och den granskande sjelf nedsjunker till samma låga begrepp om de kontroller, han har i sin hand. Emedlertid måste man besinna, att just denma, af statsinsändaren fördömda småaktiga granskning är mnödvändig, så länge personalen af Konungens rådgifvare hyser det af honom hyllade begrepp om sin ansvarighet. Så länge Statssekreteraren t. ex. för Krigsärenderna betraktar sig såsom blott vederbörandes skrifvare, utan annan ansvarighetspligt än reservation, utan moraliskt ansvar för allt, hvad som sker och händer i hans departement; så länge måste sifferrevisio nerne icke blott fortfara, utan vara hufvudsak.