eller, om de vaknade, icke passade för våra tider. En följd af detta Sageoch Lejonväsende, af denna oförnuftiga tydning af rättigheten att ensam styra riket, af detta rådgifvarnes nedsättande till blotta skrifvare, skall slutligen blifva en fullkomhg handfallenhet hos nätionen, i fall oförutsedda olyckor skulle inträffa. Grundlagen har förutsett fall, då Statsrådet måste styra riket med Konungslig magt; och detta kan äfven komma att räcka länge. Om nu, genom ett idkeligt yrkande af ofvannämde satser, man lyckas att öfvertyga äfven de personer, som innehafva eller aspirera till de högre politiska embetena, att de icke behöfva, icke ens böra äga egna och sjelfständiga grundsatser, och i synnerhet att de icke behöfva erkänna ett gemensamt system, så kan, i en sådan händelse som vi nyss nämnt, styrelsen blifva fullkomligt redlös. De, som agerat auscultanter eller skrifvare, hafva icke förvärfvat den kraft och sjelfständighet, de ovilkorligt behöfva. Andra kunna icke komma i fråga, och om äfven anlag funnes, hade de under det rådande systemet icke kunnat förvärfva tfalenter, då sådane aldrig ansetts behöfvas. Statsmannakonst är en stor och endast genom lång raxis förvärfvad konst. Den författare, mot hvars dag-frågvishet vi här uppträdt, har väl icke nämt ordet Konungasaga; men, det är dit han vill, och er hans stallbroder har uttalat ordet. Det är incarnationen af det alltid upprepade och aldrig förstådda predikandet om rättigheten att ensam styra riket. Man predikar i sitt oförstånd så länge, till dess ingen kan och ingen får och ingen will styra, sedan. en gång nöden tvuuagit oss att begripa, att uttrycket är, riktigt — nb. såsem fiction. Detta ämne hafva vi redan så mycket utredt, att det, som felar för att förstå oss, visst icke bör vara förmågan. Vi vilja blott ännu kasta en blick på frågans praktiska sida. Man klagar, och med -rätta, att Svenskarna kasta ut 11 Rdr, för att få veta, hvårt den 12:te tagil vägen. Detta är lika vidrigt, som det är skadligt, är mördande för all lefvande, positif styrelse. Vi höra dagligen upprepas af våra statsinsändare, att vi älska för mycket kontroller och misstroende. Nå väl! vi erkänna och hafva alltid erkänt, hvad vi ofvan sagt om de småaktiga kontrollerna och revisionerna. De finnas imedlerlertid uttryckligen föreskrifna i constitutionen; och våra motståndares mening måtte väl icke vara, att det är de nu grasserande liberale, som gjort den och böra uppbära förebråelsen för det mouvement, som der finnes. Deremot äro vi vänner af de mera storartade kontroller, hvilka icke så mycket röra additionsoch subtractionsfel, som drift och statsmannaskicklighet. I de länder, der en verklig, ansvarig ministere finnes, tillgår så, att t. ex. Ministern för krigsväsendet framlägger sin detaljerade budget, som visar den summa, hvilken är behöflig för armen. Denna beviljas hel och hållen eller med afprutningar, allt efter som behofvet inses vara, samt NB. äfven efter det förtroende, styrelsen ingifver. Detta sednare skäl vill dagfrågaren icke begripa, ehuru hvar menniska begriper, att en enskild heldre anförtror penningar åt en redlg och förståndig man än åt en, som antingen är okänd eller ock känd för mindre drift och ärlighet. Sedan summan således är beviljad, för att användas till bestämda ändamål, anser man sifferrevisioner onödiga, då alla de, som t. ex. veta löner sig anslagna, nog controllera, att de utbetalas. Skulle i något fack eller i något anslag malversation förspörjas — och det förblifver alldrig okändt, der publicitet finnes — då sätter representationen ett Undersökningsutskott och tager brottets beifrande om hand. Upptäckas inga försnillningar, intet oriktigt användande, ingen försummelse af de ändamål, hvartill anslag varit beviljade; då beslutas, hvad vi kalla decharge, men Engelsmännen indemnity-bill. Behöfves en närmare detaljerad granskning af något särskildt förhållande, så befaller parlamentet fram, de dit hörande! handlingar, hvilka sålunda blifva tillgängliga för hvar och en. Allas granskningsrätt träder då i stället för: våra Revisioner och Statsutskott; och denna allas revision förebygger verkningarna af de vid Revisionseller Utskottsval icke otänkbara intriger, som kunna eludera all representationens yrunskningsriit, om ock den mest afgjorda majoritet under Riksdageus loppskulle få anledningar och lust att nagelfara. Den splittring och Qelegerande utportionering af makt, som besvärar hela vårt Statsskick, ir således synbar och hinderlig äfven i granskningen af statsräkenskapeina. Men, det är icke blott dessa hinder för en sann och genomgripande granskning, som gör oss obelåtna måed: det nu rådande systemet; det är äfven — och hufvud-; y i -sakligast — denna småaktighetsanda, detta nedsättande af statsmånnen till kommisionär och :bokhållare, som gör systemet vidrigt. Den, Som. mycket vidlyftigt och . . o a 0 Arnell ss KM LS Äh omåcAl an LO Aa a ÅJdar