Article Image
FRU BRENGERIS KONSERT.
Denna konsert var icke så besökt som man skulle
väntat både i anseende till konsertgifverskans talang, och
såsom det första offentliga musikaliska nöje af detta
slag innevarande höst. Dessa båda omständigheter bor-
de väl ha kunnat vara tillräckliga att, fylla theatersa-
longen, men likväl funnos. der flera toma platser.
— Fru Brengeri är icke artist ex professo. Hon har
af sin far, Musikus i Bristol, ärft anlag och böjelse
för tonkonsten; Mennes natursgåfvor äro utbildade i
en god skola och hon åger all den tekniska Zärdighet
och magt öfver stämman, som tidens musikaliska smak
fordrar. Hon har emedlertid icke ägnat sig åt yrket,
utan först på de senare åren låtit en och annan gång
höra sig offentligen. Hennes röst är icke af den stora
stilen; den röjer, ehuru icke egentligen svag, likväl
en spädhet, en viss barnshg naivetet, som likväl til-
lika ger den någonting intressant, anspråkslöst och
intagande. - Mellantonerna äro rena och vackra, de
högre något skarpare, men hvilket, om vi ej bedraga
oss, likväl mest torde ligga i en osäker sammanbindning
emellan de båda registren. Denna röstens beskaffenhet
gör den mest lämplig för den mindre och gladare gen-
ren, hvarföre vi äfven, för vår del, funno oss
mäst tillfredsställda af det sista stycket hon sjöng:
variationer på ett Tyrolskt thema. I musika-
liskt hänseende intresserade oss likväl hufvudsakli-
gen den nummer, som började koncerten: Ouver-
tyren till Gläcks Alceste, en bland de saker som
man numera sällan får höra och som derföre vinna i
värde, såsom ombyte med den Bossiniska musiken.
Det är väl sannt, att fru Brengeris första sångnummer var
af Pacini, men likväl så tämmeligen likt den nu mo-
derna Italienska skolan, att den store Maestron icke
behöfde förneka det. Det derefter följande: en duett
ur Rossinis Semiramide, sjungen af koncertgifverskan
och fru Enbom, var egentligen en gammal bekant,
ty kompositören har — hvilket icke är något ovanligt
hos honom -— helt enkelt lånt den ur sin Donna del
Lago; auruvida den passade för ämnet eller ej, derom
är naturligtvis aldrig fråga. Likväl måste vi tillstå, att
vi hörde den med mera nöje här, än i theaterstycket,
emedan Rossinis kompositioner egentligen icke så myc-
ket tillhöra skådeplatsen som konsertsalen. En romans
ur RBossinis Othello sjöngs af fru Brengeri med enkel-
het och känsla. Hon vann ett förtjent bifall och både
hon och hennes auditorium hade skäl, att vara nöjda
med hvarandra.
För öfrigt gäfvos: Owverturen till Rossinis: Korints
belägring, en temligen matt komposition, ehuru hvar-
ken trummor eller pukor de-städes äro sparade — en
liten solobit på klarinett af Hr Böhme, obetydlig till
både längd och innehåll — samt en konsert, kompo-
nerad och exeqverad af Hr Randel, om hvilken galler
precist motsatsen, emedan den var en verklig god kom-
position, men hade kunnat utan skada något förkortas.
H. M. Drottningen och D.D. K.K. H.H. Kronprin-
sen och Kronprinsessan bevistade koncerten.
TV TY XTXT Lil Tr FITTAN RTTNISY ÅL TNV RT YN
Thumbnail