OO (en Till Don Alvarez Gomez Becerra. STOCKHOLM den 7 November. Hans Excellens Hr Statsministern för utrikes ärenderna, Grefve af Wetterstedt, som efter återkomsten från Finspång varit sjuk men tillfrisknat, har åter illa insjuknat. Denna händelse, vid Hr Grefve af Wetterstedts år, vänder, i förening med åtskilliga andra, dels. redan länge kända, dels nyligen inträffade omständigheter, uppmärksamheten naturligt på återbesättandet af flere ibland rikets högsta embeten, som äro eller innan kort bli lediga. Statstidningen innehöll i går afton Kongl. Maj:ts väntade afsked för Presidenten i Svea HofRätt, Hr EveJius, och ehuru Hans Excellens Justitie Statsmmistern Grefve Rosenblads mattighet, för närvarande är något mindre än under sistlidne vår, så har han likväl icke återvunnit sin fordna vigör, och lärer också sannolikt icke mer göra det. Ett af de högsta juridiska embeten är Således redan att tillsätta, och ett annat 6fir det sannolikt innan kort. ) Skulle nu äfven utgången af Hr Grefve af Wetterstedts sjukdom blifva7 den värsta, så blifva tre af de vigtigaste chefsplatser Sverge äger, att åter besätta. Om nu successionen till den utrikes portföljen kan anses temligen gifven, så stannar man så mycket mera i tvekan vid gissningen, hvilka personer skola komma i åtanka till de andra båda platserna. Emedlertid är denna fråga vigtigare än någon annan. På Justitie Stats Ministerns och Presidentens i Svea Hof-Rätt urskillning och oväld beror hufvudsakligen hela befordringssystemet på den juridiska banan, hvilket åter så väsentligt bestämmer huru råttvisan skipas i landet; och det bör då icke undras, om folket, hvars rätt i sista hand här äri fråga, med en spänd nyfikenhet emotser allt som har sammanhang med dessa befordringar. — Men om båda dessa tjensters tillsättande är af största vigt under den synpunkt vi nyss omnåmnde, så förekommer i afseende på Justitie Mimstersplatsen en särskild, ingalunda mindre, i afseende på de tilltänkta, och af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer redan öfverlämnade reformerne i vårt lagverk. Det är redan ett fjerdedels sekel sedan representationen insåg hehafyvet af denna reform, och en komittt har sedan dess utarbetat ett förslag till ny både civil och criminallag. Detta förslag torde väl i vissa delar hafva åtskilliga brister, men är i ganska många erkändt, såväl af de insigtsfullaste inom landet som af fråmmande rättslärde, såsom mästerligt. Det är också mer än väl bekant, att under de många hinder och obehag sem träffat Lagkommittcen, från vissa personer, hvilke ifrigt motarbetat de mera tidsenliga principer som till en del utgöra grunddragen i det nya lagverket, har komitteen haft sitt förnämsta och nästan enda stöd i Hans Maj:ts Konungens upplysta åsigter öfver dessa ämnen. Man torde således med temlig sannolikhet kunna antaga, att Konungens egna tänkesätt äro gynnande för tillvågabringande af de så högt behöfliga reformerna i denna gren af vårt samhällsskick; men tanken svindlar nästan vid betraktandet af alla de svårigheter, som möta vid ett sådant arbetes pröfning af den lagstiftande maktens fyra kamrar. Hvar och en inser lätt förhållandet med ett sådant verk, att hvad som år förträffligt i system, ofta är odugligt om vissa delar lösryckas ur sitt sammanhang. Det är också mer än väl kändt, att inga bemödanden på ett visst håll sparas, för att i den tilltänkta gransknings-kommittcen öfver det nya lagförslaget få in sådana personer som äro fiendtligt sinnade mot sjelfva hufvudprinciperne, och derigenom få det hela omkullslaget. Under dessa förhållanden är det icke möjligt att se mer än en enda utvag att erhålla ens hopp om något resultat af det långvariga och kostsamma arbetet; nemligeh om inom sjelfva styrelsen funnes någon person med kraft och vilja att bevaka och tillse att icke hela lagverket handlöst och utan all ledning öfverlemnas endast till den osäkra och splittrande pröfning som vår fyrdelta representation ger att befara. Orm en celler flere sådane personer finnas; om en sådan tillika bar ett odeladt anseende för redlighet och prak) Vi känna med ullförlidighet, alt Hans Excellens t sina närmare bekanta Justitieministern sjelf med aJat om sannolikheten af sitt afskedstegande, och att tta icke torde dröja linge, ehuru han dervid til Lö t 7 . . 2 , 1 Oo fn t. att det visserligen icke komme att ske, så länsysselsatte sig med att skriva om Noa. har ocksa varit skälot