OO (en
Till Don Alvarez Gomez Becerra.
STOCKHOLM den 7 November.
Hans Excellens Hr Statsministern för utrikes ären-
derna, Grefve af Wetterstedt, som efter återkomsten
från Finspång varit sjuk men tillfrisknat, har åter illa
insjuknat.
Denna händelse, vid Hr Grefve af Wetterstedts år,
vänder, i förening med åtskilliga andra, dels. redan län-
ge kända, dels nyligen inträffade omständigheter, upp-
märksamheten naturligt på återbesättandet af flere ibland
rikets högsta embeten, som äro eller innan kort bli le-
diga. Statstidningen innehöll i går afton Kongl. Maj:ts
väntade afsked för Presidenten i Svea HofRätt, Hr Eve-
Jius, och ehuru Hans Excellens Justitie Statsmmistern
Grefve Rosenblads mattighet, för närvarande är något
mindre än under sistlidne vår, så har han likväl icke
återvunnit sin fordna vigör, och lärer också sannolikt
icke mer göra det. Ett af de högsta juridiska embe-
ten är Således redan att tillsätta, och ett annat 6fir det
sannolikt innan kort. )
Skulle nu äfven utgången af Hr Grefve af Wetterstedts
sjukdom blifva7 den värsta, så blifva tre af de vigti-
gaste chefsplatser Sverge äger, att åter besätta.
Om nu successionen till den utrikes portföljen kan
anses temligen gifven, så stannar man så mycket mera
i tvekan vid gissningen, hvilka personer skola komma i
åtanka till de andra båda platserna. Emedlertid är
denna fråga vigtigare än någon annan. På Justitie Stats
Ministerns och Presidentens i Svea Hof-Rätt urskillning
och oväld beror hufvudsakligen hela befordringssystemet
på den juridiska banan, hvilket åter så väsentligt be-
stämmer huru råttvisan skipas i landet; och det bör då
icke undras, om folket, hvars rätt i sista hand här äri
fråga, med en spänd nyfikenhet emotser allt som har
sammanhang med dessa befordringar. — Men om båda
dessa tjensters tillsättande är af största vigt under den
synpunkt vi nyss omnåmnde, så förekommer i afseende
på Justitie Mimstersplatsen en särskild, ingalunda min-
dre, i afseende på de tilltänkta, och af Kongl. Maj:t
till Rikets Ständer redan öfverlämnade reformerne
i vårt lagverk. Det är redan ett fjerdedels sekel
sedan representationen insåg hehafyvet af denna reform,
och en komittt har sedan dess utarbetat ett förslag till
ny både civil och criminallag. Detta förslag torde väl
i vissa delar hafva åtskilliga brister, men är i gan-
ska många erkändt, såväl af de insigtsfullaste inom lan-
det som af fråmmande rättslärde, såsom mäster-
ligt. Det är också mer än väl bekant, att under de
många hinder och obehag sem träffat Lagkommittcen,
från vissa personer, hvilke ifrigt motarbetat de mera tids-
enliga principer som till en del utgöra grunddragen i
det nya lagverket, har komitteen haft sitt förnämsta
och nästan enda stöd i Hans Maj:ts Konungens upp-
lysta åsigter öfver dessa ämnen.
Man torde således med temlig sannolikhet kunna an-
taga, att Konungens egna tänkesätt äro gynnande för
tillvågabringande af de så högt behöfliga reformerna i den-
na gren af vårt samhällsskick; men tanken svindlar nä-
stan vid betraktandet af alla de svårigheter, som möta
vid ett sådant arbetes pröfning af den lagstiftande mak-
tens fyra kamrar. Hvar och en inser lätt förhållandet
med ett sådant verk, att hvad som år förträffligt i sy-
stem, ofta är odugligt om vissa delar lösryckas ur sitt
sammanhang.
Det är också mer än väl kändt, att inga bemödan-
den på ett visst håll sparas, för att i den tilltänkta
gransknings-kommittcen öfver det nya lagförslaget få in
sådana personer som äro fiendtligt sinnade mot sjelfva
hufvudprinciperne, och derigenom få det hela omkull-
slaget.
Under dessa förhållanden är det icke möjligt att
se mer än en enda utvag att erhålla ens hopp
om något resultat af det långvariga och kostsamma ar-
betet; nemligeh om inom sjelfva styrelsen funnes
någon person med kraft och vilja att bevaka och tillse
att icke hela lagverket handlöst och utan all ledning
öfverlemnas endast till den osäkra och splittrande
pröfning som vår fyrdelta representation ger att befara.
Orm en celler flere sådane personer finnas; om en sådan
tillika bar ett odeladt anseende för redlighet och prak-
) Vi känna med ullförlidighet, alt Hans Excellens
t
sina närmare bekanta
Justitieministern sjelf med a-
Jat om sannolikheten af sitt afskedstegande, och att
tta icke torde dröja linge, ehuru han dervid til
Lö
t
7 . . 2 , 1 Oo fn
t. att det visserligen icke komme att ske, så län-
sysselsatte sig med att skriva om
Noa. har ocksa varit skälot