ordinära posten, ehuru det skulle varit honom lätt att
komma genom luften. Det är nemligen densamme,
som år 1482 på öppna torget i Venedig slängde ett
nystan segelgarn i skyarne, och derpå uppklättrade i
luften, tills man aldrig mera såg honom åter. Han
skall den 9 Januari detta år börja att i härvarande
Saluhus offentligt-hemligt framlägga sina En-dalers-kon-
ster för publici ögon, och vecka f-ån vecka fortskrida
till bättre, tills han ändtligen kommer till sina 500-
Louisdorstycken, bland hvilka några befinna sig, som —
utan skryt — öfverträffa sjelfva det underbara, ja-så
till sägandes — åro rent af omöjliga.
Densamme har haft den nåden att för alla höga och
låga Potentater i alla fyra verldsdelarne med stort bi-
fall göra sina konster, och till och med i den femte
för Hennes Majestät Drottning Oberea af Otaheiti.
Han låter här se sig alla dagar och alla timmar på
dagen, undantagandes Måndagar och Thorsdagar, då
han förjagar grillerna ur sina Landsmäns ärevördiga
kongress i Philadelphia, ej heller mellan 11 och 12.
förmiddagen, då han är engagerad i Constantinopel, ej
heller mellan 12 och 1, då han spisar.
Af de alldagliga småstyckena for en daler vilja vi
angifva några, just icke de bästa, utan fastmera dem,
som låta affatta sig med minsta antalet af ord.
1) Tager han, utan att gå ur rummet, väderhanen
från; Jakobi kyrka och sätter den på Johannis kyrka,
och tvertom Johannis kyrktorns flagg på Jakobi kyr-
ka. När de suttit der ett par minuter, bringar han
dem åter på ort och ställe. NB. Allt utan magnet ge-
nom blotta gesvindtheten.
2) Låter han hemta en vedyxa och slår dermed en
mansperson för hufvudet, att han liksom död faller
till marken. Derefter ger han honom det andra sla-
get, hvarpå manspersonen uppstår och gemenligen frå-
gar: hvad är detta för en musik? För öfrigt så frisk,
som förut.
3) Utdrager han sakta tänderna på tre till 4 da-
mer, låter en af sällskapet sorgfälligt omskaka dem i
en pung, laddar sedan dermed en liten kanon, och
afskjuter dem emot besagde damers hufvuden, då hvar
och en återfår sina tänder, rena och hvita.
4) Ett metaphysiskt stycke, annars gemenligen
kalladt Av metaphysica, hvaruti han visar, att verkli-
gen något kan på samma gång vara och icke vara.
Fordrar stora tillberedelser och kostnader, och gifves
blott universitetet till heder, för en: daler.
5) Tager han de närvarandes alla ur, ringar och
juveler, äfven kontanta penningar, om så påfordras,
och gifver åt hvar och en en skuldsedel. Kastar der-
å alltsammans i en koffert och reser dermed till Cas-
sel. Efter 8 dagar sönderrifver hvarje person sin skuld-
sedel, och när den är sönderrifyen, äro ur, ringar och
juveler tillbaka. Med detta stycke har han foörtjent
sig mycket penningar. .
NB. Denna vecka ännu i öfre rummet på Saluhuset,
men framdeles i fria luften öfver torgbrunnen. Ty den
som intet betalar, ser intet. Göttingen den 7 Januari
1777.