eller, om de vaknade, icke passade för våra tider.
En följd af detta Sage- och Lejonväsende, af den-
na oförnuftiga tydning af rättigheten att ensam styra
riket, af detta rådgifvarnes nedsättande till blotta skrif-
vare, skall slutligen blifva en fullkomhg handfallenhet
hos nätionen, i fall oförutsedda olyckor skulle inträffa.
Grundlagen har förutsett fall, då Statsrådet måste styra
riket med Konungslig magt; och detta kan äfven kom-
ma att räcka länge. Om nu, genom ett idkeligt yr-
kande af ofvannämde satser, man lyckas att öfvertyga
äfven de personer, som innehafva eller aspirera till de
högre politiska embetena, att de icke behöfva, icke ens
böra äga egna och sjelfständiga grundsatser, och i syn-
nerhet att de icke behöfva erkänna ett gemensamt sy-
stem, så kan, i en sådan händelse som vi nyss nämnt,
styrelsen blifva fullkomligt redlös. De, som agerat
auscultanter eller skrifvare, hafva icke förvärfvat den
kraft och sjelfständighet, de ovilkorligt behöfva. An-
dra kunna icke komma i fråga, och om äfven anlag
funnes, hade de under det rådande systemet icke kun-
nat förvärfva tfalenter, då sådane aldrig ansetts behöfvas.
Statsmannakonst är en stor och endast genom lång
raxis förvärfvad konst.
Den författare, mot hvars dag-frågvishet vi här upp-
trädt, har väl icke nämt ordet Konungasaga; men, det är
dit han vill, och er hans stallbroder har uttalat ordet.
Det är incarnationen af det alltid upprepade och aldrig
förstådda predikandet om rättigheten att ensam styra
riket. Man predikar i sitt oförstånd så länge, till dess
ingen kan och ingen får och ingen will styra, sedan.
en gång nöden tvuuagit oss att begripa, att uttrycket är,
riktigt — nb. såsem fiction. Detta ämne hafva vi redan
så mycket utredt, att det, som felar för att förstå oss,
visst icke bör vara förmågan. Vi vilja blott ännu kasta
en blick på frågans praktiska sida.
Man klagar, och med -rätta, att Svenskarna kasta ut
11 Rdr, för att få veta, hvårt den 12:te tagil vägen.
Detta är lika vidrigt, som det är skadligt, är mör-
dande för all lefvande, positif styrelse. Vi höra dagli-
gen upprepas af våra statsinsändare, att vi älska för
mycket kontroller och misstroende. Nå väl! vi erkän-
na och hafva alltid erkänt, hvad vi ofvan sagt om de
småaktiga kontrollerna och revisionerna. De finnas
imedlerlertid uttryckligen föreskrifna i constitutionen; och
våra motståndares mening måtte väl icke vara, att det
är de nu grasserande liberale, som gjort den och böra
uppbära förebråelsen för det mouvement, som der finnes.
Deremot äro vi vänner af de mera storartade kontroller,
hvilka icke så mycket röra additions- och subtractions-
fel, som drift och statsmannaskicklighet. I de länder,
der en verklig, ansvarig ministere finnes, tillgår så, att
t. ex. Ministern för krigsväsendet framlägger sin detal-
jerade budget, som visar den summa, hvilken är behöf-
lig för armen. Denna beviljas hel och hållen eller med
afprutningar, allt efter som behofvet inses vara, samt
NB. äfven efter det förtroende, styrelsen ingifver.
Detta sednare skäl vill dagfrågaren icke begripa, ehuru
hvar menniska begriper, att en enskild heldre anför-
tror penningar åt en redlg och förståndig man än
åt en, som antingen är okänd eller ock känd för
mindre drift och ärlighet. Sedan summan således
är beviljad, för att användas till bestämda än-
damål, anser man sifferrevisioner onödiga, då alla de, som
t. ex. veta löner sig anslagna, nog controllera, att de
utbetalas. Skulle i något fack eller i något anslag mal-
versation förspörjas — och det förblifver alldrig okändt,
der publicitet finnes — då sätter representationen ett
Undersökningsutskott och tager brottets beifrande om
hand. Upptäckas inga försnillningar, intet oriktigt an-
vändande, ingen försummelse af de ändamål, hvartill
anslag varit beviljade; då beslutas, hvad vi kalla de-
charge, men Engelsmännen indemnity-bill. Behöfves
en närmare detaljerad granskning af något särskildt
förhållande, så befaller parlamentet fram, de dit höran-
de! handlingar, hvilka sålunda blifva tillgängliga för hvar
och en. Allas granskningsrätt träder då i stället för:
våra Revisioner och Statsutskott; och denna allas revi-
sion förebygger verkningarna af de vid Revisions- eller
Utskottsval icke otänkbara intriger, som kunna eludera
all representationens yrunskningsriit, om ock den mest
afgjorda majoritet under Riksdageus loppskulle få an-
ledningar och lust att nagelfara. Den splittring och
Qelegerande utportionering af makt, som besvärar hela vårt
Statsskick, ir således synbar och hinderlig äfven i
granskningen af statsräkenskapeina.
Men, det är icke blott dessa hinder för en sann och
genomgripande granskning, som gör oss obelåtna måed:
det nu rådande systemet; det är äfven — och hufvud-;
y i
-sakligast — denna småaktighetsanda, detta nedsättande
af statsmånnen till kommisionär och :bokhållare, som
gör systemet vidrigt. Den, Som. mycket vidlyftigt och
. . o
a 0 Arnell ss KM LS Äh omåcAl an LO Aa a ÅJdar