—— —— rer Det stora Fogelfänget. I slutet af Maji månad detta år anhölls nattetid, vid så kallade Carlbergs-bommen, af Tullvaktmästaren Sjölander, en Helsingebonde, vid namn Jan Nilsson, hvilken sökte till staden införa ett lass fogel. Enligt Sjölanders uppgift, hade Jan Nilsson, på fråga hvad lasset innehöll, i början svarat lax, men omsider uppgifvit att han också förde litet fogel. Vid visitationen fann Sjölander en mängd fogel, tjadrar, orrar och hjerpar, till ett antal af mer än 130 stycken? och då den förbjudna tiden, redan den 15:de Mars inträdt, togs hela fogelpartiet af Sjölander i beslag. Bonden hade då beklagat sig öfver Sjölanders stränghet, under forklarande, att den förra Vaktmästaren varit beskedligare, samt erbjudit Sjölander först alla de penningar Jan Nilsson haft på sig och slutligen hälften af foglarna, om han endast finge fritt införa den andra hälften; men Sjölander, som fann det vara bättre att behålla alltsammans, och dessutom ej kunde eftersätta sin tjenstepligt af medlidande öfver bondens förlust, nekade att ingå på någon förlikning. Fåglarne uppsändes till Tulllnspektoren vid Sabatsbergs tull, hvarunder Carlbergsbommen lyder, och besigtning å desamma anställdes i vittnens närvaro af Hr Intendenten öfver Kongl. Vetenskaps Akademiens zoologiska museum, Professor Fries, som afgaf det skriftliga intygande att fogeln blifvit fångad och dådad sednare ån den 15:de Mars. Saken blef härefter föremål för rättegång först hos Kongl. Poliskammaren och derefter vid vederbörlig Kämners-Rätt. Bonden Jan Nilsson, som ej infunnit sig inför Domstolen förrän den 29:de sistl. Oktober, har, i flera delar, bestridt Sjölanders uppgifter, under påstående att Jan Nilsson vid inpasserandet till staden aldrig förnekat sig innehafva fogel, att han icke efter beslaget erbjudit vaktmästaren Sjölander någon förlikning eller yttrat, att den förra vaktmästaren varit beskedligare. I afseende på foglarne har Jan Nilsson gjort den uppgift, att desamma varit fångade och dödade redan Jultiden sistl. år, samt under loppet af påföljande Januarii, Februari och början af Mars månad, säl:des innan den förbjudna tiden ingått, till bevisande hvaraf Jan Nilsson företett skrif.liga intyganden af 7 bland ortens almoge, att de vid sålunda uppgifne tid, till Jan Nilsson afyttrat större och mindre partier fogel. Jan Nilsson yrkade tillika, att få vid domstol i hemorten låta desse personer med vittnesed styrka attesternas riktighet. Sjölander invände häremot, att om äfven bevisning skulle kunna åstadkommas, att Jan Nilsson köpt fågel för aldrig så lång tid tillbaka, så kunde deraf svårligen dragas den slutsats, att detta varit just den fogel han försökt praktisera in genom Carlbergsbommen. Derjemte anhöll Sjölander, att få höra vittnen rörande förloppet vid beslagstillfället. Herr Professor Fries, som jemvaål varit vid Domstolen hörd, har upplyst: att icke allenast största delen af den anhållne fogeln, som Hr Professoren poesigtigat, befunnits så färsk till utseendet, att till och med ögonen ej ännu varit insiunkne, utan äfven att fogeln haft sina kammar utvexte till en storlek, som aldrig existerar, utom under den såkallade lektiden, således efter den 15 Mars; i följd hvaraf Hr Professoren vore bestämdt öfvertygad, att fogeln blifvit efter denna tid fångad och dödad. . Vaktmästaren Sjölander, som förmälde sig hafva försålt den i beslag tagne fogeln och deröfver företedde en redovisnimgsräkning, slutande sig å något öfver 100 Bär, uppgaf tillika. att vid användandet af fogeln, uti flere hönor funnits ägg, deröfver Sjölander jem väl erbjöd sig att åstadkomma bevisning. Denna omständighet förklarade Hr Professoren Fries vara ett än ytterligare bevis, att fogeln lefvat efter lekningstidens början, enär före denna tid tillvaron af ägg vore en absolut omöjlighet. Bonden Jan Nilsson invände, atti hans hemort funnes ett medel att bibehålla fogel frisk, nemligen genom att lagga densamma ji jordkällare, hvarftals mellan granris, samt att Jan Nilsson tilltrodde sig bevisa, att den i tullbommen anammade fogeln vore densamma, som han före den förbjudna tiden köpt. Målet är uppskjutet vå necon tid, för att lämna begge parterne 1 2 . . . tillfälle. att åstadkomma ytterligare bevisning.