—— —— rer
Det stora Fogelfänget.
I slutet af Maji månad detta år anhölls nattetid, vid
så kallade Carlbergs-bommen, af Tullvaktmästaren Sjölan-
der, en Helsingebonde, vid namn Jan Nilsson, hvilken
sökte till staden införa ett lass fogel. Enligt Sjölanders
uppgift, hade Jan Nilsson, på fråga hvad lasset innehöll,
i början svarat lax, men omsider uppgifvit att han också
förde litet fogel. Vid visitationen fann Sjölander en
mängd fogel, tjadrar, orrar och hjerpar, till ett antal af
mer än 130 stycken? och då den förbjudna tiden,
redan den 15:de Mars inträdt, togs hela fogelpartiet af
Sjölander i beslag. Bonden hade då beklagat sig öfver
Sjölanders stränghet, under forklarande, att den förra
Vaktmästaren varit beskedligare, samt erbjudit Sjölan-
der först alla de penningar Jan Nilsson haft på sig och
slutligen hälften af foglarna, om han endast finge fritt
införa den andra hälften; men Sjölander, som fann det
vara bättre att behålla alltsammans, och dessutom ej
kunde eftersätta sin tjenstepligt af medlidande öfver bon-
dens förlust, nekade att ingå på någon förlikning. Fåg-
larne uppsändes till Tulllnspektoren vid Sabatsbergs tull,
hvarunder Carlbergsbommen lyder, och besigtning å
desamma anställdes i vittnens närvaro af Hr Intenden-
ten öfver Kongl. Vetenskaps Akademiens zoologiska
museum, Professor Fries, som afgaf det skriftliga inty-
gande att fogeln blifvit fångad och dådad sednare ån
den 15:de Mars.
Saken blef härefter föremål för rättegång först hos
Kongl. Poliskammaren och derefter vid vederbörlig
Kämners-Rätt. Bonden Jan Nilsson, som ej infunnit
sig inför Domstolen förrän den 29:de sistl. Oktober,
har, i flera delar, bestridt Sjölanders uppgifter, under
påstående att Jan Nilsson vid inpasserandet till staden
aldrig förnekat sig innehafva fogel, att han icke efter
beslaget erbjudit vaktmästaren Sjölander någon förlikning
eller yttrat, att den förra vaktmästaren varit beskedli-
gare. I afseende på foglarne har Jan Nilsson gjort den
uppgift, att desamma varit fångade och dödade redan
Jultiden sistl. år, samt under loppet af påföljande Ja-
nuarii, Februari och början af Mars månad, säl:des in-
nan den förbjudna tiden ingått, till bevisande hvaraf
Jan Nilsson företett skrif.liga intyganden af 7 bland or-
tens almoge, att de vid sålunda uppgifne tid, till Jan
Nilsson afyttrat större och mindre partier fogel. Jan
Nilsson yrkade tillika, att få vid domstol i hemorten
låta desse personer med vittnesed styrka attesternas
riktighet.
Sjölander invände häremot, att om äfven bevisning
skulle kunna åstadkommas, att Jan Nilsson köpt fågel
för aldrig så lång tid tillbaka, så kunde deraf svårligen
dragas den slutsats, att detta varit just den fogel han
försökt praktisera in genom Carlbergsbommen. Derjemte
anhöll Sjölander, att få höra vittnen rörande förloppet
vid beslagstillfället.
Herr Professor Fries, som jemvaål varit vid Domsto-
len hörd, har upplyst: att icke allenast största delen af
den anhållne fogeln, som Hr Professoren poesigtigat, be-
funnits så färsk till utseendet, att till och med ögonen
ej ännu varit insiunkne, utan äfven att fogeln haft sina
kammar utvexte till en storlek, som aldrig existerar, u-
tom under den såkallade lektiden, således efter den 15
Mars; i följd hvaraf Hr Professoren vore bestämdt öf-
vertygad, att fogeln blifvit efter denna tid fångad och
dödad. .
Vaktmästaren Sjölander, som förmälde sig hafva för-
sålt den i beslag tagne fogeln och deröfver företedde en
redovisnimgsräkning, slutande sig å något öfver 100 Bär,
uppgaf tillika. att vid användandet af fogeln, uti flere hö-
nor funnits ägg, deröfver Sjölander jem väl erbjöd sig att
åstadkomma bevisning. Denna omständighet förklarade
Hr Professoren Fries vara ett än ytterligare bevis, att
fogeln lefvat efter lekningstidens början, enär före den-
na tid tillvaron af ägg vore en absolut omöjlighet.
Bonden Jan Nilsson invände, atti hans hemort fun-
nes ett medel att bibehålla fogel frisk, nemligen genom
att lagga densamma ji jordkällare, hvarftals mellan gran-
ris, samt att Jan Nilsson tilltrodde sig bevisa, att den
i tullbommen anammade fogeln vore densamma, som
han före den förbjudna tiden köpt. - Målet är upp-
skjutet vå necon tid, för att lämna begge parterne
1 2 . . .
tillfälle. att åstadkomma ytterligare bevisning.
