måste alltmer söka förena sig med Tyskland, och,
sedan frågan om Luxemburg blifver afgjord och Konung
Leopold erhåller några garantier af de Nordiska mak-
terna, Belgien är närmare att sluta sig till Tyskland,
genom ekonomiskt tvång, heldst det ej der möter samma
oöfverstigliga mur af prohibitioner, som Frankrike upp-
ställt omkring sig.
Preussen har ända hittils manövrerat med stor skick-
lighet för att bilda detta första förbundet emellan 25
millioner konsumenter; och dervid har eenna makt ic-
ke blifvit synnerligen motverkad af England och Frank-
rike, oaktadt de farhågor dessa tvänne magter hade bordt
känna vid ett för deras utrikes handel, så uppskräm-
mande förslag. Men — de hade så mycket annat vig-
tigare att tänka på? Endast i sjelfva Tyskland hafva
svårigheter ifrågakommit, som skulle hafva afskräckt hvarje
mindre skickligt Bkabinetts ihärdighet. Det Preussiska
har måst, för att lyckas, begagna sig af alla medel; det
har till och med nödgats i tysthet väcka sinnena för
begreppet om den Tyska nationaliteten, som är så far-
lig för det politiska system som nu trycker Tyskland.
Detta var ett sätt, att förföra folken; och hvad furstar-
ne och regeringarne angick, har det låtit dem förstå,
att de skulle genom förbundets biträdande vinna en
betydlig ökning i inkomster. Det var klart, att genom
alla de inre tulliniernas upphäfvande, skulle en stor
besparing i upphördskostnaderne vinnas, som kunde för-
delas, likasom alla inkomsterna, emellan de serskildte
staterna, efter deras befolkningars proportioner. För
de flesta Tyska stater voro tullarne- mera en inkomst-
källa, ån ett sätt att, som det heter, skydda vissa in-
dustri-erenar. Stutlisen hlefraå äfven uppmuntrinsgar för