ordinära posten, ehuru det skulle varit honom lätt att komma genom luften. Det är nemligen densamme, som år 1482 på öppna torget i Venedig slängde ett nystan segelgarn i skyarne, och derpå uppklättrade i luften, tills man aldrig mera såg honom åter. Han skall den 9 Januari detta år börja att i härvarande Saluhus offentligt-hemligt framlägga sina En-dalers-konster för publici ögon, och vecka f-ån vecka fortskrida till bättre, tills han ändtligen kommer till sina 500Louisdorstycken, bland hvilka några befinna sig, som — utan skryt — öfverträffa sjelfva det underbara, ja-så till sägandes — åro rent af omöjliga. Densamme har haft den nåden att för alla höga och låga Potentater i alla fyra verldsdelarne med stort bifall göra sina konster, och till och med i den femte för Hennes Majestät Drottning Oberea af Otaheiti. Han låter här se sig alla dagar och alla timmar på dagen, undantagandes Måndagar och Thorsdagar, då han förjagar grillerna ur sina Landsmäns ärevördiga kongress i Philadelphia, ej heller mellan 11 och 12. förmiddagen, då han är engagerad i Constantinopel, ej heller mellan 12 och 1, då han spisar. Af de alldagliga småstyckena for en daler vilja vi angifva några, just icke de bästa, utan fastmera dem, som låta affatta sig med minsta antalet af ord. 1) Tager han, utan att gå ur rummet, väderhanen från; Jakobi kyrka och sätter den på Johannis kyrka, och tvertom Johannis kyrktorns flagg på Jakobi kyrka. När de suttit der ett par minuter, bringar han dem åter på ort och ställe. NB. Allt utan magnet genom blotta gesvindtheten. 2) Låter han hemta en vedyxa och slår dermed en mansperson för hufvudet, att han liksom död faller till marken. Derefter ger han honom det andra slaget, hvarpå manspersonen uppstår och gemenligen frågar: hvad är detta för en musik? För öfrigt så frisk, som förut. 3) Utdrager han sakta tänderna på tre till 4 damer, låter en af sällskapet sorgfälligt omskaka dem i en pung, laddar sedan dermed en liten kanon, och afskjuter dem emot besagde damers hufvuden, då hvar och en återfår sina tänder, rena och hvita. 4) Ett metaphysiskt stycke, annars gemenligen kalladt Av metaphysica, hvaruti han visar, att verkligen något kan på samma gång vara och icke vara. Fordrar stora tillberedelser och kostnader, och gifves blott universitetet till heder, för en: daler. 5) Tager han de närvarandes alla ur, ringar och juveler, äfven kontanta penningar, om så påfordras, och gifver åt hvar och en en skuldsedel. Kastar derå alltsammans i en koffert och reser dermed till Cassel. Efter 8 dagar sönderrifver hvarje person sin skuldsedel, och när den är sönderrifyen, äro ur, ringar och juveler tillbaka. Med detta stycke har han foörtjent sig mycket penningar. . NB. Denna vecka ännu i öfre rummet på Saluhuset, men framdeles i fria luften öfver torgbrunnen. Ty den som intet betalar, ser intet. Göttingen den 7 Januari 1777.